| Publicerad 2007 | Lämna synpunkter |
TRASSLA tras3la2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -ING (†, Lind 1: 1660 (1749), JernkA 1876, s. 137 (: hoptrassling)); jfr TRASSEL, sbst.1
1) (†) i pass. närmande sig dep.: rispas upp l. fransa sig. Rispa .. (dvs.) slita något kläde, så at thet traslas. Spegel 374 (1712). (Enklare halmhattar till skylar) kunna nytjas flere år, tils de traszlas. SamlRönLandtbr. 2: 107 (1777). Pilarnes ved är i allmänhet mycket lös och mjuk, så att den trasslas för såg och hyfvel. Fries BotUtfl. 3: 313 (1859, 1864).
2) sno l. snärja (se SNÄRJA, v. 3) ihop l. samman (ngt l. ngts delar) o. därigm bilda en oredig härva l. röra l. ett virrvarr; om person med avs. på kroppsdelar; särsk. i p. pf.: sammansnärjd o. d. (jfr TRASSLIG 2); äv. dels refl., dels i pass. närmande sig dep.: sno l. snärja ihop l. samman sig l. sina delar. Hoorn Siphra 42 (1715). (Sänken av horn) äga den förmån, at de ej så lätt trasla fiskegarnen. Rothof 183 (1762). Hvar morgon .. trasslar (han) min knyppling. Björn Fanfan 15 (1786). Ett trassladt vant i sjömans segel, / Som likväl redes innan kort. Valerius 2: 110 (1811). Att han skulle .. sitta förlägen på yttersta kanten af stolen, med benen trasslade derinunder. Knorring Cous. 1: 34 (1834). Hans wackra skägg är tofwadt hop och traszladt. Hagberg Shaksp. 4: 327 (1848). Genom den spänning, för vilket garnet här är utsatt, kan härvan ej bliva slapp och trassla sig. Hagberg o. Asklund Textilind. 203 (1924). — jfr HOP-, IN-, SAMMAN-TRASSLA. — särsk. dels i uttr. trassla sig med l. i ngt, sno l. snärja ihop sig med l. in sig i ngt, dels i uttr. trassla sig fast (i ngt), trassla in sig i ngt o. fastna däri (jfr 4 a). Fångningen består deruti, att Höken traszlar sig fast i nätet. Greiff Jagt 51 (1821). Tråden måste hela tiden hållas stadigt spänd .. så att den ej trasslar sig med undertråden. Hagdahl Fråga 391 (1883). (Vinden sade:) Det var så .. att när jag beskedligt plockade lingon i skogen, trasslade jag mina vingar i en krånglig fura. Topelius Läsn. 7: 86 (1891).
3) (vard.) i mer l. mindre bildl. anv. av 2 (jfr 4); särsk. i p. pf.: oordnad l. rörig l. oredig. Kokerskans sinne war gladt, mulit, redigt eller traszlat, alt som desz högst-älskade katta mådde wäl eller illa. Tessin Bref 2: 245 (1754). Jag var .. så tung och sömnig .. att både tankar och uttryck trasslade sig för mig. Leopold (SVS) II. 3: 255 (1803). Hvad har han icke sjelf offrat åt dessa Parcer, som trasslat hans lefnadstrådar så nära tillsamman med Littowska slägten! Topelius Vint. I. 1: 310 (1859, 1880). Arnér SäkSommar. 191 (1954). — jfr FÖR-, IN-, TILL-TRASSLA. — särsk.
a) intr., om person: ställa till oreda l. svårigheter; krångla l. konstra l. bråka; särsk. i uttr. trassla med ngt l. ngn, ha besvär l. obehag av ngt l. ngn l. bråka l. vara i konflikt med ngn l. ha problematisk(a) relation(er) till l. förbindelse(r) med ngn. Vi continuera ännu att trassla med Posten: men Herr Patron är en stor prackare i betalningen. Kellgren (SVS) 6: 109 (1782). (Pojkarna) trasslar och hysslar med kvinnfolken. Strindberg Bjälb. 31 (1909). De röda hade på senaste tid varit märkbart oroliga, trasslat och trakasserat mer än vanligt. Qvarnström Flem. 253 (1926). Svärmodern hade fått trassla hur mycket hon ville, det hade hon funnit sig i. Men att han (dvs. maken) var så feg! Hedberg Blomb. 42 (1953). En chef bör .. inte trassla med sekreterare och kontorsflickor. Fogelström FörvStad 79 (1966). Vi poängterar att de har rätt att trassla och ändra sig in i det sista. DN 8 ⁄ 8 1984, s. 31.
b) intr. l. refl. l. i pass. närmande sig dep., opers.: bli l. vara besvärlig l. krånglig l. uppstå svårigheter l. obehag o. d. (för ngn l. ngt). Ni vet alla att det länge trasslat för mig med affärerna. Lange Luba 47 (1889). Därnäst hade det idkeliga lipandet .. helt och hållet förstört deras goda humör och gjort dem leda vid alt .. Så där hade det trasslats hela förmiddagen. Lindberg FinNov. 116 (1894). Du kunde väl ha vänt dig till oss, när det trasslade sig för dig. Wägner NattS 123 (1926). Det kom fram att hon var förlovad .. men det hade trasslat mellan dem på sista tiden. Beckman DamRödHatt 198 (1966).
