| Publicerad 2009 | Lämna synpunkter |
TULLA tul3a2, v.1 -ade (BtÅboH I. 10: 117 (1654: tullat, sup.)) ((†) pr. sg. -er G1R 26: 586 (1556)). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
1) motsv. TULL, sbst.2 1; särsk.: erlägga l. betala tull; särsk. i uttr. tulla för, förr äv. före l. av ngt, betala tull för ngt; äv. tr.: betala tull för (ngt); förr äv. med obj. betecknande avgift: betala i tull. Ath waare wndhersaather nödgas tiil ath tolla j lybko. G1R 2: 159 (1525). Landzkööpmen, skola Tulla hwar Ottende deel. Stiernman Com. 1: 260 (1576). The, som vthföre någen kåper aff rijkedt, the skole och tulle ther af. PrivSvStäd. 3: 449 (1583). J första columnen är upfördt wärdet af främmande waror, som förut blifwit tullade i Ängland. Kalm Resa 2: 188 (1756). Hafwer Petter Håberg .. Tullat för följande Persedlar wid Blockhus-Udds Tull .. 20 (daler). HovförtärSthm 1770, s. 3240. Kustbevakningen i Filippinerna har luktat sig fram till 10 000 säckar vitlök från Taiwan, som besättningen på ett .. fartyg hade tänkt slippa tulla för. DN 22 ⁄ 8 1992, s. A12.
2) (†) motsv. TULL, sbst.2 1 b, särsk. om mjölnare i tullkvarn: taga tull för l. av (den malda säden). Dalin (1854). Var det inte nationalekonomiskt oförsvarligt att var bonde (på Öland) byggde sin mölla? .. Berodde det på att ingen unnade sin granne att få tulla mälden? Böök ResSv. 87 (1924).
3) i oeg. l. bildl. anv. av 2: ta l. snatta l. stjäla ((del av l. innehållet i) ngt); äv. dels: skatta (se SKATTA, v. 1 b) l. plundra (se PLUNDRA, v.1 1 d) (ngt l. ngn (äv. djur)), dels med obj. betecknande person: råna; särsk. i uttr. tulla av l. på ngt l. tulla ngn på ngt; ofta skämts., särsk. i fråga om att dels ta av eget förråd o. d. (vilket hellre borde sparas i sin helhet), dels på ett harmlöst sätt förse sig med (ringa del av) annans egendom o. d.; särsk. med obj. betecknande sprit- l. vinflaska: (i smyg) då o. då dricka en klunk av innehållet; äv. utan obj. Officerarne och slottsskrijfvarne, hvilka hafva gijfvit säden åth bagarne, och dhe hafva så tullat der af, att soldaten hafver fått dhen minsta deelen. RP 17: 136 (1657). Så snart Hvete-åkrarna blifva mogna, kasta .. (duvorna) sig i grufveligen stora skåckar på dem, och tulla ansenligt. VetAH 1759, s. 289. Visserligen blef hans ficka (med karameller) tullad på bron, men det skedde icke så gladt och skämtsamt som annars. Roos Strejk. 36 (1892). Han hade ganska flitigt tullat så väl punschbuteljerna som brännvinsflaskan. Hellander Teat. 24 (1898). De vilda elefanterna .. skötos eller fångades .. för att tullas på sitt kostbara elfenben. Hedin Pol 2: 132 (1911). Jag har min fars sätt att tulla på tillgångarna så fort jag får tillfälle att komma över ån till affären. Wassing Dödgr. 378 (1958). De påstår att det ofta förekommer att någon blir tullad. Först på pengar, sedan på jackan, om den är snygg. SDS 12 ⁄ 3 1994, s. C7. Ibland tullade hon sprit på jobbet. Två flaskor gick lagom ner i en väska hon alltid bar med sig. ICAKurir. 1995, nr 3, s. 16.
TULLA UT10 4. (låta) tullbehandla (gods) vid utförsel från tullområde; äv. intr.: låta tullbehandla gods l. fordon o. d., äv. med inbegrepp av att därefter lämna tullområdet. Nordforss (1805). Tulla ut en vara. Weste (1807). Vi .. valde att tulla ut från Hangö i sydvästra Finland. Expressen 13 ⁄ 6 1992, s. 2.
TULLBAR, adj. om vara: som kan l. bör förtullas; tullpliktig. At försnillandet af Kgl. Maij:tz indrächt genom tullen på de tullbare waror .. lättare står at hämmas .. när de icke hafwa mer än en hamn at anlända. 2BorgP 3: 610 (1726). (Tulltjänsteman bör) efter .. skedd tullklarering, derest varorna äro tullbara, utfärda tullsedel, och tullafgiften, ifall sådan äger rum, jemväl uppbära. SPF 15: 267 (1855). SAOL (1998). jfr o-tullbar.
Spalt T 3099 band 35, 2009