| Publicerad 2008 | Lämna synpunkter |
TRYGG tryg4, adj. -are ((†) komp. -ere G1R 11: 353 (1537), RA I. 1: 512 (1547); superl. -est Schroderus Comenius 787 (1639), Arrhenius MilMort. 4 (1666). -st Palmchron SundhSp. 82 (1642), LejonkDr. 190 (1688)). adv. -T. Anm. I ä. tid o. arkaiserande in på 1900-talet användes dels den eg. i nom. sg. m. hemmahörande formen trygger (vartill ngn gg i n. sg. o. ss. adv. en sekundär form tryggert förekommer), dels den i ack. sg. m. hörande formen tryggan. G1R 1: 29 (1521: trygger). HH 20: 81 (c. 1580: tryggen). Swedberg SabbRo 34 (1700, 1710: tryggert). Ps. 1937, 313: 2 (: trygger).
1) som man säkert kan lita på l. hysa tillit till l. som medför l. innebär l. ger säkerhet l. beskydd. — jfr FULL-, O-TRYGG.
a) (†) om person: som förblir trogen l. trofast, som inte sviker; som man kan sätta sin tillit till l. ha orubbligt förtroende för, tillförlitlig, pålitlig; äv.: som står vid sitt ord l. håller givna löften l. ingångna avtal; särsk. (om regent l. annan makthavande person) i förb. med mer l. mindre synonymt ord, särsk. i sådana uttr. som vara ngn (l. ngt) trygg och trogen l. huld. I thet tredia holler hanss konungxliga eedh epther laghen at han (skall) wara sina rike trygger och Huller. G1R 1: 29 (1521). Tiil wåre tro men oc trygge wndersåthe. G1R 6: 133 (1529). Anseendes att then, som icke är sine medbröder och egen näste slächt i christelige och ärlige saker trygger och rättrådigh, han sviker och fuller öfverheten. RA I. 3: 188 (1593). Hwilket alt (dvs. skrivelser o. beslut) H(ans) F(urstlige) N(å)de .. såsom en loflig och trygg Arffurste obrutzlighen in till sin dödhtzstundh will efterkomme och holla. RA II. 2: 279 (1617). Bättre fåå wänner tryggia, än många som gå til ryggia. Grubb 78 (1665). Dalin (1854).
b) om ngt sakligt: som ger säkerhet l. beskydd l. hjälp, som inte innebär l. medför hot l. fara l. oro l. obehag, tillförlitlig, säker (se d. o. 2 c); särsk. med tanken riktad mot varaktigheten l. hållbarheten l. oföränderligheten i den säkerhet osv. som ges; äv. mer l. mindre bildl. OPetri 1: 494 (1528). Ty såsom then ther går på en tryg och wälbekänd Wägh, han är säker för all Fahrligheet .. Altså then som går på Herrens Wägh .. han kommer säkert och wäl genom thenna Werlden. Botvidi 3Pred. 35 (1621, 1627). Sielfwa Slottet .. war wäl intet stort, men dock fast, och med trygga Murar wäl förwahradt. Mörk Ad. 2: 265 (1744). Om .. (sjömannen) en gång fått fot om bord på jakten, skall .. (han) finna sig väl vid den på en gång skarpa, lätta och trygga kurs han känner farkosten göra. Runeberg (SVS) 7: 15 (1833). Han framsträcker högra foten .. (över klippkanten) likasom för att röna om han har tryggt fotfäste i luften. Rydberg Sägn. 32 (1874). Tron är ingen massiv, trygg besittning. Den måste dagligen erövras på nytt. Bolander HerrKr. 47 (1946). Nixon .. skyddade sig bakom presidentskapets trygga mantel. Pyk MacLaine HittaHem 70 (1975). — särsk.
