| Publicerad 2008 | Lämna synpunkter |
TRUMMA trum3a2, v.2, -ade; vbalsbst. -ANDE, TRUMNING; -ARE (se avledn.).
1) slå på l. spela (på) trumma (l., i sht i fråga om ä. förh., tamburin o. d.); äv. i förb. trumma på (ngt (särsk. trumskinn l. tamburin o. d.)); särsk. i fråga om att slå på trumma för att ge signal till l. meddelande om ngt, i sht i uttr. trumma till reträtt (särsk. bildl.); förr äv. i (det möjl. med huvudtrycket på efter uttalade) uttr. trumma efter ngn, eftertrumma ngn (jfr TRUMLA, v.1); äv. tr. med resultativt obj., i sht i sådana förb. som trumma takten (jfr 2) l. tapto. Sångarena gå före, ther näst spelemän .. som tru(m)ma. Psalt. 68: 26 (öv. 1536). En Förordning, att hwem som war utom lägret sedan klockan Nio och Tapto war trummad om qwällarna, skulle utan skonsmål mista lifwet och hängas. Murbeck CatArb. 1: 348 (c. 1750). Topelius Fält. 2: 243 (1856: takten). När konungens tal blifvit tryckt, förbjöds det som smädeskrift, och man trummade efter boktryckaren. 2SAH 32: 216 (1859). Att .. Romeos kärlek (till Rosaline) blott för syns skull håller i sig men är färdig att vid ett starkare anfall trumma till reträtt. Cavallin o. Lysander 2: 227 (1875). Ett trumskinn, på hvilket musikanten trummar med fingrarna. PT 1898, nr 159, s. 3.
2) i oeg. anv. av 1, om person l. djur: upprepade ggr slå l. stöta o. d. (mot ngt) o. därigm åstadkomma en ljudföljd som påminner om trumspel (särsk. i uttr. trumma med ngt); äv. med subj. betecknande sak, särsk. om skur l. svärm av ngt: falla l. kastas (mot ngt) osv.; särsk. i uttr. trumma på l. mot ngt, äv. tr., särsk. i uttr. trumma takten (jfr 1); äv. bildl. Jag tror de willia bryta sig här in, hör huru de trumma på dören. Lagerström Holberg PolKannstöp. 88 (1729). I äppleträdet borta vid brunnen trummar en hackspett. Beskow Greta 40 (1901). Fötterna trumma takten när dansmusiken går. Oljelund Gubb. 117 (1934). Utanför hördes regnet trumma ihärdigt mot fönsterbleck och tak. Hammenhög FallSehl. 186 (1939). Snart skall en allsång av jeremiader trumma mot örhinnorna. GHT 1944, nr 37, s. 9. Den väldiga hunden trummade med svansen mot golvet. Rheyneuclaudes Mackenzie Whisk. 64 (1950). Ytterdörren öppnades, det prasslade av regnkläder och så trummade höga klackar mot parkettgolvet. Trenter Rist. 195 (1952). — jfr REGN-TRUMMANDE. — särsk.
a) slå l. knacka (med fingrarna (l. ngt mindre föremål) på l. mot viss yta), i sht ss. uttryck för otålighet l. oro. Då deserten och champagnen framsattes, tystnade öfverstelöjtnanten, af skyldig aktning för den stundande skålen, och trummade med gaffeln emot tallriken. Carlén Skjutsg. 433 (1841). Herr Staph trummade otåligt i bordet, fingrarna gick som tvestjärtsfötter. Johnson GrKrilon 516 (1941).
b) (†) avtrumma (se AVTRUMMA, v.1 2) (bin); äv. med obj. betecknande kupa; jfr TRUMMA UT 2. Dahm Biet 104 (1878). SödermLT 1894, nr 108, s. 2 (: bin). Den kupa, som skall trummas, gifves genom flustret ett par pustar rök. Lewerén Bisköts. 48 (1900).
