| Publicerad 2005 | Lämna synpunkter |
TILLÄGNA til3~äŋ2na, v. -ade (se för övr. ÄGNA). vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE, -ELSE (se avledn.), -ING. (förr äv. skrivet ss. två ord)
1) (†): ägna l. avse (att komma l. befordras) till; anträffat bl. i p. pf. Skall han oförsumeligen skicke them (dvs. breven) titt, som the tilägnede ähre. G1R 25: 294 (1555).
2) (utom i c numera mindre br.) göra (ngt) till (ngns) tillhörighet o. d.
a) låta få, tilldela; överlåta åt; särsk. med avs. på (jord)egendom l. land(område) o. d.: förläna; äv. dels med indir. sakobj., dels med det indir. obj. ersatt av prep.-förb. inledd av åt; i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. liktydigt med: tillhörig o. d. Atj oc ederth clerkerij haffuer eder tilegnat nogen deel aff cronones iord (osv.). G1R 1: 227 (1524). Först, Tilägne wij här med alle Häradzhöffdingar och Laghmän .. all macht och myndigheet i Rättegånger och Domar (osv.). Schmedeman Just. 134 (1614). Vij hölle oss vid fördraget, att dhet tilägnade E(rs) K(ungliga) M(ajestä)t och dess undersåtere en frij navigation igenom Sundet. AOxenstierna 2: 697 (1624). Af en del sine tilägnade kyrkoherbergen, har Upsala Academiæ stat knapt 1 1/8 t(unn)a af mantalet. NorrlS 1–6: 41 (c. 1770). Edmund Slemme skal hafva uprättat uti Ellofte Seculo Gränseskilnaden emellan de Nordiska Riken, hvarigenom Skåne tilegnades Danmark. GFGyllenborg Bält 218 (1785). Svealagarne .. hålla den obekante arfvingens anspråk öppna i trenne år, och tillegna sedan arfvet åt kyrkor och kloster för arflåtarens själ. Nordström Samh. 2: 226 (1840). IllSvOrdb. (1964; angivet ss. ”åld.”).
b) tillskriva (se d. o. b); äv. dels med indir. sakobj., dels med det indir. obj. ersatt av prep.-förb. inledd av åt l. på; jfr TILLÄGGA 4. Thet seer man offta skee i Crönekerne, at ther twå haffua hafft itt nampn, så bliffuer thet them ena tileeghnat som then andre giordt haffuer. OPetri Kr. 22 (c. 1540). Fram tredde Morthen Anderson för rätten, Och besuärade sigh för de orätte Ord Poÿken på honom tillägna Wille igenom hennes munn. EkenäsDomb. 1: 168 (1652). At Gudh är een .. Ewigh warelse, allena wijs, och een begynnelse af all ting, hwilcke egenskaper intet kunna tilägnas många Gudar. Sylvius Mornay 50 (1674). (Hieronymus) tilägnar dhet Babyloniska Tornet een Högdh aff 4000 Stegh eller een heel Tysk Mijhl. RelCur. 325 (1682). På dett i framtijdhen den för mätenheet mig icke må tillägnas, att in för venerandum consistorium hafwa osanning berättat. VDAkt. 1736, nr 405. Granberg Dram. 259 (1811: åt). Utan att tillegna Alströmer .. en större förtjenst, än den honom tillkommer. Franzén Minnest. 2: 202 (1824). Stenvapnen .. torde likväl icke kunna tillegnas Lapparne, utan tillhöra de Götiska folkstammar, som (osv.). Ekelund 1FädH 1: 2 (1829). IllSvOrdb. (1964; angivet ss. ”åld.”).
c) (fullt br.) förse med tillägnan till, dedicera (se d. o. 2) till; äv. med det indirekta obj. ersatt av prep.-förb. inledd av till; förr äv. ss. vbalsbst. -ning konkretare: dedikation. Hon tillägnade sin pappa låten. Stiernhielm Arch. Dedic. B 2 a (1644). Jag säger ingenting om tillägningen till Leopold. CGvBrinkman hos Wrangel BrinkmTegn. 38 (1822). Då jag i slutet av 1913 äntligen disputerade på en avhandling om Södra Hallands folkmål, var den tillägnad Ebbe Tuneld. Wigforss Minn. 1: 151 (1950). Serena har nu vunnit fem Grand slam-titlar .. mot (systern) Venus fyra. Efteråt tillägnade systrarna priset till sin avlidne mormor. Expressen 26 ⁄ 1 2003, s. 5.
