| Publicerad 2008 | Lämna synpunkter |
TRÅ trå4, v.1, trår, trådde trod3e2, trått trot4, trådd trod4. vbalsbst. -ENDE.
1) (†) motsv. TRÅ, sbst.1 1: lida kval, våndas; plågas (av ngt); äv.: förlora kraft; i sht i fråga om sjukligt tillstånd; särsk. i uttr. trå sin kos resp. trå till döds, tyna bort (för att dö); jfr TRÅNA 1. Att Lasse i Balkis .. hade legat lenge och trått på senge(n). Teitt Klag. 172 (1555). För them som tråå sin koos aff .. (tuberkulos) blandar man .. (Lapis Asius) i Honing, om sleeker thet vp i Lijfwet. Forsius Min. 129 (c. 1613). Twinnesoot .. förthärer geno(m) long warigt Trående, oc lychtar ther med. Schroderus Comenius 311 (1639). Wantrijfwes tu arme Narr, Trå du stackare. Verelius 247 (1681). (Sv.) Trå .. (t.) matt werden, an Kräften abnehmen. Möller (1790). Vill du en god vän litet. Tag utav en svart sugga hännes urin i litet dricka .. ock giv honom det. Står icke till att bota. Han trår till döds. Landsm. VIII. 3: 309 (c. 1900; om ä. förh.).
2) motsv. TRÅ, sbst.1 3: innerligt önska (o. sträva efter l. mot ngt); äv.: trakta (efter ngt värdefullt l. åtråvärt); äv.: trängta l. längta (efter ngt l. ngn) (jfr TRÅNA 2); i sht i förb. med prep. efter l. till; äv. tr. (se slutet); äv. med subj. betecknande ngns kropp l. själ o. d. (se särsk. slutet). Wåre och rigisens hedzske fiender och vmilde vtlendzske män, som .. trå effter wårt och menige rigisens schade, forderff och ewige träldom. G1R 14: 270 (1542). O Jesu emedan tu .. törstar och trår efter wår omwändelse och salighet. Spegel Pass. 410 (c. 1680). När Er Dotters egendom, hvilken jag dock icke trår efter, lägges därtill, så kunna vi båda lefva väl. Envallsson Procent. 105 (1786). Som du vi äro fängslade vid gruset, / men liksom du vi ock mot solen trå. Liander VårdRimfr. 64 (1907, 1923). Den där lilla Angela hade säkert trått och längtat. Man såg det ju på henne. Krusenstjerna Pahlen 7: 68 (1935). Till henne trår min själ och min kropp, hela mitt jag. Sjöman Lekt. 109 (1948). De visste ju att de inte tillhörde det samhällsskikt dit kusin Leo trådde. Hedberg Blomb. 64 (1953). — jfr EFTER-TRÅ. — särsk. (numera bl. tillf.) tr.; jfr ÅTRÅ, v. Tro åm ditt hårda Sinn’ fördrar, att dät wij trå, / Dät skattas högre förr, än sedan wij dät få. LejonkDr. 230 (1687). Det är pingst, det är grönt, det är sol och vår, / det är allt vad ett hjärta hetast trår. Topelius DiktDur 24 (1939). Kroppen vill slippa mörkret, den avskyr kylan, den trår något annat. Expressen 19 ⁄ 11 1990, s. 26.
1) till 1: tyna bort; jfr tråna bort a. (Mullen) skulle legges under Jacob schredderes port .. förtÿ alt folck i gårdenn skulle wantrifues och trå bort. 3SthmTb. 1: 158 (1593). Iagh skemmes att säja nogon ther om / iagh trår bort och går som en dumb. DrSimon 3 (1627).
2) till 2: längta bort. Geijer Skald. 16 (1811). Ett fruset hjärta på en frusen jord / trår bort från världen, bort till ensamheten. Fahler DödDröm. 67 (1912). —
TRÅ TILLBAKA. till 2: längta tillbaka; jfr tråna tillbaka. Atterbom Lyr. 3: 257 (1838). Tanken, på de svunna dagar / .. tär mitt hjärta; / Å andra sidan trår min kärlekslängtan / Tillbaka till den ljuva ort jag lämnat. Wulff Dante 45 (1897).
-SOT. [fsv. thrasot] (†) = -sjuka; jfr trån-sot 1. VarRerV 20 b (1579). (Stenen sirtites) är godh för Phtisin eller Trååsoot. Forsius Min. 150 (c. 1613). Sombliga döö uthi Skelfvo, Andra i Bränsoot .. Trå-, Fallande-, Vattsoot. UHiärne Vitt. 80 (1664). —
-VÄXT, p. adj. = trån-växt. (Om ärtträdet) växer i alt för skarp och otjenlig jordmon, blifver det tråväxt, buskigt och qvistarna taggiga. VetAH 1750, s. 123. (Utan) tiänliga grässlag .. blifva Fåren efterhand utartade och tråväxte, samt gifva litet och grof ull. Nordenschöld PVetA 1758, s. 18. GbgMag. 1761, s. 178.
Spalt T 2798 band 35, 2008