| Publicerad 2009 | Lämna synpunkter |
TUPPA tup3a2, v.2 -ade.
i förb. tuppa av10 4.
a) (numera bl. mera tillf.) dåsa l. slumra till. Lindgren MästBlomkv. 53 (1946). Kanske hade han somnat, behagligt tuppat av i tystnaden och den behagliga belysningen. Stiernstedt Bank. 223 (1947). Han hade nog bara tuppat av ett slag. Det gör man ibland efter mycket starka middagar. Gustaf-Jansson Toffl. 299 (1964).
b) (vard.) svimma; bli utslagen l. kollapsa; stundom äv. övergående i bet.: dö. Domaren: – Ni säger att ni gav målsägaren bara några lätta slag, men målsägaren påstår tvärtom. Den anklagade: – Det kan väl inte han veta. Han tuppade ju av redan efter första slaget. NDA 28 ⁄ 3 1933, s. 6. Jag har slutat med (läkar)praktiken. Hela den förbannade världen kan tuppa av utan att det rör mig i ryggen. VeckoJ 1947, nr 46, s. 5. Han knyckte och pressade på .. nu var några fingrar kring min strupe, jag tuppade av. Arnér Finnas 56 (1961). Man tycker att om man tuppar av för gott, kunde det göra precis detsamma. Gustaf-Janson Äng. 204 (1967).
Spalt T 3201 band 35, 2009