| Publicerad 2011 | Lämna synpunkter |
UPPTÄCKA up3~täk2a, v.1 -er, -te, -t (se för övr. TÄCKA, v.1). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -NING (se avledn.); -ARE (se avledn.).
1) (†) blotta (ngn l. ngt) gm att avlägsna ngt som döljer l. täcker, avtäcka; äv. med avs. på ngt döljande l. täckande: lyfta l. ta av l. bort; särsk. i p. pf.: blottad l. bar; äv.: obeslöjad. Ingen skal tagha sins fadhers hustru, och icke vpteckia sins fadhers teckilse. 5Mos. 22: 30 (Bib. 1541). Nu speglas j oss allom Herrans klarheet medh vpteckt ansichte. 2Kor. 3: 18 (Bib. 1541). Kallades jag at förlossa en Hustru .. hwars kropp Barnmorskan aldeles hade blåttadt och uptäckt. Hoorn Jordg. 2: 188 (1723). Arbetarne .. (har) blifvit brukade .. vid Puzzuoli, at uptäcka eller afröja jorden af Serapidis Tempel. Björnståhl Resa 1: 202 (1771). Almqvist GMim. 2: 145 (1842).
2) (†) komma l. få (ngt) att framträda l. bli synligt; ofta refl.: visa sig; öppna sig; äv. närmande sig l. övergående i bet.: avteckna sig; särsk. i fråga om ngt som framträder l. blir synligt när ngns synfält vidgas l. öppnar sig. Widekindi G2A 100 (c. 1676). Detta (ets)watten uptäckte ådrorne på Damasceringen med behagelig schattering och med wackraste utseende. Rinman JärnH 814 (1782). Mörkret gaf ovisshet åt allt, utan att likväl kunna dölja all fägring, då strömmens ljusare färg och dess skum af brusande bölljor angenämt upptäckte sig mot de trädbeväxta stränderne. Linnerhielm 1Br. 138 (1796). Dernäst upptäcker sig (för de sjöfarande) vid horisontens bryn / Ett berg, som lyfter opp sin skarpa spets i skyn. JGOxenstierna 5: 324 (c. 1817). Utsigten började vidga sig öfver ett stort inländskt vatten. Wettern upptäckte sig som en omätlig, aflång spegel. Almqvist JK 23 (1835). Liksom med trollslag öppna de (dvs. de bohuslänska klipporna) sig och upptäcka tjusande lundar och trädgårdar, der höga, hvita liljor blomma i klippornas sköte. Bremer Hertha 447 (1856).
3) (†) i bildl. anv. av 1 o. 2: uppenbara (ngt som varit dolt l. gömt l. okänt); visa l. tala om; äv. dels: meddela l. tillkännage, dels: lägga fram l. förklara; särsk. med avs. på tankar l. mening l. åsikt o. d.; äv. dels refl. (se a), dels med indirekt personobj. (se b). RA I. 1: 586 (1549). Skriften är där til opfunnin at hon synligän skal vptäkkia Ritarens vilia och mening. JBureus hos Lindroth Bureus 113 (c. 1640). När .. några gånger omdrukit är, begynner Bönemannen sitt tahl, och optäker Saken på det bästa sätt han kan. Landsm. XVII. 3: 42 (1672). (Breven) beskrifva länder och seder, afmåla regerande personer, uptäcka angelägna anecdoter. SvMerc. 1764, s. 569. Men nu en sak jag måste er förtro, / Tills jag den upptäckt, har jag ingen ro: / Det är som vore jag af nålar stungen. Franzén Skald. 3: 465 (1829). — särsk.
a) [fsv. upthäkkia sik, öppna sig (för ngn), tala öppet l. förtroligt (med ngn)] (†) refl.: uppenbara sig; ge sig tillkänna; visa sig o. d., särsk. (med anslutning till c) i uttr. upptäcka sig för ngn; äv. i uttr. upptäcka sig emot ngn, vara öppen l. uppriktig mot ngn (jfr 4 a). För:de Michete (har) Hans Nådz käre sönner aldelis förachtedt och ville sigh för theris nåder icke uptecke. G1R 26: 867 (1556). Iagh moste vpteckia migh emoot tigh och förklara, huru iagh medh tigh är til sinnes. PErici Musæus 1: 205 b (1582). Har ock Gud uptäkt sig för Människan, genom uppenbarelsen och de skapade Tingen. Gedner Linné En fråga 32 (1753). Regnér (besökte) Gjörwell, upptäckte sig såsom författare och tackade för den beredda hedern. SvLitTidn. 1819, Bih. sp. 22. Lidforss DQ 1: 409 (1890).