d) [jfr motsv. anv. i ä. t.] (†) i p. pr. i adjektivisk anv., om pronomen, liktydigt med: possessiv. Borelius Sacy 43 (1806). Tillegnande företrädesord (pronomina possessiva) .. äro egentliga beskaffenhetsord (adj.), härledda af personbenämningarne, hvarföre de äro olika med afseende på de ägande personernas antal. Strömborg SvSprSkol. 56 (1857). Lidforss TyGr. 49 (1868).
3) [eg. anv. med refl. indir. obj. av 2 (a)] refl.: göra (ngt) till sitt eget l. till sin tillhörighet; ta (ngn) till sig; äv. utan refl. pron. (se c).
a) (numera i sht jur.) (orättmätigt) lägga beslag på; tillskansa sig; jfr TILL-HÅLLA 4, TILL-HÄNDA, TILL-MÄTA 1, TILL-RYCKA 2, TILLVÄLLA. Hon .. tileeghnadhe sich thet honom tilhördhe. OPetri 1: 80 (1526). Hadhe ock samma Frälsesbönder tilägnat sigh alle the Hws och Bygningar som the på Godzen vpbygt hadhe. Tegel G1 2: 92 (1622). (Efter att Jerker tumlat i ett dike) tilägnade sig Ifwar den goda Hästen. Dalin Vitt. II. 6: 108 (1740). En af dessa (söner) upodlade och tillegnade sig med våld af då för byen gemensamma utmarken en åkerlycka. Rääf Ydre 1: 75 (1856). Han visste mig vara i verklig nöd och likafullt tillegnar han sig 500 Francs. Strindberg Brev 5: 71 (1885). För att stöld skall föreligga fordras .. att gärningsmannen företagit det olovliga tillgreppet av annans egendom i uppsåt att tillägna sig egendomen. NorstedtJurHb. 722 (1987).
b) (numera mindre br.) (till förfång för ngn annan) ta l. skaffa sig l. förse sig med; särsk. med avs. på rätt(ighet) l. frihet l. makt l. heder l. titel o. d. Kyrkiones formen .. haffua sich tilegnat större macht och herradöme än scriften them medhgiffuer. OPetri 1: 353 (1528). Att polnsche cronan .. tillägnade sigh någen rätt till Eestland. HH 20: 390 (c. 1640). Man .. hållit ett häftigt slag .. utan att kunna tillägna sig någon seger antingen å Svenska eller Danska sidan. Hallenberg Hist. 1: 81 (1790). Sverige synes .. vara moget att tillegna sig en förbättrad brottmåls-lagstiftning. Oscar I Straff 25 (1840). Akademier och lärda samfund hafva tillegnat sig hans namn och hans medverkan vid deras arbeten. 3SAH 2: 124 (1887). Kyrklund Sol. 118 (1951).
