| Publicerad 2005 | Lämna synpunkter |
TJÄDER ɟä4der, sbst.2, r. l. m.; best. -ern (Löwenhjelm PVetA 1751, s. 50, osv.) ((†) -ren Linné Skr. 2: 13 (1750), Nilsson Fauna II. 2: 51 (1858)); pl. -rar.
hönsfågeln Tetrao urogallus Lin., hörande till familjen Tetraonidae; äv. koll.; äv. ss. ämnesnamn om (maträtt beredd av) fågelns kött. Schroderus Dict. 123 (c. 1635). Kiädern .. som lefver af enbär, blåbär, björk- och furu-knopp, och förnöjer med sit spel redan i April, men blir årligen sällsyntare, ty han ofredas både före, efter och under häckningstiden. Fischerström Mäl. 165 (1785). Färserad Tjäder. Nordström Matlagn. 71 (1822). Inom Gotlands län (skall) all jagt efter tjäder .. vara förbjuden tills vidare intill år 1910. SFS 1900, nr 21, s. 3. Två tjädrar äta sand på vägen och lyfta ej förrän bilen är några meter ifrån dem. Engström Hemsp. 168 (1921). Tjäder, orre, ripa, rapphöns och järpe jämte fasanen äro alla värdefulla tillägg till vår matsedel. Bolin VFöda 215 (1933). I Sverige häckar tjädern i lämplig terräng från n. Skåne till Torne lappmark, där den tränger ända upp i björkregionen. DjurVärld 9: 178 (1961). — jfr HAVS-, RACKELHAN(E)-, RIP-, SJÖ-, SPEL-TJÄDER.
B: TJÄDER-BRÖST. särsk. kok. jfr bröst 2 d β. Linné Ungd. 2: 31 (1732). Norrlänningen rökar Tjäderbröstet. SÖdmann hos Bergius PVetA 1780, 2: 77 (1787). —
-FAMILJ. jfr familj 2 f. Tjäderfamiljen, bestående af en gammal tupp och tre hönor. FoFl. 1910, s. 89. —
-FÅGEL. tjäder; äv. koll. Några Rön och Anmärkningar om Tjäder-foglen, så i des vilda, som tama tilstånd. VetAH 1787, s. 201. Medan jag vandrade .. genom tallskogen, flögo flera tjäderfåglar, såväl tuppar som röjor, upp från nattkvisten. Munsterhjelm Rävjakt. 153 (1923). —
-HANE, äv. -HANNE. (tjäd- 1557 (: tiedhana rig). tjäder- 1557 (: tiäder hana brysth) osv. tjädre- 1561) tjädertupp; förr äv. allmännare: tjäder. KryddRSthm 1558–59, s. 66. På samma sätt kan man Råbockar, Hiortar, Tiederhanar och Orrar koka. Kockeb. B 5 a (1650). (Tjäderleken) warar ofta flera weckor, och under denna tid angriper tjäderhanen alla medtäflare som wisa sig i närheten. Holmström Ström NatLb. 2: 98 (1852).