α) (†) i förb. med ed l. tro: osviklig l. orygglig. Lychnos 1937, s. 141 (c. 1535). Såsom Konungen bör göra sin tryggia eedh, thet är, at när han haffuer giordt sin eedh, warda hans Vndersåtar säkre och trygge åt honom, at han icke skal göra them öffuerwold och orett. OPetri 4: 317 (c. 1540). Än the bryta eedh sin, som the å tryggia troo Almoga sinom sworit hafva. Lagförsl. 10 (1609). UUKonsP 18: 100 (1686).
β) om ort l. plats l. ställe o. d.: som erbjuder l. tjänar ss. skydd l. värn l. säkerhet. Ther the til förenne hade ena lustiga, trygga och för all odiwr säkra boning .. Ther wendes thet nw alt twärt om. OPetri 3: 551 (c. 1535). Och skola före(nämn)de Hispanier icke länge dröya medh samma sitt vthtogh, kunna the allenast få een trygg hampn vthi Westersiön. Bureus Warn. D 3 a (1604). Han begynte krypa och kravla för att komma upp från branten och nå en tryggare plats. Ideström MannJava 92 (1914).
γ) i fråga om levnadsvillkor l. ekonomiska omständigheter o. d.: som är utan (uppenbar) fara l. risk att försämras l. försvagas l. gå förlorad(e). Herdens ekonomiska ställning är tryggare än jägarens, i det han ej som denne beror af jagtlyckans ovissa växlingar mellan öfverflöd och brist. EkonS 1: 41 (1891). Här var det inte stora förhållanden, det vore synd att säga, men så var de i gengäld trygga. Thulin Heinesen Gryn. 129 (1935).
2) som är fri från fara l. hot l. risk för skada l. lidande o. d.; om person (l. annat levande väsen) äv. med inbegrepp av känslomässig upplevelse av frihet från sådan fara osv. (o. då stundom närmande sig l. övergående i 3). Att han frij, säker och tryg skulle komma tiil siith egit igen. G1R 6: 131 (1529). Achtar jagh fast för betre ju länger från Arnhemb, ju trygare vij gå. OxBr. 6: 136 (1634). The Laffwar (i vilka man har ömtåliga växter) moste stå trygge för Nordanväder innom Muur eller Wägg. Risingh LandB 51 (1671). Den fege hotar der han tror sig trygg. Oscar II 2: 58 (1861, 1887). Altaret med kors och kalk är icke tryggt mot rånarhand. Rydberg Faust 251 (1878). Mången är, som har den satsen drifvit, / att man på ärans höjd kan stånda trygg, / om man som videt blott är mjuk i rygg. Hallner Idyll 65 (1914). — jfr O-TRYGG. — särsk.
a) (numera bl. i religiöst spr.) som gm sin tillit till o. förtröstan på Gud är l. kan vara fri från fara osv. Troor på Herran idhar gudh, så warde j trygge. OPetri 2: 483 (1535). Wi trygga stådt för mörksens gny, / Inunder dit baner. Rutström SionNSång. 25 (1778). Tryggare kan ingen wara / Än de Christnas lilla skara. Sandell AndelDaggdr. 16 (1856); jfr: Ps. 1937, 513: 1.
b) (†) i uttr. trygg om (l. uppå) ngt (i sht sitt liv l. livet), fri från fara att förlora ngt. Ändoch .. (predikanterna) blefwe afwiste och finge thesse Swar, at the sielfwe icke wore säkre och trygge vppå theres egit lijf. Chesnecopherus Skäl Z 4 a (1607). Han kan i Faran siälf om lifwet wara trygg / Ok oförmodli’ ey af någon öfwerfallas. Börk Darius 29 (1688). Ändteligen i sitt sjette Konsulat, trygg om sitt välde, upphäfde Cæsar Augustus hvad han under Triumviratet hade stadgat. Kolmodin TacAnn. 1: 227 (1833).
c) i förb. med bestämning inledd av prep. för, betecknande ngt som medför l. innebär fara osv. Nu är ingen andelighen kranck, som icke gör en sanskylligh bättring .. Then som icke är trygger för Herrans wredhe. Muræus Arndt 1: 59 (1647). Efter hvad jag hörde i Köpenhamn, så kan Sverge vara mycket tryggt för något danskt anfall. Tegnér Brev 1: 115 (1806). Varje fågelart har en krets omkring sig .. inom vilken han känner sig trygg för människor. Rosenberg OsKvism. 193 (1934).