c) med avs. på ord l. idé l. tanke l. kunskap l. färdighet o. d.: ta till sig l. lära sig l. tillgodogöra sig; äv. med avs. på vana o. d.: lägga sig till med; i sht förr äv. utan refl. pron. dels i pass., dels i p. pf.; ss. vbalsbst. -ande särsk. med bestämning i gen. l. (o. numera vanl.) inledd av prep. av o. med rektion betecknande det som ngn tar till sig l. lär sig. Hennes bok är lätt att tillägna sig. LPetri 1Post. Förspr. 2 a (1555). Hvad som icke är talarens eget, kan ej heller åhöraren tillegna sig. Törneros (SVS) 4: 216 (c. 1825). Bergqvist Fråg. 22 (1898: av). Georg Brandes är i Sverige långt mera känd än läst, långt mera beundrad eller avskydd än tillägnad eller studerad. Berg LittBild. 1: 169 (1912). Det främmande språket tillägnades jämförelsevis fort eller i varje fall säkert genom fordran att alla skulle tala det dagligen. ÅbSvUndH 1: 140 (1921). Att underlätta ämnets tillägnande för en läsekrets. HT 1934, s. 380. På vintern åkte vi kälke i branta backar och kunde därvid tillägna oss en suverän teknik. Järnvägsminn. 60 (1952). Vi måste .. tillägna oss goda handlingsvanor, som stabiliseras och blir en andra natur. Aspelin TankVäg. 1: 131 (1958). Ifråga om kärlek gällde en annan kunskap än den man kunde tillägna sig i böcker. Johansson HusFlon 256 (1997). — jfr SPRÅK-TILLÄGNANDE. — särsk. (i ä. religiöst spr.) i fråga om att ta emot l. ta till sig Guds nåd l. salighet o. d. i tanke o. känsla o. aktivt införliva det i sin personlighet. Tron hafwer then aarten att hon .. tillägnar sigh hans nådh och wänskap. Rudbeckius KonReg. 330 (1617). Salighetens tilegnande sker af den Hel(ige) Ande, medels Ordet och Sakramenterna, genom Prediko-Ämbetets tjänst. Alnander Sal. 8 (1771). Att påstå sig ega rättighet att frikalla från både timliga och ewiga straff, genom tillegnandet af Christi och Helgonens förtjenster. Ekelund NAllmH 1: 20 (1833). Han kan tillegna sig den nåd, som wår Frälsare åt alla syndare förwärfwat. Franzén Pred. 5: 19 (1845). Vill du tillegna dig det gudomliga .. så undertryck allt hvad som är sinnligt. Rydberg Ath. 56 (1876). Så tillegnen eder då honom (dvs. Jesus), hans kärlek, hans lif, och förblifven så i honom. Rudin OrdUngd. 1: 92 (1889, 1894).
d) (†) med avs. på person: ta till sig l. ta hand om; (räkna för hörande till sig l. till de sina o. därmed) införliva i gemenskap l. ss. medlem. Om någen .. satte sigh i Sinnet at förfoga sigh til en aff thet Prästerlige Ståndet, tå skal then, som hafwer antagit honom til at vnderwijsas, honom sigh tilägna. Schroderus Os. 1: 350 (1635). Snart begynte .. nästan alla Sveriges lärda sällskaper täfla om att tillegna sig honom. BL 13: 47 (1847). Under denna tid af hans lif var det, som Vet. o. Vitt. Samhället år 1858 tillägnade sig .. (E. W. Olbers) som medlem. Paulson Minnestal 41 (1896, 1899).
4) (†) i utvidgad anv. av 2: ge l. skänka (ngn ngt); ägna; särsk. i fråga om att ge uppmärksamhet l. visa intresse o. d.; äv. med det indirekta obj. ersatt av prep.-förb. inledd av åt; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: ägnad l. vigd åt o. d. Alla them, som j syndenne fångne, dödhenom tilegnadhe, och vnder dieffuulsens wold woro. FörsprNT A 2 a (Bib. 1541). Min första ungdom tilägnad åt de mathematiska vetenskaperna. 1VittAH 5: 61 (1788). Denne hjelpare, åt hwilken Du tillegnar din närmaste dyrkan (osv.). Ödmann PredUtk. 144 (1808). Att välgörandet var det enda, som under de sista åren .. upptog någon del af den tid, som hon helt och hållet hade tillegnat sin gemål. Rosenstein 2: 89 (1818). Detta ewinnerliga lif tillegnas oss i den nya födelsen. Franzén Pred. 5: 205 (1845).
B: (2 c) TILLÄGNINGS-DIKT. (numera mindre br.) dikt tillägnad ngn. Lindskog TegnérAnt. 13 (1910). Östergren (1958). —
(2 a) -RÄTT. (†) rätt att förvärva ngt. LittT 1795, s. 42. Att det skall efter ens död komma till deras nytta, som man förnämligast önskar eller bör önska godt .. (dvs. åt) den, som har .. tillegningsrätt. Boëthius Naturr. 82 (1799). —
(2 c) -SKRIFT. (†) tillägnan, dedikation; jfr tillägnelse-skrift. Swedberg Ungd. Tilägn. § 1 (1709). Dedication, eller tillskrift, tillägnings-skrift .. följer i trycket näst efter titeln, och warder med gröfre stilar tryckt, än Företalet och det öfriga af boken. Täubel Boktr. 2: 25 (1823).
