Publicerad 2005   Lämna synpunkter
TJÄNLIG ɟä3nlig2, adj. -are (() superl. -st BrinkmArch. 1: 29 (1671), Lucidor (SVS) 327 (1673; uppl. 1997)). adv. -A (, Linc. Mm 5 a (1640), Nicander GSann. 3 (1766)), -EN (numera mindre br., Girs Edelh. Förord 4 (1627), IllSvOrdb. (1964)), -T (OxBr. 12: 8 (1613) osv.).
Ordformer
(kiän- (kä-) 1560 (: kinlig, sannol. fel för kiänlig l. möjl. kienlig), 1731. tienn- c. 1648. tjen- (ti-) 15611922. tjän- (ti-) 1545 osv. — -elig (-gh) 15451710. -lig (-gh) 1549 osv. — n. sg. o. adv. -ligit (-gh-, -et, -itt) 15491789. -ligt 1651 osv.)
Etymologi
[fsv. thiänliker; avledn. av TJÄNA, v.]
motsv. TJÄNA, v. 3 d l. 4 a: som duger (väl) l. (med fördel) kan användas l. lämpar sig o. d. (för givet ändamål); användbar; lämplig; ändamålsenlig; i sht förr äv. med inbegrepp av (l. huvudsaklig tanke på) nytta l. gagn o. d.; förr äv. dels motsv. TJÄNA, v. 4 b (se m), dels (möjl. med anslutning till TJÄNA, v. 1 e) övergående i bet.: som är i bruk; utom i d numera företrädesvis om ngt konkret, särsk. i fråga om dess hälsosamhet o. d., i sht i f, g. G1R 29: 521 (1560). Män hwar han och, öfwer förhopning, osnappat till siöss komme .. då ähr ingen tiänligare tingh ähn hafwe godhe och wisse kundskapere uthe. RA II. 2: 122 (1617). Omm regeringzformen, som häreffter vill tiänlig vara och brukes i rijket, behöffdes hela discurser att göras. AOxenstierna 7: 648 (1632). Tjenlige utdrag ur Abbe Raynals Afhandling om Borgerlig regering. 3Saml. 9: 37 (1780; rubrik). Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden wälje genom Electorer, och Bonde-Ståndet på det sätt Ståndet wid hwarje Riksdag tjenligast finner .. Ledamöter (till utskotten). RO 1810, § 28. Jag vill .. till ett annat tjenligare tillfälle bespara dess vidlyftigare utförande. Biberg 1: 36 (c. 1814). En av bosättningslånens viktigaste uppgifter är att öka unga människors förutsättningar att med tjänligt och tillfredsställande bohag starta ett hem och familjeliv. Form 1953, s. 69. — jfr HÖG-, O-TJÄNLIG. — särsk.
a) i förb. med bestämning inledd av prep. för l. till o. med rektion angivande ändamålsenligt bruk o. d. (jfr b) l. den för vilken l. det för vilket ngt är tjänligt (jfr c); jfr e, j. Han .. bleff vpweckt till ett godt förstond, thet till Regemente tienligit war. Svart G1 3 (1561). Garfwa .. (dvs.) bereda, såsom hudar, at the blifwa tienligt läder, til at giöra något utaf. Spegel 139 (1712). Ju oskickeligare en Landsort är för annan boskap, thesto tjenligare är then för Geten. Orrelius Diurr. 53: 5 (1750). Man har bland annat frågat: om centralförsvaret är lika tjenligt för alla stater? Platen SvFörsv. 40 (1828). (För författaren) är det fråga om vad som ur och av detta är tjänligt för berättelsens syften. KvinnLittH 1: 348 (1981).
b) i förb. med bestämning som utgörs av inf.-förb. utan föregående prep. o. angivande ändamålsenligt bruk o. d. (jfr a); jfr j. Thesförinnan skulle samma här warda förökat och försörgd medh een stoor hoop sådana skip, som wore tiänlige at föra hester och archelijet öfwer medh. Bureus Påw. B 1 a (1604). (Det är ej mödan värt att återuppliva gamla ord.) Samma omdöme kan fällas om landskapsord, af hvilka ganska få äro tjenliga att i det odlade språket upptagas. 2SAH 1: 77 (1801). Ingenting är tjänligare (än en bokrulle) att snabbt tända en eld med, för att nu förtiga mindre hedersamt bruk. Strömholm Fält. 263 (1977).
c) (numera bl. tillf.) i förb. med indir. (person)obj. angivande den för vilken ngt är tjänligt (jfr a); jfr f, h, j, m. HT 1949, s. 259 (1549). Min herre har ännu ingen tienst, som honom är tienlig. Lindahl Tanckef. 36 (1740). Att den diskussion, för vilken ni blev föremål, varit er tjänligare än själva den utnämning ni gått miste om. Ringertz Curie Mor 201 (1937).
