Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
(II 8 a α) TILL-FRISKNA, -ing. (småningom) bli frisk (efter sjukdomstillstånd); jfr friskna till a. PT 1758, nr 66, s. 4. Kunna .. tvenne sjuka njuta något understöd, hvilket uphörer då de tilfriskna. Wallquist EcclSaml. 5–8: 234 (1788). Han var nu så tillfrisknad att han kunde gå ut med mig. 2MoB 1: 122 (1813). Kristina tillfrisknade från sjösjukan. Moberg Utvandr. 447 (1949).
Ssgr (numera bl. mera tillf.): tillfrisknings-period. TLäk. 1834, s. 55.
-rum. Tillfriskningsrum (bör) inrättas i särskilda byggnader inom sjukhuset. SFS 1831, s. 178. SErikÅb. 1950, s. 119.
-tid. Fryxell Ber. 10: 340 (1842). SAOL (1998).
(II 8 a α) -FRUSEN, p. adj. [jfr -frysa] om vattensamling o. d.: (alltigenom) täckt av is; äv.: frusen till is l. till hårt l. stelnat tillstånd (särsk. dels om mark o. d., dels bildl.); i sht förr äv. (med anslutning till till II 7): tillsluten gm frost (särsk. bildl.). Sjön låg tillfrusen. Effter wij .. förnummit haffwe .. att Wäther skall nu så hartt .. och tilfrossen wara, att man wäll och vtan fara kunne komme ther vtöffwer. G1R 15: 61 (1543). (Prinsen) skulle taga sig till vara för sådane (dvs. rådgivare), på hvilka munnen vore tillfrusen. Hallenberg Hist. 1: 13 (1790). Bondvagnen ristade oss på den hårdt tillfrusna marken, under det vi tillryggalade den tolf mil långa vägen. De Geer Minn. 1: 71 (1892). (Dikten) är en bekännelse, i symbolisk form, om hur kärleken väckes i en tillfrusen människas sinne. Werin Ekelund 1: 293 (1960).
(II 8 a α) -FRYSA, -ning (numera bl. mera tillf., Verelius 135 (1681), Hufvudstadsbl. 26 ⁄ 10 1988, s. 22). [fsv. tilfrysa] frysa till. Hvar i fall at alle vatn så tillfryse och inlopen förspärres, at guarnisonen intet kan secunderes. RP 7: 151 (1638). Hans Majestet .. refererade .. at et fat Hungerskt wjn tilfrysit så at han delade thet med werjan styckewjs. Swedenborg RebNat. 1: 266 (1717). Hösten omfattar .. den period, som ligger emellan skörden af de viktigaste kulturväxterna och jordens tillfrysning. Hellström NorrlJordbr. 10 (1917).
(II 5 a) -FRÅGA, -an (se d. o.), -ning (numera bl. tillf., VDAkt. 1757, nr 105). [fsv. tilfragha] vända sig till (ngn) med fråga (om uppfattning l. ställningstagande l. besked o. d., särsk. angivet medelst indirekt frågesats); jfr fråga till o. -spörja 1. Tillfråga ngn om ngt. Dock skal presten altidh medh thet fförsta tilffråga gudffader och gudmoder, om barnet är hema döpt eller icke. Kjöllerström FörarbKO1571 66 (i handl. fr. 1552). Blef hånom .. tillfrågat, hvadh han själf tyckte. RP 7: 85 (1637). Han började omedelbart i tysthet utrusta en expedition .. utan att tillfråga .. sina förmän .. något därom. Palmgren Johnson SvKolAmer. 139 (1923). Jag litar på att gossarna .. inte lägger sig i samtalet med mindre ni blir tillfrågade. Wilhelm Episoder 46 (1951). jfr o-tillfrågad.
(II 5 a) -FRÅGAN. [jfr -fråga] hänvändelse med förfrågan (om ngt), till ngn framställd fråga; särsk. om fråga av (avgörande) vikt i sitt sammanhang; särsk. i uttr. , förr äv. uppå, tillfrågan; jfr -spörsel o. tilltalan 2. E(rs) K(unglige) M(ajestä)tz nådige proposition och tillfrågan om alle Sweriges Rijkes Ständers ordentelige sammankompster, ställen och säthen i rijksaalen. RA II. 2: 93 (1617). (De) bekände på tillfrågan sig waret sam(m)a affton på Lårmans källare. UUKonsP 11: 46 (1674). KulturbVg. 3: 117 (1748: uppå).

 

Spalt T 1228 band 34, 2004

Webbansvarig