| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
2) som kan bedöma sina handlingar och hållas ansvarig för dem; särsk. (i sht jur.): som har straffrättslig ansvarsförmåga; äv. allmännare: pålitlig, ansvarstagande, vid sina sinnens fulla bruk. Hygiea 1842, s. 389. Alla hade rätt. Ingen hade orätt. Det fanns icke en tillräknelig människa i de land som utbredde sig mellan Biscayaviken och Stilla havet. Hildén Michajlovič När 256 (1933). Nu börjar jag mer och mer tycka att människorna inte är kloka. De är inte tillräkneliga. Hedberg DockDans. 312 (1955). I och med att man inser att man .. brutit mot lagen och att man varit medveten om det brottsliga i handlingen under dess utförande är man tillräknelig. DN(A) 15 ⁄ 7 1964, s. 4. — jfr O-TILLRÄKNELIG. — särsk. (†) i överförd anv., om handling l. tillvaro o. d.: som begås l. bestäms av (ngns) fri(a) vilja. Man kallar gerningar, så vida de bero af villja, fria och tiilräkneliga. Boëthius Naturr. 167 (1799). WoH (1904).
b) (i sht i fackspr.) till 2, om persons förmåga (o. därmed sammanhängande skyldighet) att bedöma o. ta ansvar för sina handlingar; särsk. föregånget av gen.-attribut betecknande dels den l. det för vilken l. vilket ngn är tillräknelig, dels den tillräknelige; särsk. (jur.): ansvarsförmåga. Hygiea 1840, s. 555. Olaus (Petri) delar gerningarnas tillräknelighet efter förtjenst mellan konung Magnus och de öfrige. 2SAH 49: 174 (1873). Endast under förutsättning af .. själfbestämningsmakt eller frihet, kan människans tillräknelighet för sina handlingar fasthållas. Nyblæus Forskn. III. 1: 144 (1886). Den i vissa straffsystem .. förekommande skillnaden mellan full och förminskad tillräknelighet. Brock KrimReformsträv. 4 (1909). jfr o-tillräknelighet.
Ssgr (till 2, jur.): tillräknelighets-bestämmelse. bestämmelse angående (avsaknad av) tillräknelighet. UNT 21 ⁄ 10 1938, s. 1.
Spalt T 1334 band 34, 2004