| Publicerad 2011 | Lämna synpunkter |
UPP ssgr (forts.; jfr anm. sp. 392):
1) till 1, 2: längs med l. efter (ngt) i riktning uppåt; äv. allmännare: uppför. Hackspettarne klättra uppefter trädens stammar, under det de stödja sig på sin styfva stjert. Berlin Lrb. 43 (1880). Lejonet afbildades ofta under den romanska tiden, och nästan alltid är svansen lagd uppefter ryggen i en S-formig figur. AntT XI. 1: 95 (1890). En färd uppefter kusten till Iquique. SvGeogrÅb. 1949, s. 303.
2) till 4, 5: längs med (ngt högt uppe beläget l. upptill löpande), uppe vid. Högberg Vred. 1: 356 (1906). Det blir en liten paus när alla slangarna väl är utlagda och alle man på post både här nere och oppefter tak-åsen. Aurell Skill. 79 (1943). —
(7 e β) -EGGA, -else (se avledn.), -ning (numera mindre br., Juslenius 96 (1745), SAOL (1973)); -are (numera mindre br., Linc. Q 5 b (1640), Johansson HomIl. 20: 79 (1848: folkuppeggarn)), -erska (†, Linc. Q 5 b (1640), Lind 1: 154 (1749)). driva l. hetsa upp (ngn till ngt l. mot ngn (l. ngt) l. att göra ngt); äv. allmännare: göra (ngn) uppretad l. upprörd l. upphetsad; äv. i positiv bemärkelse: sporra l. stimulera, liva upp; äv. med avs. på ngt sakligt (se särsk. a, b); jfr -agitera, -elda 3, -hetsa. (Djävulen) haffuer nu snaart vthi 6000. åhr aldrig åtherwendt att vpäggia Menniskiorna til att synda. PJGothus Savonarola SyndSp. C 7 b (1593). (En akademi) opäggier mången till bokeliga konster, och annadt ährligitt lefuerne. HSH 31: 442 (1638). (Översten) nyttjade tillfället att uppegga arméen mot grefve Lewenhaupt och det rådande partiet. Fersen HistSkr. 1: 89 (c. 1790). Gubben uppäggades af hoppet att få råka gamla vänner. Wingård Minn. 1: 34 (1846). För oss är det viktigt att veta, att ”varma” färger verka livande och uppeggande, de ”kalla” däremot äro stilla och rogivande. Fröberg Skrädd. 176 (1941). särsk.
a) (numera mindre br.) med avs. på osämja l. viss handling o. d.: (gm att egga) framkalla l. underblåsa. RA I. 4: 639 (1598). (Det frågades om) thet war rätt giort, at Christoff wille afhände .. (kvinnan) och hennes barn .. 100 r.daller .. och således uppäggia kijff och träta emellan .. (maken) och henne. 3SthmTb. 10: 15 (1618). Upägga någons hämd. Möller (1790).
b) med avs. på förmåga l. egenskap l. känsla o. d.: (gm att egga) förhöja l. intensifiera; driva upp; i sht förr äv.: skärpa. KKD 8: 128 (1734). Tillgång till tecknare, desinateurer och .. (skulptörer, leder till att) något s.k. smakligt och nytt erhålles, arbetarnas skicklighet uppeggas och avsättning befordras. Schröderstierna BerJärnStålMetallfabr. 1: 53 (1755). Hellström Malmros 57 (1931).
c) inskränktare, i fråga om sexualdrift. Köttsens Beblandelse, som vpäggias aff Naturen, wore ingen Synd. Schroderus Os. 2: 708 (1635). Hedberg VackrTänd. 132 (1943).
Avledn.: uppeggelse, r. l. f. (numera mindre br.) om handlingen att uppegga; äv. dels konkretare, om enskild sådan handling, dels konkret, om ngt som eggar upp, retning l. sporre; äv.: upprört l. upphetsat tillstånd, upphetsning, förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: osämja, stridighet. PJGothus Luther Sät H 6 b (1593). Han affskaar them alle vpäggelser och thet som tiente til wällust. Schroderus Liv. 925 (1626). Och försäkrar jag eder, att öfver alt annatt skall dette mig vara en upäggelse att hvarken mödha eller fahra .. ansij. AOxenstierna 9: 228 (1633). Jag beklagar, at denna saken nu i början skal giöra upäggelse oss emellan. 2RARP 15: 53 (1746). Barnens oro och uppäggelse vid auscultationen åstadkommer en hastig eller tvärt försiggående, kort respiration. Hygiea 1840, s. 269. Den mer och mer fientliga och misstrogna stämning mot Norge och dess styrelse, som, under en del av pressens uppeggelse, på sista tiden allt skarpare uppträtt. Oscar II Mem. 2: 110 (1885). Auerbach (1915).
Spalt U 441 band 36, 2011