| Publicerad 2008 | Lämna synpunkter |
TROTSIG trot3sig2, adj. -are. adv. = (†, G1R 23: 388 (1552), Murenius AV 395 (1658)), -T (G1R 17: 406 (1545) osv.).
motsv. TROTS, sbst.3 1, o. TROTSA, v.2 1 (a), om person (l. djur): som visar l. ger uttryck för l. vittnar om l. kännetecknas av trots; som (ofta) trotsar l. är benägen att trotsa; stundom närmande sig l. övergående i bet.: uppstudsig l. stursk l. spotsk; äv. dels i överförd anv. (se a), dels oeg. l. bildl., om sak (se b); jfr TROTSLIG. Trotsiga elever. Hon skakade trotsigt på huvudet. Svara, uppträda trotsigt. Man haffuer jw alltijdh sagdt om then stålta Moab, at han fast stålt är, högferdigh, hoghmodigh, trotzigh och stoorsinnat. Jer. 48: 29 (Bib. 1541). Aff (brevkopian) wardher thu förnimmendis, hure trotzigtt han eblandtt annat schriffwer. G1R 17: 406 (1545). Then Skyldighe är så trotzigh, at han icke achter någon Förlijkning. Paulinus Gothus MonPac. 817 (1628). Vickel öfvergafs utan motstånd .. men på Hapsal woro Ryssarne trotsigare: innan de tänkte på dagtingan, stupade der 100. Svenske soldater. Dalin Hist. III. 2: 132 (1762). Kondoren är wid början af sin fångenskap swårmodig, men wisar sig sedan trotsig, oförfärad och ibland ondskefull. Holmström Ström NatLb. 2: 151 (1852). (Jag var) under ovettet oberörd och trotsig inom mig, ty jag kände mig inte övertygad om min egen dumhet utan tyckte att jag hade rätt. Kræmer Brantings 241 (1939). Lugn fasthet är särskilt av nöden, då ett barn är trotsigt. PsykPedUppslB 1843 (1945). — särsk.
a) i överförd anv., om sinnelag l. hållning l. uppsyn l. yttrande l. beteende o. d. The lybeskes trotzige svar. G1R 20: 229 (1549). En Turk .. befalte mig med en tråtsig röst, at strax följa honom efter. Humbla Landcr. 282 (1740). En Vagns-häst väl förnäm med trotsig man och bringa. Bellman (BellmS) 19: 148 (1793). Ris gafs aldrig utom för trotsig olydnad. De Geer Minn. 1: 10 (1892). Han hade över sig någonting av denna trotsiga tillförsikt, som är lika motbjudande både för veklingar och tyranner. Malmberg Fiskebyn 29 (1919).
b) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv., om ngt sakligt; jfr TROTSA, v.2 2. Then trotzige Göyemånan (skall) sigh igenom Frost och Winterwäder groff enogh märckia låta. Freund Fredzalm. 1653, Prognost. De höga trotsiga borgarne ha fallit. Geijer Minn. 149 (1825, 1834). Trumpeten .. gifver ett djärft smattrande, krigiskt läte, hvars trotsiga ljudvågor slungas vidt kring berg och dal. Oscar II IV. 1: 85 (1867, 1890). I den lilla naturdanade hamnen, skyddad av trotsiga klippor, vilade .. små båtar. Hemberg Minn. 197 (1936).
Spalt T 2672 band 35, 2008