Publicerad 2009   Lämna synpunkter
TRÄJON träj4on l. träj3on2, n. (Nyström (1794) osv.) ((†) r. l. m. l. f. Möller (1790), ÖoL (1852)); best. -et.
Ordformer
(trejon 1802–1902 (: trejonrot). träjon 1745 osv.)
Etymologi
[trol. är trä- felläsning av ett skrivet brä- o. ett åsyftat bräjon möjl. återgivande av ett småländskt uttal (bräjken o. d.) av BRÄKEN (se S. Fries i MINS 28: 121 (1988))]
ormbunken Dryopteris filix-mas (Lin.) Schott. (som har kort, tjock jordstam); jfr ORM-BLÄCK, ORM-GRÄS 1 d β, ORM-KAGGE a, SKOGS-BRÄKEN a β. Linné Fl. nr 846 (1745). Roten af Träjon .. har från äldsta tider varit berömd såsom maskdödande, och är i sednare tider uppgifven såsom ett säkert medel emot binnikemasken. Regnér Begr. 2: 135 (1807). Träjon, som kan bli 50–140 cm hög, med vackra dubbelt pardelade blad. Den bildar stora vackra bestånd och anpassar sig lätt var som helst. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 170 (1946).
Ssg: TRÄJON-ROT. rotstock av träjon (använd ss. läkemedel). Forshæll OrgPharm. 387 (1836). 3 à 4 lod träjonrot kokas i ett qvarter mjölk eller vatten. Källström Jagt 78 (1850). Ormbunkrot, Rhizoma filicis, träjonrot, den på hösten insamlade rotstocken med bladskaftbaser av Dyopteris filix mas Schott (Aspidim filix mas Swartz). Gentz Lindgren 144 (1930).

 

Spalt T 2951 band 35, 2009

Webbansvarig