Publicerad 2009   Lämna synpunkter
TUDDE l. TUDD, r. l. m.; pl. -ar.
Ordformer
(tudd 1746 (: moszetudd). tuddar, pl. 1672 (: Refsetuddar). tudde 1749–1807. tudden, sg. best. 1666 (: smörjetudden))
Anm. Ss. simplex har ordet anträffats bl. i ordböcker.
Etymologi
[jfr sv. dial. todd, hopgyttrad massa, fvn. toddi, ngt runt o. klumpigt, litet stycke, (ull)tott (se TOTT)]
(†) om (mindre) anhopning l. klump av ngt, i sht lin l. hår l. mossa, tuss, tott. En tapp eller tudde, huarmed man stoppar igen eller gnider af något. Lind 1: 487 (1749). (Sv.) Tudde .. (t.) ein Risz Flachs. Möller (1807). — jfr MOSSE-, SMÖRJE-TUDD o. RÄFS-TUDDE.

 

Spalt T 3061 band 35, 2009

Webbansvarig