1) särsk. till 2 c: dedikation; jfr tillägnelse 1, tillägnelse-skrift, tillägnings-skrift. Med tillägnan av författaren. En tillegnan är ju i sig sjelf intet annat än en aktnings- eller tillgifvenhets-betygelse. 3SAH XLVIII. 2: 102 (1841). I den tillägnan .. som inleder romanen, förespår författaren, att hans vän och gynnare icke kommer att skörda guld på denna bok. 3SAH LXVIII. 1: 8 (1959).
2) (numera bl. mera tillf.) till 3 a–c, om handlingen att tillägna sig ngt, tillägnande; tillgodogörande; särsk. i uttr. tillägnan av ngt. I tacksam tillegnan af Christi nåds fullhet. Melin Pred. 3: 128 (1852). All tillegnan af andras förtjänst må man fly! / Den gode har nog af sin egen ära. Bonggren Förstl. 85 (1882). Motsättningen mellan samhällig produktion och individuel kapitalistisk tillegnan. SocDem. 2 ⁄ 1 1892, s. 2. Inte ett ord får .. (blivande mödrar) veta om barns tillägnan av språket eller hur viktigt det är med språkstimulans från jollerperioden upp till skolåldern. SvD(A) 20 ⁄ 10 1973, s. 16. jfr språk-tillägnan. —
TILLÄGNELIGA l. TILLÄGNELIGEN, adv. (†) till 2 a: gm tillägnan. Tilägneligen. Paulinus Gothus ThesCat. 127 (1631). Imputativé, Tiläghneligha, när Christi fulkomligha Retferdighet, blifwer them Botferdighom igenom Trona tiläghnadt, såsom hon woro theras eghen. Paulinus Gothus ThesCat. 127 (1631). —
TILLÄGNELSE, r. l. f.
1) (numera föga br.) till 2 c: tillägnan. Linc. B 3 a (1640). Tillegnelsen är .. ställd till den unge konung Carl XII. Atterbom Minnest. 1: 102 (1847). Auerbach (1915).
2) till 3, om handlingen att tillägna sig ngt; förvärv; särsk. till 3 c (slutet), i fråga om (djupare l. andlig) kunskap l. insikt o. d.; särsk. i uttr. tillägnelse av ngt. Christi rettferdigheetz tilegnelse. Balck Musæus F 6 a (1596). Hans efter inre tillegnelse trånande sinne. Lysander Faust 45 (1875). Medveten äller omedveten tillägnelse av andras arbetsfrukter föreligger utan tvivel i dessa studier på många ställen. Wulff Värsb. 4 (1896). För lättare och bättre tillägnelses skull sammanställde under ett antal olika huvudrubriker. Risberg GoetheOrd 9 (1932). Vad enligt bestämmelserna .. gäller om örn skall .. avse jämväl olovlig tillägnelse av eller förstörelse av örns ägg eller bo. SFS 1938, s. 540. Djup tillägnelse av musikens ande. Söderblom LivTrott. 24 (1948). Bönen är en tillägnelse av Guds ord, särskilt av evangelierna. Broomé Kat. 55 (1975). jfr kunskaps-, sannings-, språk-tillägnelse.
Ssgr (i allm. till tillägnelse 2): tillägnelse-brott. jur. brott som innebär att olovligen faktiskt l. rättsligt förfoga över ngt som om man vore ägare. Egendomsbrotten kunna indelas från flera olika synpunkter. En af de viktigaste är den, som ligger till grund för skillnaden mellan tillegnelsebrott och skadegörelsebrott. 2NF 6: 1429 (1907).
-förmåga. (numera bl. mera tillf.) Verd. 1891, s. 87. De mindre snabbtänktas tillägnelseförmåga. Arosiana 6: 269 (1944). Edberg DalAnde 190 (1976).
-skrift. (†) till tillägnelse 1; jfr tillägnings-skrift. JAndersin hos Lucidor (SVS) 1: XVI (1689). Om någon icke skulle weta hwad Dedication betyder, så hafwe wi fått et annat ord på Swenska, som heter Tillägnelse-Skrift. Sahlstedt SagTupp. 30 (1758). Björkman (1889).
-uppsåt. jur. Sterzel Bedräg. 40 (1919). Han hade omhändertagit godset i tro att det vore avsett för honom .. Något tillägnelseuppsåt hade han icke haft. 1NJA 1940, s. 448. SFS 1972, s. 37.
Spalt T 1481 band 34, 2005