d) om väderlek(sförhållande) o. d. Och begiffwe sig til Sjöss, så snart Gudh täckes Enn tiänlig winndh fhoge. SvFlH 1: 514 (1565). Under afvaktan på en .. tjenlig väderlek, tillåter jag mig förskottsvis öfversända en liten pro memoria. 3SAH LXI. 3: 32 (1848). Varje ledig dag i tjänligt väder tränar de fotboll tillsammans. Expressen 10 ⁄ 12 1999, s. 36.
e) (numera bl. mera tillf.) om mark l. (åker)jord o. d., i fråga om dess lämplighet för jordbruksändamål; äv. i anv. som motsvarar a. Rödning, när den sker medh förnufft och vthi fruchtbare till Åker och Eng tienlige Land, är icke till att förbiuda. RARP 3: 166 (1641). På de ställen, hwarest för et eller flere Byelag kan gifwas lägenhet af deras samfälte utmark, efter hwars och ens i Bol-Byen ägande andel, at intaga tjenliga Åkerlyckor. LandtmFörordn. 100 (1731). Någon bestämd tid för sådden kan ej angifvas; i regel bör den försiggå så tidigt som möjligt, men icke förr än jorden är tjenlig, d. v. s. så torr, att den släpper redskapen, men ännu är fuktig under ytan. TLandtm. 1900, s. 61.
f) om föda l. livsmedel o. d.; äv. i anv. som motsvarar a. Matvarorna var knappast tjänliga längre. Auerbach (1915). Ärter, tjänliga till människoföda. SFS 1920, s. 1493. Så drogs de .. till varje ätbar planta och varje frukt som var tjänlig och kunde mätta. Brunner SvVill. 80 (1987). jfr: Regnvatnet, som är orent, och så ohälsosamt för menniskan, som det är tjenligit till växternas föda. Biberg Linné Oec. 14 (1750).
g) om badvatten i sjö l. hav. Socialstyrelsen har tre graderingar av badvatten. ”Tjänligt”, som är superlativet i sammanhanget, betyder att det finns färre än 100 termostabila koliforma bakterier i 100 milliliter vatten. ”Med tvekan tjänligt” betyder att 100 ml vatten innehåller mellan 100 och 1 000 kolibakterier. Finns det fler än 1 000 kolibakterier i samma mängd vatten är det ”otjänligt”. SvD 13 ⁄ 7 1972, s. 9.
h) (numera bl. tillf.) om förhållande l. skeende l. handling o. d. som anges av inf.-förb. l. bisats, särsk. att-sats, särsk. utgörande egentligt subj. l. obj.; äv. dels i anv. som motsvarar c, dels stundom närmande sig bet.: som är på sin plats o. d. (Är) enom Dicktmästare, så wäl som .. enom Booktryckiare fast tiänligit, at the sin högsta flijt anwända, sine Wärck och Arbete, med tarfwelige Skrifftskiliande Teckn pryda och vthsättia. Arvidi 211 (1651). Icke lär det vara tjenligt, at aldeles utelämna von Dahlins politiske väsende. Segerstedt Rosenstein 425 (i handl. fr. 1798). Det torde vara tjenligt, att vi .. säga några ord om vårt arbetes plan och uppställning. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. III (1885). Tojo .. (har) ansett det tjänligast att inte ens nämna Nordafrika. GHT 1943, nr 137, s. 6.
i) (numera bl. tillf.) i uttr. använda o. d. tjänliga medel l. med (förr äv. (i)genom) tjänliga medel, använda o. d. resp. med användning av ändamålsenliga (o. (med ngns maktställning (lagenligt) förenliga) tvingande l. handgripliga) medel; särsk. i fråga om rättslig handräckning o. d. (jfr l slutet). Sahlstedt (1773). (Sv.) Hämta (till Rätten) med tjenliga medel .. (fr.) Amener à l’audience par la force publique. Westee (1842). Det var ett fint och mycket klokt djur, som icke trilskades vidare, då han såg, att han hade att göra med den som ej dröjde att använda tjänliga medel, när han satte sig emot. Norlin Jaktstig. 73 (1892). jfr: Tjenliget medel. Lind (1749).
j) (numera mindre br.) om person: lämplig, lämpad; duglig; användbar, som gör nytta; i sht i fråga om lämplighet osv. för yrke l. ämbete o. d.; äv. i anv. som motsvarar a, b, c. Ömiukelige bediandes, att edher nåde vill värdiges höra vaar supplication och böön, ock tilförordinera noghen godh stadogh man som tiäneligh vara kan i thesz officii och embetes vocation. VgFmT II. 1: 32 (1545). Claess Andersson hade .. hafft sådane ordh, att högz:te Kong:e M:tt .. icke skulle ware tiäneligh att bäre cronen i Swerigie, vthen han wisthe wäll en annen som ther till wåre skickeligere, nempligh hertugh Johan. HH XIII. 1: 109 (1563). Peder Erichsson haffver 9 söner, hvilke medh tijden kunde bliffva Chronan tjenlige. RP 6: 170 (1636). Kongl. Rådet Gref Lichtone, skickelig Officerare, men mindre tjänlig för civila syslor. Schönberg Bref 3: 233 (1778). Som om man i praxis ansett hustru böra godkännas såsom tjenligt rättegångsombud. Kallenberg CivPr. 1: 679 (1922). Östergren (1958).
