| Publicerad 2008 | Lämna synpunkter |
TRÅ, sbst.1, r. l. f. l. m.
1) (†) stort lidande, kval; plåga; äv. om (långvarigt) sjukligt tillstånd; jfr TRÅNAD 1. Cristus wille thett om wänndhe, / och losse minn longe tråå. Visb. 1: 40 (1572). Konung Magnus ligger i höga lofft, allt i en så lång en tråå. Visb. 2: 410 (c. 1680). Swedberg Ordab. (1725).
2) [utvecklad ur 1; uttr. trå mig o. d. (delvis av uttr. trå vare (l. varde) mig o. d.) trol. utvecklad i besvärjelseformler l. eder där mig o. d. skall uppfattas som indirekt obj. betecknande den över vilken det onda, ”trå”, skall komma (jfr ve mig, tvi mig o. d.)] (†) i kraftuttr. l. bedyrande l. förbannelse o. d.; särsk. i sådana uttr. som trå vare l. varde (vale, våle etc.) du, må du vara l. bli ”trå”, må du vara l. bli drabbad av lidande o. d.; äv. i uttr. trå mig (l. dig l. den (som) o. d.), ve mig (l. dig osv.). Trå ware du m(ed) ditt liggiande fää / Och all din slächt till nijonde knä! Asteropherus 103 (1609; uppl. 1909). Trå han, som icke hä tör troo / At han ska oppe hoos Gudh boo. Kolmodin Gen. B 8 b (1659). Men trå wale den booqwinna / Som ijs giöra något sielf. Moræus Schonæus 390 (c. 1685). Trå mig, löpen I icke miste om mången ört, der I ej kommen. PKalm hos Linné Bref I. 8: 72 (1751). Trå dig du pimpernätt, du nästan näsvis blifvit. CIHallman 257 (1778). Nej! trå som har tid att höra mer – (han sliter sig lös o. går). Lindegren 2: 165 (1806). Trå ta’ dig, du krämarråtta! Björlin Elsa 72 (1879).
3) (†) (stark) längtan l. begär l. trängtan (efter ngt); jfr TRÅNAD 2. Några dagar ther efter han war komen till Lybbek, war sidan trå och lengthan wmgången, och wille ingen wetta, att greffuin nu war i derass stadt. Brahe Kr. 9 (c. 1585). (Sv.) Trå .. (t.) eine sehnliche Begierde nach etwas. Lind (1749). Den enskildes trå efter makt eller ära. Rösiö Revolt 1: 122 (1904).
Spalt T 2797 band 35, 2008