| Publicerad 2009 | Lämna synpunkter |
TURGOR tur4gor, äv. 32, r. l. m. l. f.; best. -n.
(i fackspr.) av vätska framkallad normal spänning l. spänst l. normalt tryck i cellvävnad (hos växt l. mänskligt organ). All turgor (var) försvunnen från musklerna, så att de små patienterna icke kunde stå eller gå. TLäk. 1833, s. 262. Turgor .. (dvs.) Ansvällning, blodrikhet af ngn kroppsdel. KonvLex. 4: 317 (1865). När jag .. säger, att växterna i naturen vid regn återfå sin turgor .. så (osv.). BotN 1889, s. 43. De gracila strängarna visa i början tack vare hög saftspänning (turgor) en förvånande styrka och elasticitet. VäxtLiv 3: 296 (1936). Hullet var slappt, men hon visade ingen nedsatt tonus eller turgor. SvLäkT 1945, s. 695. (Kulturen) mister förr eller senare sin spänst, likt en växt som förlorat sin turgor. DN 8 ⁄ 6 1996, s. B2.
Spalt T 3217 band 35, 2009