| Publicerad 2010 | Lämna synpunkter |
TYSS tys4, förr äv. TYSCH tyʃ4, interj.
ss. uppmaning l. utrop varigm man söker dämpa l. nedtysta yttrande l. starkare (l. i viss situation olämpligt l. obehagligt o. d.) ljud: hyssj, sch, tyst; jfr TS. Stiernhielm (SVS) I. 1: 212 (c. 1660). Carl Gustaf. Du kommer ifrån Stockholm. Släck min törst / På nyheter! Lorentz von der Linde (torrt). Tysch, låt mig dricka först! Braun Namnl. 97 (1849). Jägare, tyss! / Stadna och lyss! / Hör du ej tjädern? .. / Jo det är tjädern – tyss! Sätherberg Dikt. 1: 88 (1862).
Spalt T 3500 band 36, 2010