Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TEURG te1ur4g, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. teurg, fr. théurge av mlat. theurgus; av gr. ϑεουργός, präst, av gr. ϑεουργία, trolldom, svartkonst o. –εργος, som arbetar, till ἔργον, arbete (jfr KIRURG, VERK); jfr äv. eng. theurgist, fr. théurgiste. — Jfr TEO-, TEURGI, TEURGISK]
person som utövar teurgi; äv.: andebesvärjare. Rydberg o. Tegnér Engelhardt 1: 48 (1834). Theurg, kallas den som anses stå i förbindelse med andar. Gynther ConvHlex. (1848). Filosofer bli theurger, en av .. (antiken) skapad beteckning, de framkalla gudar i synlig skepnad och tvinga dem att avslöja förborgade ting. Wifstrand GrKultHFas. 61 (1950). —

 

Spalt T 948 band 34, 2004

Webbansvarig