Publicerad 2005   Lämna synpunkter
TIMP tim4p, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(timmpe- i ssg 1597 (: Tim(m)pestÿcker). timp 1719 osv.)
Etymologi
[möjl. av eng. timp, tymp l. fr. tympe, utslagsöppning i masugn, timpel (se TIMPEL)]
(förr) timpel. Ofvanföre (masugnsöppningen) kommer en jernhell som kallas timpen och är inmot 5 qvarter i 4-kant. NoraskogArk. 4: 208 (1719). För att hindra slaggen att blifva så fort afkyld i timpen öfvertäcktes den med träkol. TT 1873, s. 11. — jfr JÄRN-, SLAGG-TIMP.
Ssgr (†): A: TIMP-BRÖST. timpelbröst. JernkA 1863, s. 347. —
-HÄLL. timpelhäll. JernkA 1833, s. 513. TT 1875, s. 228. —
-TAK. timpeltak. Det hade händt under förlidne blåsning, att derigenom att bakre tättan blifvit styrd .. framåt, hade Masmästaren .. fått insätta 4 timpar, och timptaket var häraf .. så medtaget, att ett nytt måste ditpassas. JernkA 1848, s. 214. JernkA 1878, s. 87.
B: TIMPE-STYCKE. stycke (se d. o. 15) av järn avsett för timp l. timpel. GripshR 1597, s. 134.

 

Spalt T 1534 band 34, 2005

Webbansvarig