Ssg (i sht förr): tjäderhane-bröst. ss. maträtt. Kom tiill kiöckitt till höns och tiäder hana brysth Renst win. VinkällRSthm 1557. —
-HÖNA. (tjäder- 1622 osv. tjäders- c. 1740–1797) hona av tjäder; jfr höna 2 o. -hona. OrdnLilleTull. 1622, s. B 1 a. —
-HÖNS. (numera bl. tillf.) tjäder; i sht i pl. VinkällRSthm 1557. Jerpar, Orrhöns, Tiäderhöns, Biörktrast, Läricker, Gröningar .. In Summa alle skogzfoglar äre godhe. BOlavi 104 b (1578). Tjäderhöns Stora, vackra .. I vår butik. SvD 4 ⁄ 1 1927, s. 7. —
-KLOCKA. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om fågel vars sång ofta hörs tidigt på morgonen innan tjäderspelet sätter igång; särsk. (beroende på biotopen) om rödhake l. sparvuggla. Schulthess (1885). Vad eller vem väcker speltjädern på sin nattkvist? Rödhaken och sparvugglan har fått heta tjäderklocka. TurÅ 1952, s. 35. —
-KULL. jfr kull, sbst.1 1. Om någon gammal tjäder är öfrig af leken, så drar sig både den gamla och tjäderkullar till trakten af leken wid olsmeszotiden. Greiff Jagt 75 (1828). Man måste snabbt kunna ta tillvara skottchanserna då exempelvis en tjäderkull flyger upp. JägUppslB 511 (1989). —
-KYCKLING. jfr kyckling 1 o. -unge. Nilsson Fauna II. 2: 71 (1858). De fångade en hel kull tjäderkycklingar, som de höll i bur tillsammans. Moberg Sedebetyg 114 (1935). —
-LEK. tjädrars parningslek; äv. (jäg.) konkret(are), om (sammanträffande av tjädrar på) viss plats; jfr lek, sbst. 6 (d), o. -vin. Ekeblad BrClEkeblad 38 (1651). (Det) finnes knappast någon tjäderlek som icke är känd, i synnerhet som fogeln årligen begagnar samma lekställe. TJäg. 1833, s. 593. Denna såkallade tjäderlek warar ofta flera weckor, och under denna tid angriper tjäderhanen alla medtäflare, som wisa sig i närheten. Holmström Ström NatLb. 2: 98 (1852). De begåfvo sig af en kväll för att i en kolkoja i närheten af en tjäderlek invänta morgonen med dess äfventyr. Skogvakt. 1891, s. 153. —
-MARK. mark där det är gott om tjäder (som ger goda möjligheter för tjäderjakt); i sht i pl. FrSkog. 4 (1892). —
-SKYTTE. om jakt på tjäder. Källström Jagt 216 (1850). Tjäderskytte å spel under våren .. har .. (i Finl.) redan länge .. varit förbjudet. IdrFinl. 2: 15 (1905). Januari och februari äro tjäderskyttets månader. Munsterhjelm Trapperl. 2: 34 (1921). —
-SLÄKTE(T). i sht zool. om det till familjen Tetraonidae hörande släktet Tetrao Lin. Rosenius SvFågl. 3: 320 (1930). —
-SPEL. jfr spel, sbst.1 2; äv. bildl. Siri är gammal, jag blir yngre, och jag kan möjligen börja om ett nytt tjäderspel! Strindberg Brev 6: 259 (1887). Mot aftonen vid väderspel och kjolvindens fläng, / då yrar som ett tjäderspel, o spelman, din sträng. Karlfeldt FlPom. 20 (1906). Tjäderspelet upphör, när rönnlövet nått tjäderfotens storlek. Tegengren Lyr. 57 (1914). (Gränsen till kronoparken) var det alltid lite riskfyllt att överskrida. Åtminstone om det gällde att springa på tjäderspelet. Edström Mossgrönt 1: 36 (1950). —
-STYLE, förr äv. -STYL. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stjärt av tjäder; jfr style, sbst.2 Molin SSkr. 263 (1894). Ett tjäderstyle som tidigare varit uppspikat på en av takåsarna var nedrivet och det låg tjäderdun och fjädrar runt hela kojan. PiteåT 6 ⁄ 2 1986, s. 14. —
-TUPP. hane av tjäder; jfr -hane. VetAH 1787, s. 202. Tjädertuppen är stark och ilsken och anställer under lektiden blodiga slagsmål med sina rivaler. Carlson Fågl. 208 (1894). Tjädertuppen är betydligt större än hönan och även grövre i köttet, varför den tarvar längre stekningstid, men kan, väl skött, även den bliva mycket god. Högstedt KokB 218 (1920). —
-VIN. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) tjäderlek. Samzelius SkogJägarl. 148 (1894). I skogen är .. under furorna ett .. gammalt tjädervin. SD(L) 1904, nr 2, s. 1. Tjädervinet når sin högsta potens under andra veckan. SagSed 1960, s. 89. —
-ÄGG. Man träffar .. icke sällan Tjäder-ägg i skogarna, som kunna hämtas och af hem-foglar utkläckas. VetAH 1787, s. 207.
C (†): TJÄDERS-HÖNA, se B.
D (†): TJÄDRE-HANE, se B.
Spalt T 1737 band 34, 2005