Publicerad 2009   Lämna synpunkter
TYCKMYCKEN tyk3~myk2en, förr äv. TYCKEMYCKEN, adj. -mycket; -myckne, -myckna; -mycknare. adv. -mycket.
Ordformer
(tyck- 1652 osv. tycke- (-kk-) c. 1635–1746. tyk- 1759 (: tykmyckenhet); se för övr. MYCKEN)
Etymologi
[sannol. bildat med anslutning till uttr. låta sig mycket tycka (se MYCKEN I 3 c α); ssg av TYCKA, v., o. MYCKEN]
om person l. sinne o. d.: som är svår att göra till lags, nogräknad l. kräsen l. kritisk l. kinkig; äv.: självrådig, envis; (i sht förr) äv.: som hyser överdrivna föreställningar om sig själv l. sina egenskaper l. förtjänster, självsäker, högfärdig, inbilsk (jfr TYCKA, v. 4 b); äv. i mer l. mindre bildl. anv. Schroderus Dict. 174 (c. 1635). Igenom thet at the woro så tyckemyckna, och vptogo alt hwad aff en händelse skedde, för småån och sijdwördnat, förnötte hela Dagen medh förtreet och styckenheet, slogh thet tilbaka igen at the föga bättring wijdare befunno. UHiärne Suurbr. 88 (1680). Tyck-mycken (dvs.) then som hafwer stor inbilning om sig sielf. Spegel (1712). Dygden är icke tyckmycken, när hon endast har tak öfwer hufwudet, så är hon nögd. Tessin Bref 1: 199 (1752). (Utsedda språkvårdare) måtte fuller sjelfwa wara möndige, lärde, förfarne .. men icke måtte de blifwa månge til antalet, icke heller tyckmyckne och enwise, utan fogelige, raisonables och wäl intentionerade. SvMerc. 3: 1036 (1758). Jag är kär i en täck ros der på ön, som skulle visa sig ganska tyckmycken, om jag försummade att i god tid infinna mig hos henne. Bäckström Folkb. 2: 105 (1848). Hans pirathövding trutar med munnen och suger på replikerna som en tyckmycken sprätt à la Malvolio, festförstöraren i ”Trettondagsafton”. DN 23 ⁄ 12 1997, s. B4. — jfr FLICK-TYCKMYCKEN.
Avledn.: TYCKMYCKENHET, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara tyckmycken; särsk. dels: granntyckthet l. småaktighet l. petighet, dels (i sht förr): förmätenhet l. självgodhet. Wollimhaus Ind. (1652). Derföre, tillade den gamle, willje wi möda osz med detta ädla dämpandet af wår tyckmyckenhet. Dalin Arg. 1: 101 (1733, 1754). Der olikhet i synpunkter ej söndrar dem .. blottar sig dock hos de flesta .. en egensinnighet, en tyckmyckenhet, en knarrvulenhet, som förråder, huru lam deras vilja till all .. god gärning är. Atterbom PhilH 381 (1835). Vi göra oss själva en stor otjänst, om vi låta vår egen tyckmyckenhet skymma blicken för det värdefulla, som vår teater bjuder. GHT 1934, nr 67, s. 12.

 

Spalt T 3427 band 35, 2009

Webbansvarig