Publicerad 2007   Lämna synpunkter
TRIKORN trikor4n, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. -c-)
Etymologi
[jfr eng. tricorn; av fr. tricorne, av lat. tricornis, som har tre horn, ssg av tri- (se TRI-) o. cornu, horn (se HORN)]
(förr) trekantig hatt (med uppvikt o. på tre sidor om hattkullen fästat brätte). Cederström Ströft. 140 (1915). Vid ankomsten till Neapel mottogs .. (prinsessan) av .. ett kompani karabinjärer i plymagerade trikorner. VeckoJ 1953, nr 27, s. 16. Sprättiga kavaljerer med värja och trikorn. Silfverstolpe MBöck. 16 (1955).

 

Spalt T 2493 band 35, 2007

Webbansvarig