k) (i vissa trakter, vard.) i mer l. mindre skämtsam l. ironisk anv., i fråga om att negativt l. ofördelaktigt l. besvärligt förhållande är välförtjänt för ngn, särsk. i uttr. tjänligt åt ngn, (just) lagom l. rätt åt ngn. Penningarna i Sunnersta dem tog Jan Hansen, men hjärtat ditt, det lilla du hade, det tog jäntan i Sunnersta, och det var det tjänligaste åt dig af alltihopa. Hülphers Ångermanl. 175 (1900). Hon tålde honom inte alls. Stig for illa, tjänligt åt honom. Carlsson Hel 120 (1953). Haha, tjänligt åt dem, så dumma som de var. DN 28 ⁄ 2 1997, s. B5.
l) (numera bl. tillf.) ss. adv.; jfr m. Linc. S 1 b (1640). Detta principium .. måste altijd af tiänligt myckit salt .. samt någon jordachtighet figeras och stadgas eller fästas. UHiärne Förb. 15 (1706). (Det observerades) at Cylindrerne till Gastrorhaphien äro tjänligast af plåsterduk. Meyerson SerafimInstr. 24 (i handl. fr. 1761). En tjenligen påkommen .. sjukdom har ökat den theatraliska effekten. 3SAH XLIII. 2: 64 (1842). Krogen utgjorde ett kärt tillhåll för skutskeppare och sjöfolk i övrigt, tjänligt belägen som den var och med en ovanligt hygglig och förstående serveringspersonal. Wallert RoslagFamn 111 (1944). — särsk. (†) i fråga om rättslig handräckning: med (handgripliga) tvångsmedel; jfr i. SPF 5: 483 (1829). Såwäl parter som wittnen (bör), om de ej på kallelse sig infinna, utan widare uppskof, på egen bekostnad tjenligen inställas. SPF 17: 603 (1859).
m) (†) motsv. TJÄNA, v. 4 b: som passar sig l. går för sig, passande, lämplig, tillbörlig; ofta svårt att skilja från huvudmom.; äv. dels i anv. som motsvarar c, dels ss. adv. (i anv. som motsvarar l). Ändoch att M. Johannes svarade honom illa igen, och mera än som tienlighit var, lijkväll nekadhe han sigh vilia gå uth (för att duellera) med honom, efter han är en prästman. OxBr. 12: 8 (1613). Skempta bör oc wara med, doch höfligit[,] Jungfrune tienligt. BröllBesv. 431 (c. 1660; uppl. 1970). På .. (två) ställen hade han uti mindre tienlige ordasätt yttrat sina tanckar. Annerstedt UUH Bih. 4: 134 (i handl. fr. 1759). Sanning sminke man ej; dock bör hon tjenliga prydas. Nicander GSann. 3 (1766). Ett ej till offentligt meddelande tjenligt bref. Atterbom Minnest. 2: 302 (1842). — särsk. i hövlighetsuttr., stundom (möjl. med anslutning till TJÄNA, v. 1, 2) närmande sig: underdånig l. tjänstvillig o. d. Min tienlige och flitige helsand. OxBr. 11: 36 (1621; av utgivaren sannol. felaktigt rättat till tien[st]lige). Beder .. E. Exselensie tiennligen, at E. Exselentie tiennligen vijlle mig hoss H. K. M. i besta måtan ihugkomma. OxBr. 11: 150 (c. 1648).
Ssg: TJÄNLIG-GÖRA. (numera mindre br.) göra (ngt) tjänlig (för visst ändamål); i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. I Bihanget .. wäntar man få se Läsares förnuftiga och med namnens underskrift befästade, äller til trycknings tjänliggjorda Critiker. Brunkman SvGr. 15 (1767). Hvarjämte 1,146 tunnland jord uppgafs genom sjösänkningen blifvit tjänliggjord till åker. Hellström NorrlJordbr. 519 (1917).
Avledn.: TJÄNLIGHET, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara tjänlig (för visst ändamål), förr äv. passande l. tillbörlig; användbarhet; lämplighet; ändamålsenlighet; i sht förr äv. närmande sig l. övergående i: nytta, gagn; förr äv. konkretare, om enskilt lämpligt l. ändamålsenligt l. gagneligt förhållande. Linc. X 3 b (1640). (Sv.) Tienlighet .. (lat.) decentia, condencentia, decor. Swedberg Ordab. (1725). J kännen hvarken Landskapernas rätta förmåner eller tjänligheter. Fischerström Tal 51 (1769). Men denna sanning deciderar visserligen icke ensam om en sådan grunds vetenskapliga halt och tjenlighet. Biberg 1: 84 (c. 1814). Genom en analys av bergarternas kemiska och strukturella egenskaper har man sökt bestämma deras större eller mindre tjänlighet för växtlivet. Ymer 1953, s. 141.

 

Spalt T 1767 band 34, 2005

Webbansvarig