| Publicerad 2010 | Lämna synpunkter |
U ɯ4, n.; best. u-et, äv. u-t; pl. u-n l. =. pl. best. u-na, äv. u-en. Anm. Best. o. pl. skrivs äv. u:et, u’et, uet, u:na.
1) namn på den tjugoförsta (i ä. tid, då bokstäverna i o. j inte hölls isär, den tjugonde) bokstaven i vårt alfabet; äv. om tecken för u-ljud i annat alfabet; ibland, hos ä. förf. vanl., inte strängt skilt från 2. Bokstaven u. Stort, litet, kursivt u. Länsbokstaven för Västmanlands län är U. Om thetta V vocali, som altid begynnar stafwelsen, och aldrig U. Swedberg Ordab. (1725). Det är min frökens stil! Det är hennes C’n, hennes U’n. Hagberg Shaksp. 7: 289 (1849). U .. bibehåller alltid sitt eget ljud, utom i ordet Tjuf, hvilket uttalas som Tjyf, samt i vissa från fransyskan lånade ord. Dalin (1855). Futhark, benämning på runalfabetet, bildad av dess sex första bokstäver: f, u, þ(th), a, r och k. BraBöckLex. 8: 328 (1977). — särsk.
a) ss. förkortning för ord som börjar med u. Uranium (U). Berzelius Kemi 3: 125 (1818). U. p. a. = utan personligt ansvar .. u. h. = under havet(s yta). Östergren (1964). Uretangummi, U. TNCPubl. 84: 227 (1986).
b) i utvidgad anv., om den del av ordbok l. av ordförrådet i ett språk l. register l. adresskalender o. d. som innehåller l. består av ord l. namn som börjar med u; särsk. använt ss. rubrik över denna del av en ordbok osv. Abrahamsson 326 (1726). Überlingen, se U. OxBr. 8: 790 (1897).
c) i utvidgad anv., om föremål l. figur som till formen liknar ett U. DN 27/3 1998, s. A8. (Bänkarna) som längst fram vid talmanspodiet bildar ett U. Jag tänker mig att debattdeltagarna sitter framme i U:et. GbgP 10/1 2003, s. 25.
2) om ljudet, äv. om fonemet ɯ l. u; äv. om mer l. mindre närstående ljud, i sht sådant som betecknas med bokstaven u. Långt, kort, slutet, öppet u. U. är en tiutande vocalis. UHiärne Orth. 24 (1717). Orden i denna deklination slutade i fornspråket genitivus på u, hvarifrån man ännu har orden Furugren, Ladulås, Varupris, m. fl. Fryxell SvSpr. 24 (1832). (Bokstaven Q) använd (numera bl. i vissa namn o. utländska ord) för att beteckna k-ljud före u l. v. SAOB Q 1 (1955).
3) i symbolisk anv.; särsk. för att beteckna ngt ss. det tjugoförsta (resp. tjugonde) i ordningen. Paragraf 5, mom. u. OPetri 1Post. 77 a (1528; ss. signatur för bokens tjugonde ark). Se stjärna, sbst.1 2 u. SAOB S 11975 (1989).
(1 a) -BÅT. [efter t. u-boot, förkortning av unterseeboot, undervattensbåt] (militärt) fartyg (främst) avsett att framföras under vattenytan, undervattensbåt; jfr sub-marin, sbst. VFl. 1915, s. 92. U-båtens förnämsta uppgift är att osynlig närma sig större fientliga fartyg och verkställa torpedanfall mot desamma. VFl. 1916, s. 123. Inte mindre än fyra kärnvapenbestyckade ubåtar .. befinner sig nu i eller i närheten av Persiska viken. DN 6/2 2007, s. A2. jfr min-ubåt.
(1 c) -DAL. (i fackspr.) U-formad dal(gång) (vars ursprungliga v-form förändrats gm påverkan av inlandsisen), trågdal. De stora U-dalarna äro ofta djupare än små tillstötande bidalar. Ramsay GeolGr. 198 (1909). —
(1 c) -DOCKA. (i fackspr.) flytdocka med U-formig tvärsektion. L-dockan bereder ljusare arbetsplats än U-dockan. Nilsson Skeppsb. 194 (1932). —
-FORMAD. jfr -formig. I den öfre U-formade, jökelslipade dalen .. har en yngre, V-formad dal skurit sig ned. Ymer 1908, s. 27. Ett U-format glasrör. Bergholm Fys. 1: 44 (1953). —
(1 a) -HJÄLP. u-landshjälp; jfr hjälp 1 d β. UNT 1/4 1961, s. 2. Den svenska u-hjälpen har .. koncentrerats till vissa länder, vilket förefaller välbetänkt. SvD(A) 9/1 1966, s. 4. —
(1 c) -JÄRN. tekn. jfr -balk. Stort välsorteradt lager af Jern- och Stålbalkar, T- U- och Vinkeljern. GHT 1897, nr 231 B, s. 1. —
(1 a) -LAND. utvecklingsland; äv. oeg., om land som i visst avseende anses vara bristfälligt l. otillräckligt l. dåligt utvecklat. Expressen 23/9 1961, s. 2. Sverige är ett u-land med avseende på sanering av oljeskador. SvD(A) 20/11 1966, s. 34. Det som avgör om det är bra med multinationella företag i ett u-land eller ej, är om de erbjuder människor bättre förhållanden än de annars hade haft. Expressen 22/10 2001, s. 3.
(2) -LJUD. språkv. VetAH 1855–56, s. 66. Svenskt s. k. öppet u-ljud .. påminner för örat snarare om ö- än om u-ljud. NF 16: 1240 (1892). —
(1 a) -LÄGE. i fråga om ubåt: undervattensläge; i sht i förb. i u-läge. En ubåt (kan) lokaliseras medelst hydrofoner, apparater för undervattenslyssning, med vilka riktningen till en i uläge framgående ubåt .. kan fastställas. VFl. 1937, s. 149. —
(2) -OMLJUD~02. språkv. jfr omljud. Allmän brist på U-omljudet är ett af Forn-Swenskans wigtigaste kännetecken. Munch FsvFnoSpr. 7 (1849). —
-SVÄNG. om helomvändning (med fordon, i sht bil) på körbana. Bilen som var kvar hade inte flyttat på sig. Jag körde förbi och gjorde en U-sväng och stannade bakom den. Edlund Chandler Syst. 164 (1950).
Spalt U 1 band 36, 2010