| Publicerad 2005 | Lämna synpunkter |
TILTA til3ta2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; äv. (numera mindre br.) TILT til4t, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Fatab. 1947, s. 71 (1818), Ström Skogsh. 212 (1846)) l. -er (UNT 31 ⁄ 10 1942, s. 13 (: tilterna)).
jordremsa som vid plöjning vänds l. vänts åt sidan, plogtilta; äv. koll.; jfr PLOG-SKIVA. Plogen .. (är) bättre än Upplandsplogen, emedan den lägger jämnare tiltar och trycker ej så mycket hästarna. Fatab. 1947, s. 71 (1818). Såsom ledning för de tävlande anmärkes att .. varje tilta är rak från början till slut och att den under hela längden har hållits till samma djup och samma bredd. SkrSkånHushS II. 2: 68 (1842). Det är besvärligt att komma fram över de frusna tiltorna, och dikena bereda henne stor svårighet. Tegengren RasmT 71 (1920). Han är trött på att odla jord åt kronan. Han vill äga själv de torvor och tiltor han .. gått och vänt på i trettio år. SvD(B) 1935, nr 23, s. 6. Vårbruket börjar med harvning av den höstplöjda tiltan. LantbrABC 38 (1980). — jfr SKUMPLOGS-, STUBBPLÖJNINGS-TILTA.
Spalt T 1493 band 34, 2005