4) (vard.) bildl. anv. av 2 (jfr 3), i fråga om förflyttning.
a) (vard.) refl.: med möda l. under besvärliga förhållanden (bit för bit lyckas) förflytta sig l. ta sig (ngnstädes l. vidare o. d.), äv. i uttr. trassla sig loss från ngt, med möda osv. (lyckas) komma loss från ngt (jfr 2 slutet). Bongba-männen hade fått bud att komma och hindra oss, om vi försökte trassla oss norrut. Hedin Transhim. 2: 70 (1909). Vi trassla oss .. framåt kilometer efter kilometer och ständigt dyka nya soldathopar fram. Hedin Front. 116 (1915). (Fotbollsspelaren) trasslade sig loss från bevakningen inom målområdet. GbgP 16 ⁄ 9 1990, s. 36.
b) intr.: (snabbt) röra l. förflytta sig i slingor l. bukter l. öglor; äv. mera allmänt: röra l. förflytta sig hit o. dit. På morgonen vaknade jag af att råttorna trasslade och pepo under bädden (som täckte deras hål), högst förvånade öfver att de icke kunde komma ut. Hedin Transhim. 1: 316 (1909). Västerås många (bandy)matcher mot svaga lag .. där kedjan kan leka och trassla bäst den vill. IdrBl. 25 ⁄ 1 1924, s. 3. En unghare spritter fram ur en plogtilta, sätter iväg, buktar, trasslar, gör lycka. TurÅ 1954, s. 29.
TRASSLA IGENOM10 040 l. 032. till 4 a, i bildl. anv.: (nätt o. jämnt) lyckas ta sig fram i tillvaron l. klara sig. Hwalström SpecPaid. 65 (1773). Utan .. (grosshandlaren) skulle han aldrig ha trasslat igenom med sitt hushåll. Beijer BritaGrossh. 259 (1940). —
1) tr.: komma (ngt) att trassla ihop sig (i bet. 2); blanda samman (olika föremål) med varandra; trassla till (ngt); äv. (o. i sht) bildl. Han trasslade ihop remmarna. Sahlstedt (1773). Wennerberg Bref 2: 242 (1861; med avs. på affärer). (Prästerna) ha en förmåga att trassla ihop de allra enklaste begrepp för en. Essén HExc. 254 (1916).
2) refl.: trassla in sig i sig själv l. varandra (o. därigm fastna (jfr trassla, v.1 2 slutet)); bli krånglig l. tillkrånglad; äv. bildl. TT 1874, s. 59. Ju mer vi vanka runt i vår bur, desto mera trasslar livet hop sig. Bjerre SjälLäk. 16 (1923). Nätet har trasslat ihop sig. SvHandordb. (1966). —
1) tr.
a) sno l. snärja in (ngt) i l. ihop med (ngt o. fastna däri); särsk. i uttr. trassla in ngt med l. i ngt. Petrea, som .. trasslade sålunda in sina fötter med hans, att då han gjorde ett .. försök att komma förbi henne, kom det sig så, att båda föllo omkull. Bremer Hem. 1: 267 (1839). SvHandordb. (1966).
b) i bildl. anv. av a; särsk. (o. i sht) med avs. på ngt abstr.: göra rörigt l. invecklat, trassla till; äv. med avs. på person, dels: göra förvirrad, dels: inveckla l. dra in i ngt. Såsom jag var salig Grefvens Advocat, så skulle man kunna trassla mig in i en process. Envallsson FarlFörtr. 12 (1794). Man kan säga honom emot och trassla in honom och narra honom att försäga sig. Molander Vårflod 5 (1884). En karl, som .. med framgång lyckats trassla in sitt land i så olyckliga affärer, att det varit nära undergångens brant. Wallbeck-Hallgren VandrEl. 134 (1910). Hur vanligt är det inte, att en kund trasslar in ett demonstrationsresonemang eller leder det på avvägar. Förberg SäljFilm 22 (1946).