TRUMMA I10 4. [möjl. delvis med anslutning till trumfa i] (numera mindre br.) till 2: inskärpa l. inpränta (ngt) i (ngn); jfr trumma in 2. Det fanns ingen möjlighet att trumma i honom förnuft. SvD(A) 31 ⁄ 8 1929, s. 8. Hemma i Tjeckoslovakien trummar den kommunistiska propagandan .. i oss att vi måste arbeta, åter arbeta. DN(A) 13 ⁄ 8 1964, s. 7. —
TRUMMA IHOP10 04, äv. HOP4. till 1: gm att trumma sammankalla (ngra); numera bl. i bildl. anv.: gm resoluta åtgärder samla ihop ((grupp av) personer); äv. ngn gg med sakobj. (Jag hörde) öfverallt trumslagare, som tycktes trumma ihop manskapet af de civila trupperna. Wallin Bref 241 (1847). En dag föll det honom in att trumma hop så många af det gamla kotteriet som möjligt. Elgström Fatt. 116 (1912). Hedin KrRyssl. 603 (1915; med sakobj.). (Föreningen) trummade .. själv ihop ett representationslag. UpsalastudGenTid. 368 (1950). —
TRUMMA IN10 4.
1) till 1, särsk. med sakligt obj.: trumma för att signalera att (ngt) kommer in (ngnstädes) l. inleds; i sht i pass. Strax trummas Fanorne in, och Soldaterne sättia Gewären på Staplarna, eller Stånden. Richardson Krigsv. 1: 253 (1738). På Olof Rudbecks tid trummades julfreden in på Uppsala gator. Celander NordJul 1: 116 (1928).
2) till 2: slå l. hamra o. d. in (ngt ngnstädes); särsk. bildl.: inskärpa l. inpränta (ngt hos ngn). Han går rakt på motståndaren och trummar in sina slag. IdrBl. 1935, nr 1, s. 2. När ozonlagret tunnas ut ökar risken för hudcancersjukdomar .. Det budskapet har trummats in i svenskarna under en lång tid. SDS 6 ⁄ 8 1992, s. C1. —
TRUMMA PÅ10 4. till 2.
a) [med anslutning till uttr. benen går som trumpinnar (se trum-pinne)] snabbt springa på (se springa på 5). IdrBl. 1924, nr 55, s. 2. Han trummar på i spurten. IdrBl. 1942, nr 105, s. 2. Råttan hade han kallats .. för att hans korta ben alltid trummade på lika jäktat. Gustaf-Janson ÖvOnd. 6 (1957).
b) (numera föga br.) puckla på (ngn); äv. reciprokt. Dalin (1854). Man får ofta se en del professionella boxare trumma på varandra med swingslag på swingslag. IdrB 10: 25 (1913). —
TRUMMA SAMMAN10 32 l. 40, äv. TILLSAMMAN(S)10 040, äv. 032. till 1: trumma ihop (ngra); numera bl. bildl. Hamra nu en tapper hvirfvel och trumma samman stintorna! Heidenstam Karol. 2: 196 (1898). På onsdagen efter helgen trummas kamrarna samman till gemensamma voteringar. DN(A) 1931, nr 123, s. 6. jfr sammantrumma. —
TRUMMA UPP10 4. till 1, särsk. i fråga om militära förh.: trumma för att väcka upp (ngn); numera bl. bildl.: uppfordra (ngn till verksamhet (i visst avseende)). Så trumma upp sergeant Dahl, och försvara slottet! Topelius Vint. II. 1: 94 (1850, 1881). Kan inte Bergenserna ryckas i kragen? .. Göteborg, Helsingfors trummas opp! Strindberg Brev 6: 364 (1889). —
TRUMMA UT10 4.
1) till 1: tillsammans med trumslag utropa l. förkunna (ngt); äv. bildl.: sprida ut (se sprida ut 3 b) l. basunera ut (ngt, i sht rykte o. d.); numera i sht med avs. på propagerande budskap. (Sv.) Trumma ut .. (fr.) Publier au son de tambour. Nordforss (1805). Gumman Lavinia går omkring i alla knutar och trummar ut, att vi hålla på att ruinera oss. Roos Verle 87 (1889). Under de sista tio kampanjdagarna ska partiet hålla 115 utomhusmöten och dagliga presskonferenser för att trumma ut sitt budskap. DN 8 ⁄ 6 1999, s. A9.
2) (†) till 2 b: trumma (bin). Vill man trumma ut en svärm ur en kupa, så måste hon vara svärmfärdig d. v. s. hon måste vara serdeles folkrik. Dahm Biet 102 (1878).
Ssgr, se TRUMMA, sbst. ssgr anm.
Spalt T 2704 band 35, 2008