| Publicerad 2007 | Lämna synpunkter |
TREDSK träd4sk, äv. träs4k, adj. -are. adv. -T; förr äv. TREDSKEN. Anm. I ä. språk användes äv. dels i sg. obest. (den eg. till nom. m. hörande) formen tredsker (Skråordn. 234 (1545), Granlund Ordspr. (c. 1880)), dels efter prep. (den eg. i ack. m. hemmahörande) formen tredskan (Grubb 189 (1665), Runius (SVS) 3: 31 (c. 1712)).
(numera bl. tillf., ålderdomligt) om person: som envist framhärdar med visst handlingssätt l. beteende l. viss hållning o. dyl. o. ogärna tar hänsyn till l. rättar sig efter annans vilja l. åsikt (i sht förr ofta i förb. med annat (mer l. mindre) synonymt ord), motsträvig, motspänstig, omedgörlig, trilsk; äv. dels om djur (särsk. om häst: vrensk), dels i överförd anv., om sinnelag l. yttrande o. d.; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr b). Forwndrandis .. hwj j ære saa mykit genstörtughe .. fram för andhra her j rikith med edher hårda och treska swar. G1R 4: 22 (1527). (En fogde) frågade honom huem samma Miöll t[unna] hade kiöpt och sålt, dedh hann (: efter som han ähr een treesken bofwe :) med dhett första icke will seije. Norrl. 10: 18 (1615). Werlden är nu för tiden så tresk och så dum, at den ej frambringar något märkwärdigt. Ekelund Fielding 485 (1765). De Hästar, som fläkta mycket med swantsen .. gifwa tilkänna olust och afsky för arbete, och äro följakteligen antingen motwillige och treske, eller af swaga krafter. Orrelius Djurkänn. 473 (1776). Hon betraktade Filsius med oblida ögon, och han var, till tack derför, mer än vanligt tredsk mot henne. Bremer Nina 91 (1835). (Tvisten) kunde dra långt ut på tiden, den ena var envis och den andre tredsk. Nilsson HistFärs 212 (1940). — särsk.
a) († utom i avledn. TREDSKHET) som vägrar efterkomma l. lyda befallning l. påbud l. lag o. d., ohörsam, trotsig, uppstudsig; äv. mer l. mindre bildl.; jfr TRILSK slutet. Skråordn. 234 (1545). Vthan lathe sigh finnes treske och ohörsamme, vdi alt thet Wij til Riksens beste biudhe och befale. Stiernman Com. 1: 179 (1563). Emot them, som .. förutan til at wijsa laglige förfall, Consistorii stämning försittia, må dhen werldzlige Armen ålijtas, så at dhen treske hålles til lydno, straffas för uteblifwande, efter werldzlig Lag. FörordnRättegDomcap. 1687, § 17. Fröding NyttGam. 36 (1897; i bild).
b) (†) i oeg. anv., i fråga om trögsmält l. svårbearbetad malm l. mineral o. d.; äv. om smältningsprocess (se d. o. 2): trög, svårgenomförd; äv. ss. adv., särsk. i förb. med gå. Till Treskt wärk bör brukas större kåhlupsättningh än till dhet som löössmällt är. BlBergshV 18: 136 (1687). Treskt säges det gå vid rostbruk, när mycket seg järnig sörja, eller lortled, samlar sig i härden. Rinman 2: 1026 (1789). Lindroth Gruvbrytn. 2: 43 (1955; om smältningsprocess).
TREDSKHET, r. l. f. (numera bl. tillf., ålderdomligt) egenskapen l. förhållandet att vara tredsk, tredska (se tredska, sbst.); särsk. till a, om underlåtande l. vägran att fullgöra av myndighet l. ämbetsverk o. d. ålagd skyldighet (jfr tredska, sbst. slutet). Mildher emoot sin nästa, vthan alt hat, wreede, genstörtugheet, twarheet, treeskheet. OPetri 1: 17 (1526). Contumatia, thet är tredskheten och olydnan är then retta orsaken til banlysning. KOF 1: 74 (1571). Eho, som af arghet eller tredskhet detta (dvs. att erlägga tionde) underläte, skulle aktas som Guds och kronans tjuf. Fryxell Ber. 5: 55 (1831). Adelas maktlystnad, tredskhet och likgiltighet för fäderneslandets ära och välfärd. BEMalmström 2: 17 (c. 1860).
Spalt T 2438 band 35, 2007