| Publicerad 2009 | Lämna synpunkter |
TRÄNGTA träŋ3ta2, v. -ade. (pr. -ar 1Mos. 34: 8 (Bib. 1541) osv.; -er Helsingius Q 7 a (1587), OxBr. 12: 72 (1638). — pr. pl. 2 pers. trengten Swedberg Cat. 628 (1709)). vbalsbst. -AN (se d. o.), -ANDE; -NING (†, Leopold (SVS) I. 2. 1: 278 (1794), Hammarsköld KonstH 17 (1817)).
innerligen l. starkt längta; äv.: hysa begär l. intensiv önskan; särsk. samordnat l. i (tautologisk) förb. med annat verb ss. längta l. åstunda o. d.; i sht med bestämning inledd av prep. efter l. till; förr äv. med obj. l. i förb. med inf. l. att-sats; äv. oeg. l. bildl. Längta och trängta efter svar. I hans oordhe förbidadhe min siäl, åstundadhe och tränctadhe effter syndernes förlåtilse som han lofwat hadhe. OPetri 1: 116 (1526). Thet Mickel gör ondt, och han min dödh trängter. Forsius Fosz. 74 (1621). Erik den Heliges Ätt war utgången .. och en ny skulle nu uphöjas på thronen: Dertil trängtade åtskillige Herrar, som med Konunga-husen woro förbundne. Dalin Hist. 2: 218 (1750). På backen .. Hästen gul / Upreser sin man i sky; / .. I eldad brunst han trängtar sin kos, / Och frustar med en gnäggande nos. Bellman (BellmS) 1: 268 (1790). Så vår fädernesbygd trängtar med ömt begär, / Dig, o Cesar, att återse. Adlerbeth HorOd. 148 (1817). Han rynkade ögonbrynen och sa det han egentligen trängtat efter att få säga. Tunström Tjuven 94 (1986). — jfr EFTER-TRÄNGTA o. HIMMELS-, RÄTTFÄRDIGHETS-, SANNINGS-, SKÖNHETS-TRÄNGTANDE.
Spalt T 2986 band 35, 2009