| Publicerad 2006 | Lämna synpunkter |
TOSSING tos3iŋ2, m. ⁄ ⁄ ig. best -en; pl. -ar.
(vard.) (mer l. mindre raljerande l. förklenande) om person som handlar l. talar tossigt; jfr TOKING, TOSING, TOSSA, sbst.1, TOSSE, sbst.3 Det här skulle dom ju ha med, tossingarna. Trenter AldrNäck. 180 (1953). På hotellet bor femton före detta mentalpatienter. När portarna slår upp klockan tio på morgonen anländer en strid ström ”tossingar”, som man säger här. DN 27 ⁄ 12 1995, s. A6.
Spalt T 2163 band 35, 2006