| Publicerad 2005 | Lämna synpunkter |
1) om vissa däggdjur l. fåglar: frambringa livligt l. frenetiskt smattrande l. smackande l. kort pipande l. drillande ljud l. läte; särsk. i fråga om om två l. flera djur, som tillsammans frambringar en kakofoni av sådana ljud; jfr TJATTER 1, TJITTRA. Skogsdufvan lät .. narra sig af skatan att byta ägg. Sedan dess far skatan omkring och kjattrar och skrattar öfver sitt puts. Sundblad GBruk 174 (1888). En ekorre tjattrade så det sjöng i hela granstammen, där han satt. Koch AntHav. 43 (1911, 1918). Kanariefåglar drilla, papegojor tjattra. Rogberg Portug. 93 (1931). I snåren mot berget tjattrar pilfinkarna. ÖgCorr. 7 ⁄ 11 1970, s. 12. En liten apunge .. tjattrade oroligt. Pleijel Fungi 136 (1993).
2) om människa: tala l. prata livligt l. uppjagat (l. högljutt) o. mångordigt på ett sätt som liknar l. erinrar om att tjattra (i bet. 1); i sht om två l. flera människor, i fråga om att på sådant sätt föra samtal att ord l. samtalsämne ej (riktigt) går att uppfatta av åhörare; ofta närmande sig l. övergående i bet.: pladdra; jfr TJATTER 2. Melander Långtur 54 (1896). I ett hörn tjattrade likt högljudda skator en flock medelålders danskor. Alm Isbr. 10 (1925). Paulette .. tjattrade .. från början till slut så att övriga personer knappast fingo en syl i vädret. DN(A) 1 ⁄ 12 1930, s. 16. Hon tjattrade uppjagat medan hon körde. Någon hade ringt tidigt på morgonen, väckt henne faktiskt, och i kort ton givit henne förhållningsorder. Trenter SkönJuv. 78 (1991).
Spalt T 1656 band 34, 2005