3) om person l. annat levande väsen: som är utan fruktan l. rädsla l. ängslan l. tvivel, som känner sig utom fara, som hyser förtröstan l. tillförsikt, obekymrad, sorglös; äv. i adverbiell anv., särsk. i sådana uttr. som sova (gott och) tryggt; stundom med kvardröjande bet. av 2. OPetri Kr. 183 (c. 1540). Szå tackade tå almogen Konungen, och wore glade att the motte boo trygge och icke dagliga wara redde för slijcht öffwerwold. Svart G1 113 (1561). Freden .. / .. är then som Förstarne waggar i sömpnen, / Trygger i säkran dröm, vthi kättia, och i weeklige Luster. Stiernhielm Lycks. 1 (1650, 1668). Om wår vngdom läse thetta (dvs. Guds ord) och thylikt, så wel som the läsa .. Hedniska böker .. kunde the med mindre ängsligit bekymmer komma til anstendiga lägenheter: och må ther ganska tryggert och wel wid. Swedberg Lefw. 425 (1729). Nu vandra de två (barnen) / Med var sin skäppa så trygga, / Till mörka skogen. Wirsén Sång. 35 (1884). Stormdal såg fortfarande ut att sova gott och tryggt i sin stol. Johnson Kommentar 49 (1929). Det kändes tryggare att flyta på rygg i en ljummen flod medan jättarna makligt lunkade utefter stranden och då och då petade på honom med en kvist så att han skulle hålla kursen. Jersild BabH 280 (1978). — jfr O-TRYGG. — särsk.
a) som i ord l. handling l. uppträdande vittnar om l. ger uttryck för (o. till omgivningen förmedlar en känsla av) tillförsikt l. förtröstan l. besinning; äv. närmande sig l. övergående i bet.: lugn; äv. i ironisk anv. Lucidor (SVS) 499 (c. 1674; uppl. 1997). Finnen, visste han helt godt, / Är för trygg för att ha brådt. Runeberg (SVS) 5: 72 (1848). Han var en af dessa stilla, trygga hedersmän, med hvilka det är så trefligt att lefva. HLilljebjörn Hågk. 1: 125 (1865). ”Tacka vill jag en trygg bonde, som vet va han har å står på”, sade hon. Salminen Katr. 96 (1936). En svensk riksdagsman är som regel en samlad och trygg person, fjärran från temperamentsexplosioner. Aurén CaféParis 140 (1951). Den värsta kristna typen: säkra och trygga bevarare av himmelrikets nycklar, pansrade mot kritik genom en nyteologi som (osv.). Tingsten Skymn. 126 (1970). — jfr BOND-TRYGG.
b) i överförd anv. (jfr c), dels om utseende l. sinnestillstånd l. yttrande o. d.: som vittnar om l. förmedlar en känsla av lugn o. frihet från fruktan osv., dels förr om samvete (jfr SAMVETE 4 b α). (Efter J. III:s död har hertig Karl åtagit sig att leda Sv.) såsom h(ans) f(urstliga) N(å)d thet för Gud och alle riksens stender med trygdt samvett vil och kan vare til svars. RA I. 3: 23 (1593). (Pallas) har sit Foster-folckes trygge / Roligheet fast kärare (än segern). Stiernhielm Fred. 11 (1649, 1668). När han sagt sin mogna och trygga mening, tvistade han ej med olika tänkande. Wallin Rel. 2: 315 (1827). Inspektoren på Sireköpinge, som hade ett rikt mått av trygg humor. Böök ResSv. 27 (1924). (Även) om vi nu för tiden knappast skulle ta fram malmgrytan .. så strålar ur hennes gedigna och trygga utseende en lugn hemtrevnad. Kulturen 1946, s. 124. — jfr SAMVETS-TRYGG.
