| Publicerad 2009 | Lämna synpunkter |
TUNGA tuŋ3a2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
fisk tillhörande familjen Soleidae (med (från sidan betraktad) tungliknande kroppsform), särsk.: fisken Solea solea Lin., sjötunga (äv. kallad äkta tunga), i pl. äv. (zool.) om familjen; äv. oeg., särsk. om fisk tillhörande familjen Pleuronectidae, spättor, särsk. dels: fisken Pleuronectes cynoglossus Lin., rödtunga, dels ss. efterled i ssgr; äv. (i ssgn TUNGE-VAR) om fisk tillhörande familjen Bothidae, varar. Tagh Tungorne, reensa och sijla them. Salé 64 (1664). Solea, Tunga, kalllas, för des läckerhet, Hafvets Drottning. SÖdmann hos BBergius PVetA 1780, 2: 294 (1787). Äkta tungan är på grund av sitt fasta, välsmakande kött mycket eftersökt. Rosén o. Molander Havsfisk. 110 (1923). (I Gambiafloden) förekommer en tunga (Cynoglossus senegalensis), tyvärr dock så sällsynt .. att vi aldrig blevo i tillfälle att smaka den. FoFl. 1932, s. 99. Rödtungan är en västkustfisk av betydelse som ofta går i handeln under namnet tunga, den bör dock ej förväxlas med den äkta sjötungan. Bolin VFöda 222 (1933). Hos tungorna är kroppen, sedd från sidan, långsträckt oval, och den färgade ytan är högersidan. DjurVärld 6: 555 (1962). — jfr HAVS-, MARE-, RÖD-, SAND-, SJÖ-, SMÅ-TUNGA m. fl.
B: TUNGE-FISK. (tung- 1749–1871. tunge- 1640 osv.) tunga; särsk. (o. numera i sht, zool.) i pl., om familjen Soleidae. OxBr. 11: 760 (1640). Tungefiskar, tungor, (dvs.) en grupp flundrefiskar med långsträckt kropp. BonnierLex. (1966). —
-SLÄKTE. (tung- 1806–1920. tunge- 1855 osv.) (numera mindre br.) släktet Solea Cuv. VetAH 1806, s. 229. 2SvUppslB (1954). —
-VAR, förr äv. -VARV. fisken Arnoglossus laterna Walb.; i pl. äv. (zool.) om familjen Bothidae, varar. Lilljeborg Fisk. 2: 329 (1886). Tungevaren .. är på ögonsidan ljust gråröd med små, bruna prickar, på blindsidan halvgenomskinlig. DjurVärld 6: 549 (1962). NE (1995; om familjen).
Spalt T 3148 band 35, 2009