TONKA- toŋ4ka~, förr äv. TONQUIN-, ssgsförled.
Ordformer
(tonka- (-c-, -ch-) 1793 (: Tonca-bönor) osv. tonko- (-c-) 1895 (: tonkoböna)–1927 (: Toncobönor). tonquin- 1850 (: Tonquin-Bönor))
Etymologi
[jfr nor., t., nl. tonka-, eng., fr. tonka; sannol. av sydamerik. indianspråk tonka; formen tonquin- beror sannol. på felaktig associering till TONKIN]
Ssgr: TONKA-BÖNA. bönliknande frukt (med inneliggande kärna (med vaniljartad lukt o. kryddartad smak)) från träd av det i Sydamerika hemmahörande släktet Dipteryx Schneb., särsk. dels arten D. odorata Willd., dels arten D. oppositifolia Willd.; jfr lukt-, snus-böna. DA 1793, nr 41, s. 3. Tonkabönan, med hvilken man gifver snus en aromatisk vällukt. Rebau NatH 2: 97 (1879). Kumarin utgör ett i färglösa nålar kristalliserande välluktande ämne, som förekommer i tonkabönan. Smith OrgKemi 230 (1938). —
Spalt T 1984 band 35, 2006
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