c) i överförd l. oeg. anv. om ngt sakligt (jfr b): som förmedlar en stämning l. känsla av trygghet l. lugn l. säkerhet; äv. i opers. anv. Det ges stunder i lefnaden .. då den känslolösa åskådaren af mensklighetens eländen, i sitt trygga afstånd, vill öfvertyga oss, att andras lidande .. erfordras för det stora helas ordning. Wallin 1Pred. 3: 405 (c. 1830). Dörren stängd och trygg. Hallström Than. 40 (1900). Det (är) något tryggt och lugnt (över ljudet av nattskärran), något som påminner om syrsan vid härden i Dickens’ julberättelse. Arv 1945, s. 33 (1942). Bortifrån köket hör hon det trygga slamret från middagsdisken. Henschen SkuggBrott 65 (2004).
4) om person: som utan tvivel l. osäkerhet vet, förvissad, viss; i sht förr särsk. i förb. med bestämning inledd av prep. för l. om l. på, angivande det man är l. kan vara viss om; äv. i överförd anv., om ngt sakligt, särsk. i uttr. (i) trygg förvissning. RA I. 1: 512 (1547). Så kunna Rijksens Ständer om mit goda sinnelag aldeles vara trygge. 2RARP I. 2: 295 (1720). Hon hör, var trygg derpå, till Yngve – eller döden. Leopold 1: 102 (1800). Jag var emellertid alldeles trygg för att någon oärlighet ej kommit i fråga, och tog saken lugnt. Stjernstedt Minnesbl. 235 (1912). Efter mammas kyss vänder vi oss om och somnar i trygg förvissning om att hon finns hos oss. Henschen SkuggBrott 112 (2004). — jfr SEGER-, SJÄLV-TRYGG. — särsk. ss. adv., numera vanl. med försvagad bet.: utan risk (för att ngt är l. blir fel), helt visst, utan tvekan. Schück VittA 3: 350 (i handl. fr. 1677). Knapt har jag lefvat i femtio år, / Dock kan jag tryggt för Er alla bedyra, / At sådant Finkel, som jag söp i går, / Är kostligt mot kärlekens sår. Bellman (BellmS) 1: 103 (c. 1771, 1790). Härpå kunna vi tryggt svara, att vitaminläran är av utomordentligt stor vikt. Bolin VFöda 115 (1933). Det hon i sina memoarer och muntligen meddelat kan tryggt accepteras av forskningen. SvLittTidskr. 1961, s. 95.
