Publicerad 2010   Lämna synpunkter
TÅGARE tå3gare2, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. =.
Ordformer
(togare 1656 (: Lädertogare)–1667 (: Lädertogare). tågare 1658 (: Läder Tågaren) osv.)
Etymologi
[sannol. elliptiskt för LÄDER-TÅGARE. — Jfr TÅGA, v.3]
(förr) person som (yrkesmässigt) arbetade med tågning (se TÅGA, v.3); jfr LÄDER-TÅGARE. 7: tågadhe Passerledher myckett små mästadhelen aff tågarenar förderffwadhe. BoupptSthm 1685, s. 663 a, Bil. Anmärkas bör att hvad här är sagt ej gäller tågare och arbetarne vid ofvanlädret. Förbundet 1906, nr 2, s. 2.

 

Spalt T 3539 band 36, 2010

Webbansvarig