Publicerad 2009   Lämna synpunkter
TURNÉ turne4, sbst.2, r. l. m. (Lindskog Spelb. 156 (1847: omtournéen) osv.) ((†) n. Victorin HlednVira 16 (1888: efterturnéet)); best. -n, förr äv. -en (ss. n. -et); pl. -er; förr äv. TOURNER, sbst.2
Ordformer
(tourné (-ée, -ee) 1818–1949 (: tourneebud). tourner (-é-) 1809. turné 1855 osv.)
Etymologi
[etymologiskt identiskt med TURNÉ, sbst.1]
kortsp. om bud l. spel(sätt) i vissa kortspel (i sht lomber o. vira) varvid talongens översta kort slås upp o. blir trumffärg. ReglKortsp. 1: 4 (1809). Vi spelte vira och blefvo ej störda förrän vid morgonrapporten kl. 6 fm. Kl. 8 sade Chronstedt tourné på 7 men somnade just som han slagit upp kortet. Edholm SvunnD 46 (1841). Vid turnéerna vänder spelaren talongens översta kort. Detta kort bestämmer trumf. Werner o. Sandgren Kortox. 74 (1949). — jfr EFTER-, OM-TURNÉ.
Avledn.: TURNERA, v.2 [jfr d. turnere, t. tournieren] kortsp. bjuda l. spela turné; särsk. i den särsk. förb. turnera om010 4, åter lyfta kort o. bestämma trumf (jfr om-turné). ReglKortsp. 1: 15 (1809; i kadrilj). Ser .. (spelaren) sig icke .. kunna få 6 stick, äger han rättighet, att tournéra om. HbiblSällsk. 1: 113 (1838).

 

Spalt T 3235 band 35, 2009

Webbansvarig