TRYGGELIG, adj.; adv., se tryggelig, adv. [fsv. trygliker] (†) till 1: som man kan lita på, säker, pålitlig. Berchelt PestBeg. A 8 b (1588). (Kungen skulle) förwerfwa .. fädernesslandet och dess trogne .. vndersåtere ett tryggeligit förswar för alltt fiendtligitt infall. RARP 1: 21 (1627). Lijkvehl / Ästu, min Gud, een skiöld för mig / Och mitt bijstånd så tryggelig. Rosenfeldt Vitt. 59 (c. 1690). —
TRYGGELIG l. TRYGGELIGA l. TRYGGELIGAN l. TRYGGELIGEN l. TRYGGLIG l. TRYGGLIGA l. TRYGGLIGT, adv. (-elica 1524. -elig (-gh) c. 1600 (: trÿggeligh)–1726, 1937. -eliga (-gh-, -e) 1524–1741. -eligan 1523. -eligen (-gh-, -nn) 1545–1854. -lig 1604. -liga 1760. -ligt (-lit) 1672) [fsv. tryglika; jfr d. tryggelig; jfr tryggelig, adj.] (†)
1) till 1: med trohet l. trofasthet, troget; pålitligt; särsk. i eder l. bedyranden o. dyl. ss. försäkran om trohet l. ordhållighet l. svekfrihet o. d., särsk. ss. bestämning dels till uttr. gå (en) ed, dels till uttr. vara l. stå(nda) till svars. Att han her effther .. skall förhandle .. alle the .. ärender, som echteskapet tillyde .. som han thet för Gudh, oss, och hwar Christen man, aldelis tryggeligen answare will. G1R 17: 445 (1545). Såsom wij först för Gudh, H.K.M. och alle Rijksens Ständer, medh Gudz nådige tilhielp tryggeligen wele til swars ware. Chesnecopherus Skäl R 1 a (i handl. fr. 1593). Endoch iach .. eij heller twiffler vthan att mina effterkommande alt det iagh vthi denne donation haffuer låthidt författa trygeligen, troligen och medh största flijt effterkommandes warde, så befinner sigh doch offta, att (osv.). Annerstedt UUH Bih. 1: 202 (i handl. fr. 1622). Här på sade dhe sig alla willja bem(äl)te eed tryggeliga gåå. UUKonsP 8: 138 (1668). Detta alt wil .. jag troligen efterkomma .. och til den ändan wid detta .. Ämbete således uti alt mig förhålla, som jag det in för Gud, Kongl. Maj:t och Riksens Ständer tryggeligen wil och kan förswara. PH 5: 3075 (1751).
2) till 2: utan fara, utan risk för våld l. hot l. fördärv l. skada l. lidande o. d.; särsk. till 2 a. G1R 1: 137 (1523). Så måghe wij trösteliga och tryggeliga forlata oss på gudh. OPetri 3: 399 (1530). Ratio pro ähr, att man under tiden hafver secrete saker, som oppå almänne samqvämb eij tryggeligen kunne proponeras. RP 4: 125 (1634). Är barnet så swagt, at man ei kan tryggeliga afbida prestens ankomst, tå må ock then som icke prest är, förretta döpelsen. Swedberg Cat. 427 (1709). Fryxell Ber. 7: 19 (1838). jfr o-tryggeligen.
3) till 3: utan fruktan l. rädsla, med en känsla av lugn l. frihet från fara, obekymrat. PPGothus Und. T 8 a (1590). Er kan iagh fritt och tryggelig / Alt, thet migh qväl och trycker, få betroo. UHiärne Vitt. 64 (c. 1665). Skall han detta sitt .. ämbete .. så sköta och förestå, att han därföre för Gud och allom, som wederbör, wil och kan tryggeligen räkenskap göra och med godt samwete answarig wara. PedT 1890, s. 275 (1735). Dalin (1854).
4) till 4, angivande hur ngt kan ske l. göras l. hur ngt sker l. görs: med visshet l. övertygelse l. utan tvivel; särsk. ss. satsadverbial: helt visst, förvisso, i sanning. OPetri 1: 492 (1528). Då frågades Hans Glowitz till, om han tröster göre sijn eedh vpå dhe ordh han sacht hafuer .. Då swarade han: Ja, tryggeligen kan iagh det .. giöre med gott samveett. BtÅboH I. 4: 72 (1629). Sossom jagh tryggeligen viste, att öffverbergmestaren lenge hafver trachttat effter att binda migh vidh Sahleberget .. hvarföre .. hafver jagh (osv.). OxBr. 11: 352 (1644). At Bisk(op) Juusten .. blifvit af K. Johan adlad, kan tryggeligen inhämtas af följande ord, som (osv.). Porthan 5: 209 (1782). —
TRYGGNAD, r. l. m. l. f. (numera föga br.) till 1: trygghet (se d. o. 1). SkrVSocLd 22: 134 (c. 1685). Östergren (1962; angivet ss. sälls. o. ålderdomligt).
Spalt T 2779 band 35, 2008