Publicerad 2008 | Lämna synpunkter |
TRÅ, adj.2; n. o. adv. TRÅTT.
I. (†) ss. adj.: som är (en)trägen l. enveten; ihärdig; äv.: efterhängsen; äv. i överförd anv. om ngt sakligt, särsk. om regn o. d.: ihållande. Medh the tråå affuundzbukar wil iagh intet haffua skaffa. LPetri SalWijsh. 6: 25 (1561). Äliest är dätta nija allena, att dät trå rägnet haar förhindrat dän kongelige spaszeregången i lång tid. Ekeblad Bref 2: 317 (1662; rättat efter hskr.). Alt för trått och trägit läsande är wondsamt. Swedberg Ungd. 60 (1709). För then trå wätan .. ruttnade kläden af ryggen på .. Almow folcket. ÖrslösaKB 1761, s. 234 b. Han är så trå efter henne. Weste (1807). Trå vinner .. (dvs.) trägen vinner. Holm Ordspr. 338 (1964).
II. (†) ss. adv.: ihärdigt; oupphörligen; ideligen; äv.: ofta; särsk. pleonastiskt i förb. med mer l. mindre liktydigt ord (särsk.: titt, se TITT, adv. 1 b). Wij see här huru stadigh thenna heedhniska qwinnan haffuer warit j sin troo til Jesum, och huru tråådt hon haffuer bidhit honom om hielp. OPetri 3: 133 (1530). Konungen sadhe tijdt och trådt / At Lampen hafwer migh förrådt. Forsius Fosz 247 (1621). Så moste han icke hålla för trått vppå (med arbete); på thet han icke vttmattar sitt sinne. Swedberg Ungd. 10 (1709). Förvundrer intet, och misztencker mig intet therföre, at jag så offta och trått talar om gerningarna. Swedberg Dödst. 491 (1711). En Herre förde klagan / Emot sin trogna hund, som skälde ganska trått / På allahanda folk. Kolmodin QvSp. 2: 286 (1750). Stackars Hustru! hon får så trått .. barn; jag menar hon är feg (dvs. förutbestämd att dö). Fernow Värmel. 156 (1773).
Avledn. (†): tråtalighet, r. l. f. Hof Skrifs. 183 (1753). Inte förväxla orsak och verkan, när ålderdomlig tråtalighet idisslar enkla fakta eller eget och andras sjukdomstillstånd. Hertha 1950, nr 1, s. 45.
Spalt T 2797 band 35, 2008