Publicerad 2009   Lämna synpunkter
TRÄVE, äv. TRÄGE, sbst.2, r. l. m.; pl. -ar (KulturbVg. 1: 190 (1742)) l. -er (Barchæus LandthHall. 87 (1773)).
Ordformer
(träfve (-fw-) 1742–1773. träghe 1531)
Etymologi
[sv. dial. träve, treve; motsv. fvn. þrefi (nor. (dial.) treve); sannol. i avljudsförh. till TRAVE]
(†) = TRAVE 1; äv. i fråga om rör (se RÖR, sbst.3 2 a). Huar man j (dvs. en) träghe röör taak årligha the szom höö och Vedh göra. HH XI. 1: 105 (1531). En träfve består här af 24 neker. Barchæus LandthHall. 87 (1773).

 

Spalt T 3000 band 35, 2009

Webbansvarig