Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TILLAGA, sbst.1, r. l. f.; anträffat bl. i pl. -or (G1R 2: 6 (1525), Broman Glys. 2: 314 (c. 1730)), äv. -er (Rääf Ydre 1: 321 (i handl. fr. 1574), ÅngermDomb. 1646, fol. 20).
Ordformer
(äv. skrivet ss. två ord. tilaagor (-ii-, -gh-) 1525. til-lager 1574–1646. tillagor (-gh-) 1532, c. 1730)
Etymologi
[fsv. tillagha; jfr fd. tilleie; ssg av TILL o. LAGA, sbst.1]
(†) i pl.: till gård l. gods o. d. hörande jord l. område l. vatten, tillägor; jfr LAGA, sbst.1 2, TILL-ÄGA. Han .. maa och scal for(nem)da kungxberkara och tilaaghor beholla j szin liffstiidt. G1R 2: 6 (1525). En skattegårdh .. medh alle de tillager som till ffor(bemäl)de hemmen till legatt haffuer. Rääf Ydre 1: 321 (i handl. fr. 1574). Then som åger strand och land; åger ock siö och watn, såsom tillagor. Broman Glys. 2: 314 (c. 1730).

 

Spalt T 1162 band 34, 2004

Webbansvarig