| Publicerad 2007 | Lämna synpunkter |
TRILLA tril3a2, sbst.1, r. l. f.; best. -an, pl. -or; förr äv. TRILL, sbst.2, r. l. m. l. f.; best. -en, pl. -ar.
(numera bl. dels i vissa trakter, bygdemålsfärgat, dels i skildring av ä. förh.) rund skiva, trissa (se TRISSA, sbst. 1), (litet) hjul; rulle, kavle (se d. o. 1, 3). Linc. Tttt 6 a (1640). Sidst sättes et litet bräde, som en wid trilla ofwanpå (halmkärven på bikupan), at intet regn må tränga sig ned. Lindström Bi 10 (1775). De Kugghjul, Walar, och Trillar, dem Urmakaren .. använder till sammansättning. Blix SvFinance 152 (1797). Bonden rundar ur stammen sin lastvagns hvälfvande trillor. Adlerbeth Buc. 85 (1807). Olaten af tungans läggning ofvanpå munlaget .. är förekommen genom bögeln .. (med) trillan eller rullen, som verkar på tungan (hos hästen). KrigVAH 1829, s. 159. Det fjerde snöret, som hörer till karden, .. lägges om cylinderns axeltrissa och går derifrån till trillen. Carlström Spinnm. 87 (1832). Ur en grov ekestock sågade Karl Oskar ut fyra trillor till en nybyggarvagn. Moberg Nybygg. 141 (1956). — jfr PRESS-TRILL. — särsk.
a) (förr) (i hjulkvarn använt) drev (se d. o. 9) bestående av två (horisontellt ställda) cirkelrunda skivor sammanbundna av ett antal (vertikala, på jämnt avstånd från varandra ställda) pinnar l. stavar, lykta (se LYKTA, sbst.2 3 c); jfr TRÄLLA. Fasnade Mölnaren .. emellan kugghiulet och trillan, i .. qwarnen, och blef strax död. Broman Glys. 1: 424 (1729). Trillan .. som tillika med qwarnstenen, löper 4. gångor omkring medan Cronhiulet gör sit omlopp. VetAH 1742, s. 68. (En halv tolft ekplankor) til 4 st. Trillor. Ambrosiani DokumPprsbr. 101 (i handl. fr. 1788). En modifikation .. (av stjärnhjulet) är trillan .. der tänderna äro utbytta mot stänger eller valar. Holmström Naturl. 17 (1888). Vattenkvarnarna .. hade i äldre tid endast .. ett kugghjul och en trälla (trilla, träll, drill). SvKulturb. 11–12: 165 (1932). jfr KOPPEL-, KUGG-TRILLA.
b) (förr) om redskap för lek l. spel o. d. (jfr DISKUS, sbst.2, TRISSA, sbst. 1 c α), särsk. i uttr. slå trill(a), ss. beteckning för lek vari en träskiva kastas l. rullas. Slå trilla. Linné Diet. 1: 124 (c. 1750). Att min son .. blifvit illa skadad .. då han med andra djeknar slog trilla på skolgården. Rydberg Frib. 135 (1857). Leken var inte alldeles ofarlig, det hände att trillan, en rätt stor träskiva, när man slog till den, hoppade upp och gav en en ordentlig örfil. SvFestGlädje 2: 172 (1948).
-VAL. (trill- 1762–1885. trille- 1712 (: trillewahlshiuhl)) om var och en av de pinnar l. stavar som sammanhåller trillans två skivor; jfr hjul-, träll-val. Wirket (av oxel) är ganska, tätt och fast, arbetas derföre til hjulkuggar, trillwalar, gewärståckar (m. m.). Rothof 355 (1762). Schulthess (1885).
B: TRILLE-VAL, se A.
Spalt T 2496 band 35, 2007