2) refl.: snärja in sig (i sig själv l. i ngt o. fastna däri; jfr trassla, v.1 2 slutet); äv. i uttr. trassla in sig i ngt; äv. bildl., särsk. dels: i sitt tal l. sin tankegång o. d. bli förvillad l. snärja in sig, dels: bli indragen (i ngt). (Fr.) S’embarrasser dans une affaire, (sv.) trassla in sig i en sak. Holmberg 705 (1795). (Spindel)nätet .. i hvilket .. (flugan) trasslar in sig mer och mer. NF 4: 594 (1881). August hade trasslat in sig i så många motsägelser, att han ej förmådde reda sina egna tankar. Janson Ön 209 (1908). (Timmer)stockarna hade så trasslat in sig med varandra, att (osv.). Sandström NatArb. 2: 46 (1910). Skrämd, försöker hon få kläderna på med fart. Trasslar in sig, börjar smågråta. Martinson Kvinn. 75 (1933). —
TRASSLA SIG FRAM10 0 4. till 4 a: med möda lyckas ta sig fram (ngnstädes); äv. (o. i sht) bildl., i sht: klara sig. Det är ju bättre at i förfäders fotspår trasla sig fram som en stackare, än ådraga sig den skammen at wara nymodig och snål. Livin Kyrk. 106 (1781). Själva trassla vi oss fram mellan hästar, vagnar och tätt packade led. Hedin Front. 447 (1915). —
TRASSLA SIG IGENOM10 0 040 l. 032, äv. GENOM 40 l. 32. till 4 a: med möda l. besvär lyckas ta sig fram genom (ngt); äv. (o. i sht) bildl.: med möda osv. lyckas krångla l. slingra sig igenom (ngt) l. klara av (ngt). Wieselgren, efter att hafva trasslat sig igenom svårigheterna vid personalbestämmelserna, säger (osv.). 2Saml. 10: 107 (1889). Det var icke lätt att trassla sig genom Lozdzieje. Hedin KrRyssl. 98 (1915). Översten och Douglas satte sig på nytt och började trassla sig igenom årtalen. Krusenstjerna Fatt. 2: 302 (1936). —
TRASSLA SIG UR10 0 4. till 4 a: lyckas ta sig ur (ngt); äv. bildl. I en handvändning trasslade kraken sig ur alla repen. Hedin Transhim. 1: 94 (1909). Finansministerns hjälplösa försök att trassla sig ur den situation, som han själv har skapat. SvD(B) 1946, nr 335, s. 4. Jag trasslade mig ur mattan. Karnstedt Slamf. 41 (1977). —
TRASSLA TILL10 4. till 2: göra (ngt) rörigt l. invecklat, röra till; äv. bildl., i sht i uttr. trassla till det (för sig), ställa till oreda l. besvär (för sig); äv. refl.; jfr trassla ihop 1. ÖoL (1852). Han hörde hur Greta gjorde narr af finnpojken, som alldeles trasslat till ett par nät. Rönnberg Brovakt. 51 (1904). Särskilt nu sistlidne söndag trasslade trafiken till sig. SDS 1929, nr 218, s. 5. Familjens affärer, vilka mrs Applegarth trasslat till genom misslyckade spekulationer. Lagercrantz Stone Sjöm. 100 (1939). En liten slarva .. som hade trasslat till det för sig. Gustaf-Janson ÖvOnd. 32 (1957). jfr tilltrassla. —
TRASSLA TILLSAMMANS. (†) till 2: trassla ihop (ngt); äv. bildl. (De unga) trassla .. tillsammans metaforer, liknelser, figurer utan val och sammanhang, och kalla det styrka i bildning. Leopold 3: 227 (1802). Då näten stå i leken, böra de ofta vittjas, emedan de eljest trasslas tillsammans af fisken, som fastnar deri. GFiskaren 30 (1845). —
TRASSLA UT10 4.
1) tr., till 2: reda ut (ngt); (med möda) lyckas ta (ngt) ut (ur l. från ngt); trassla loss; äv. bildl. SvD(A) 12 ⁄ 10 1959, s. 5. De kan inte trassla ut härvan de har inom sig. BonnierLM 1970, s. 344. Det (gällde) att få stopp på ekipaget .. och trassla ut häststackarn ur linan. Expressen 30 ⁄ 5 2000, s. 15.
2) refl., till 4 a: (med möda) lyckas ta sig ut (ur l. till ngt); äv. bildl. Möjligheten att blifva borrad i sank af någon spansk torpedbåt, som kunnat trassla sig ut ur hamnen och anfalla oss. SD(L) 1898, nr 323, s. 3. Att Finland .. fått möjlighet att hastigt trassla ut sig ur det läge, vari det är invecklat. GHT 4 ⁄ 11 1943, s. 6. För att ta saken grundligt trasslade vi oss ut med bilen på småvägar till den nya åmynningen. TurÅ 1958, s. 237.
TRASSLIG, se d. o.
Spalt T 2379 band 35, 2007