| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TICKA tik3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (†) slå l. knuffa (ngn) lätt. (Han) fattadhe migh åther annan gången och tichadhe migh och manthe migh åther uth til slåås medh sigh. VDAkt. 1670, nr 43.
2) avge l. frambringa (svagt) kort, avgränsat, (regelbundet) upprepat, rytmiskt (entonigt l. rofyllt l. ödesmättat) ljud; rytmiskt knäppa; särsk. i fråga om sådant ljud som frambringas av klocka l. hjärta l. mekanisk apparat l. verktyg o. d.; särsk. (numera bl. tillf.) i uttr. ticka och tacka, picka och ticka (jfr PICKA, v. 6 a); äv. mer l. mindre förbleknat, i fråga om tickande känsla o. d.; äv. dels opers., dels tr. (se särsk. c). Balck Idr. Suppl. 56 (1888). Jag hörde en klocka ticka och tacka och slå timslag. Fröding ESkr. 2: 80 (1892). I hörnet var klockan, som tickade och gick utan rast eller ro. Svenson-Graner YDom. 132 (1910). Släggorna picka och ticka i takt. Koch Arb. 51 (1912). Telegrafen tickar brått. / Nu visas klart för tåg. Loos Långt 57 (1932). Hans hjärta tickade med stora sekunder. Sandgren Skymn. 2: 127 (1946). Jag fick tårar i ögonen, det tickade i kroppen. Alfvén Dotter 55 (1977). Det tickar så att jag förstår när det blir grönt och då vet jag att jag har rätt att gå över. Expressen 20 ⁄ 9 2000, s. 23. — särsk.
a) i fråga om ljud som frambringas av djur ss. fågel l. insekt. De flöjtande locktonerna följas av ett hastigt tickande. Rosenius SvFågl. 1: 16 (1913). Beckasinerna bräkte och tickade. Rosenberg OsKvism. 18 (1934). En syrsas tickande. LångtBorta 61 (1937).
b) i mer l. mindre bildl. anv., med särskild tanke på tidens gång l. överhängande hot o. d., särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; särsk. i sådana uttr. som en tickande bomb; äv. med mer l. mindre abstr. subj., närmande sig l. övergående i bet.: förlöpa l. gå (fort) l. öka i antal l. omfång o. d.; särsk. i uttr. ticka iväg. De (låg) i sina kojer och hörde sekunderna ticka i uren. Hedin Pol 2: 496 (1911). En tickande helvetesmaskin. Hammarling Wodehouse BillErövr. 16 (1937). Ett tickande gökur .. ägnat att väcka den syndigt sorglösa mänsklighetens eftertanke. Kulturen 1954, s. 29. Ensam med tystnaden som tickade och tickade och försvann. Trotzig Sjukd. 63 (1972). Advokatarvodena .. tickar i väg med förfärande belopp. DN 20 ⁄ 8 1980, s. 26. Klockan tickar mot krig. Därs. 15 ⁄ 1 1991, s. A1. Därs. 5 ⁄ 7 1994, s. B1 (om statsskuld). En tickande bomb — så har svenskarnas växande övervikt kallats. GbgP 3 ⁄ 12 1998, s. 6.
c) [utvecklat ur b] tr., i uttr. ticka pengar o. d., särsk. i fråga om taxameters registrering av kostnad; ofta pregnant. Där stod bilen och tickade tioöringar. Wästberg Kung. 310 (1955). Byggnaden håller .. på att förvandlas till en taxameter som tickar pengar. DN 22 ⁄ 9 1987, s. 32.
1) under tickande ljud komma fram; särsk. skrivas ut; särsk. om fax. Precis (då) .. tickar ett nytt fax .. fram. SDS 29 ⁄ 4 1995, s. C4.
2) refl.; särsk. till 2 b, c, i uttr. ticka sig fram, (obönhörligt) röra sig framåt (o. förmedla hotfull l. ödesmättad känsla). Främlingsfientligheten tickar sig fram genom första akten som ett .. ur. DN 19 ⁄ 9 1993, s. A1.
3) tr.: under tickande ljud frambringa; särsk. med avs. på tid: tickande uppmäta; äv. bildl. Ett litet kabinett, där tiden tickades fram av en .. ståklocka. Barndomsh. 218 (1947). Läpparna fortsatte att ticka och bränna, ticka fram nya skrämmande tankar. Idun 1948, nr 28, s. 10. Efteråt tickar en skrivare fram antal skott, träffar och skjutavstånd på en pappersremsa. DN 29 ⁄ 10 1984, s. 68. —
TICKA IN10 4. med tickande ljud inkomma; särsk. förbleknat (utan tanke på ljud); äv. tr., med avs. på ngt som inkommer. Den lilla gula hammaren på Morseapparaten hade nyss tickat in ett telegram. Hemmer Budsk. 36 (1928). Allemansfonderna fortsätter att ticka in pengar i en takt av 170—180 miljoner kronor per månad. GbgP 9 ⁄ 11 1986, s. 15. Pressen ökar på invandrarverket. Varje dag tickar det in 200 nya anmälningsärenden. Därs. 27 ⁄ 10 1987, s. 27. —
TICKA PÅ10 4. hålla på att ticka; särsk. om taxameter o. d. (jfr 2 c). Taxametern tickade på. SvOrdb. (1986). Klockor är nyttoföremål, de skall ticka på, mäta ut tiden. GT 14 ⁄ 3 1999, s. 26.
Spalt T 979 band 34, 2004