| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TILLKÄNNAGIVA tilɟän3a~ji2va l. (o. utom i högre stil numera vanl.) TILLKÄNNAGE tilɟän3a~je2, v. -giver l. -ger, -gav, -givit l. -gett, -given (se f. ö. GIVA). vbalsbst. -ANDE, -ELSE; -ARE (†, Fernander Theatr. 250 (1695)).
1) tr.: ge (ngt) till känna.
a) (gm muntlig l. skriftlig utsaga) låta bekantgöra l. berätta (om) (ngt (för ngn)), ofta med avs. på avsikt l. orsak l. åsikt o. d.; särsk. om förvaltningsorgan l. myndighet o. d.: offentligt kungöra; i sht förr äv. dels med obj. ersatt av prep.-förb. inledd av om, dels med indir. obj.; ss. vbalsbst. -else äv. konkret(are), om (skriftlig) underrättelse. HH XXXIII. 1: 177 (1561). Att så snart E. K. M:tz commissarier vore ankomne i Franckrike, skulle H. K. M. therom blifue tillkennegifuet. HT 1911, s. 196 (1607). Af thenna skrifteliga tilkiänna gifwelsen, lemnas .. utur Wår Justitiæ Revision wederparten behörig del. PH 2: 1355 (1738). Han tillkännagaf henne, att hans hustru hade lyckats att finna en plats (åt henne) hos en äldre fru. Livijn 1: 253 (1817). Generalen tillkännagifver .. för regementet, hvilken af Kongl. Maj:t blifvit till regements-chef i nåder utnämnd. TjReglArm. 1858, 1: 254. Med stöd av sjökorten tillkännagav jag en avvikande mening. Dahl Forbes Kvinn. 26 (1935). Om jag gick till Solange nu och tillkännagav min avsikt att göra detta, så (osv.). Kyrklund Sol. 99 (1951).
b) (numera mindre br.) (mer l. mindre instinktivt l. ofrivilligt) uppenbara l. ådagalägga (ngt); äv. om sak: vittna om l. avslöja (ngt abstr., i sht förr äv. ngt konkret). Thorild (SVS) 4: 172 (1795). Äntligen har jag funnit at äfven fl(usspats)syradt bly ej tillkännager all syran, ty lera följer med öfver alt i liquida. Berzelius Brev 9: 111 (1814). Fru Holmelin gladdes .. för det dygdiga och rena hjerta, som svaret tillkännagaf. Almqvist Lad. 7 (1840). Så t. ex. var det ett olyckligt tecken, om offerdjuret .. dog sprattlande under tillkännagifvande af stora plågor. Palmblad Fornk. 1: 417 (1844). Han ögnade igenom det dottern hade skrivit, men lade sedan ifrån sig papperet utan att tillkännage vare sig missnöje eller tillfredsställelse. Botwid Wennb. 166 (1939).
2) (numera bl. tillf.) refl.: ge sig till känna, äv.: framträda, visa sig; i sht förr äv. dels i förb. med inf.: förklara sig (se FÖRKLARA 7), dels, om person: presentera sig. OxBr. 1: 310 (1626). Åkomman tillkännager sig med en swulst i endera ljumsken. Lovén Anv. 77 (1838). (Då) fingo vi Porto Santo och .. Madeira i sigte, som vanligt insvepta i moln, hvarigenom de .. ofta tillkännagifva sig innan någon del af landet synes. Skogman Eug. 1: 14 (1854). Presentation följde och han tillkännagaf sig som professor Holm, arkeolog. Åkerhielm FrämNamn 42 (1902). Det är betecknande, att .. den heliga stolen .. tillkännagivit sig icke vilja undersöka frågan (om en kalenderreform). Nilsson FestdVard. 216 (1925). Henning Sept. 54 (1936).
Spalt T 1301 band 34, 2004