tio- | SAOB

Publicerad 2005

TIO- ti1o-, äv. ti3ω~, ssgsförled.

Ordformer

(äv. skrivet th-)

Etymologi

[av t. thio-, av gr. ϑεῖό-, ssgsform av ϑεῖον, svavel, av osäkert ursprung. — Jfr TIAMIN, TIOL, sbst.1, 2]

kem. ss. förled i ssgr betecknande vissa svavelhaltiga föreningar; särsk. om sådana i vilka en syreatom ersatts med en svavelatom.

Ssgr (i sht kem.): TIO-ALKOHOL. [jfr t. thioalkohol] ä. benämning på merkaptan; jfr tiol, sbst.2 Merkaptaner eller tioalkoholer äro svavelhaltiga föreningar, som stå alkoholerna nära. Bolin OrgKem. 185 (1925). —

-CYAN. förening av svavel, kol o. kväve (i ä. kemiskt fackspråk benämnd rodan). 2NF (1919). Tiocyan (rodan) .. finnes i fritt tillstånd som en mycket obeständig förening. Smith OrgKemi 156 (1938). —

-CYANAT. salt av tiocyansyra; jfr rodanid. LAHT 1923, s. 389. —

-CYAN-SYRA. förening av tiocyan o. väte; jfr rodan-väte-syra. Tiocyansyran, rodanvätesyran, kan skrivas i två tautomera former. Smith OrgKemi 156 (1938). —

-FOSFOR-PREPARAT. benämning på vissa svavelhaltiga fosforföreningar använda för bekämpning av skadeinsekter. SvUppslB (1954). För bekämpning av flera skadedjur användes numera i handelsmässiga odlingar tiofosforpreparat. Ekbrant VVRumsväxt. 50 (1955). —

-FÖRENING. (i fackspr.) Thioföreningar, svavelföreningar. Sundberg (1926). —

-INDIGO. (numera mindre br.) ett med indigo (se d. o. 1) besläktat syntetiskt färgämne innehållande svavel. 3NF 4: 1068 (1925). Ersättes kväveatomen i indigo med svavel, erhålles ett rött färgämne, tioindigo. Bolin LevLivKem. 258 (1931). BonnierLex. (1966). —

-KARBAMID. = -urinämne. 2NF 37: 1112 (1925). —

-KOL.

1) i ä. farmaceutiskt språkbruk: benämning på ett svavelhaltigt preparat framställt ur guajakharts. SFS 1917, s. 2335. Tiokol .. Användes vid lung- och tarmåkommor. Ekbohrn (1936).

2) om en slags oljebeständig tioplast. Lindskog o. Zetterberg (1975). —

-PLAST. gummiliknande plast med högt svavelinnehåll. Polysulfidgummi eller tioplast har av alla syntetiska gummikvaliteter den största motståndsförmågan mot angrepp av olja. GummiteknRåvaruhb. 56 (1952). —

-SINAMIN. benämning på svavelhaltig, kristallinisk substans använd inom medicinen l. för tekniska ändamål, allyltiourinämne. Berzelius ÅrsbVetA 1844, s. 338. —

-SULFAT. (i fackspr.) tiosvavelsyrans salt. En i början hvit, sedan mörknande fällning .. utvisar närvaro af tiosulfat. KommentSvFarm. 261 (1903). —

-SVAVEL-SYRA. svavelsyra i vilken en syreatom ersatts med en svavelatom. Cleve KemHlex. (1883). —

-SYRA. syra i vilken en eller flera syreatomer ersatts med svavelatom(er). Tiosyror benämnas sådana organiska syror, som innehålla gruppen SH, t. ex. tioättiksyra. Cleve KemHlex. (1883). Undersökningar ang. svafvelhaltiga organiska syror, s. k. tiosyror. 2NF 16: 1185 (1912). —

-URINÄMNE. kristalliniskt svavelhaltigt ämne använt för tekniska ändamål; jfr -karbamid. 3NF 15: 1192 (1931). Tiourinämne .. användes inom fototekniken och plastindustrien, för efterbehandling av förtyngt silke m. m. VaruhbTulltaxa 1: 119 (1953).

Spalt T 1588 band 34, 2005

Webbansvarig