b) (†) i uttr. upptäcka ngn ngt, visa l. tala om o. d. ngt för ngn; meddela ngn ngt (jfr 4 b); särsk. i uttr. upptäcka ngn sin kärlek, förklara ngn sin kärlek. Gudh förlathe edher, att I icke bäter haffve achtedt våre förmaninger, som vij altijdh haffve eder uptecht och förstå latidt. G1R 26: 82 (1556). Ty haf:r Jag icke konet latha att giffua honom dessa fåå rader till dig at vpteckia dig ded jag och din moder ähre weedh tämelig helsa. AOxenstierna Bref 2: 409 (1647). Så vptäckte jag henne intet allenast min kärlek, utan ock bad på thet demödigaste, at (osv.). Humbla Landcr. 36 (1740). Jag all ting gladt uptäckte dig. Bellman (BellmS) 19: 248 (1793).
c) (†) i uttr. upptäcka ngt för ngn, visa l. tala om o. d. ngt för ngn (jfr a, 4 b). När han siit sinne och mening för oss vpteckt haffuer. G1R 9: 119 (1534). At detta min intention var, uptäckte jag dagen tilförne för Cantzlie-Rådet. Wallquist EcclSaml. 5–8: 118 (1675). Skrif- och tryckfriheten, som uptäcker för dem fritt alt hvad som angår London och Europa, gör denne nation mer uplyst, än andre. Wallenberg (SVS) 1: 121 (1769; uppl. 1998). Federigo bad henne upptäcka deras kärlek för onkeln. Ljunggren Resa 211 (1871). Kanske det viktigaste Høffding upptäckte för mej var Tönnies Gemeinschaft und Gesellschaft. Wigforss Minn. 1: 229 (1950).
4) [eg. specialanv. av 3] (†) mot ngns vilja avslöja (ngt som hållits dolt l. hemligt l. ngn som vill hålla sig gömd o. d.); röja; förråda; äv.: (inför överhet o. d.) ange; jfr 5 a. Klag. 4: 22 (Bib. 1541). Så framt tu vptäcker, hwadh som osz imellan paszerat är .. skal thet kosta titt Lijf. Schroderus Albert. 1: 142 (1638). Men i fall de (dvs. barn till upprorsmän) sådan deras föräldras brott och miszhandling i tid uptäkte, skulle de då få behålla lifwet och besitta deras fädernes gods. Werwing Hist. 2: 99 (c. 1690). Ej må någon Ledamot uptäcka något som rörer rättelser, afslag eller annat hvad Academien eller thes Ledamöter angå kan. 1SAH 1: 36 (1786). Riddare som önska att vara okände .. försäkras att man them ej skall upptäcka. TornSp. 1799, Utm. s. 5. Pastorskan framtog åt dem en flaska af det bästa tvååriga vinet, hvars gömställe icke ens den hotande pistolen (från plundrande soldater) förmått henne att upptäcka. Cederschiöld Riehl 1: 104 (1876). SFS 1936, s. 571. — jfr O-UPPTÄCKT. — särsk.
a) (†) gm sina handlingar avslöja (sin egen falskhet l. sina dolda (onda) avsikter); äv. (efter påtryckning l. i bikt o. d.) erkänna (skuld o. d.), bekänna; äv. refl.: avslöjas, avslöja sig. Thet wardt platt annorlunda, at när the wordo inrymde j Landet, begynte the vpteckia sitt Förrädherij. PPGothus Und. Y 7 b (1590). En af alla, och then wärsta, war .. (en man) ifrån Medelpad, som uptäckte sig hafwa mördat 3: st: barn under sin tiänsteår. Broman Glys. 1: 765 (c. 1740). At alle Soknebarn en gång om året skulle uptäcka alla sina synder för sin Kyrkoherde. Lagerbring 1Hist. 3: 345 (1776). Då emot Ryssland alla nationens krafter voro spända och armén gjorde underverk, upptäcker sig äfven den brist af alla känslor, med hvilken .. (G. IV A.) beredde och emottog de grufligaste förluster. Tegnér Armfelt 3: 242 (1810).
b) (†) i uttr. upptäcka ngn ngt l. upptäcka ngt för ngn, avslöja l. röja ngt för ngn (jfr 3 b, c). HH XIII. 1: 120 (1564). Denna oenighet (mellan Sten Sture o. hans styvmor) brukade Christjerns handtlangare så til sin förmon, at Fru Märta snart för dem uptäkte alt Sonens företagande. Celsius G1 1: 21 (1746). Then som ser en annan wanartig giöra Grannen skada som frånwarande är, och thet icke genast för ålldermannen uptäcker .. plickte lika med then som brutit. ByordnMäl. 49 (1777). En väns förräderi uptäckte .. hans gömställe för Fransoserna. Atterbom Minn. 323 (1818). Samtiden 1872, s. 139.
5) med avs. på ngt l. ngn som tidigare varit okänt resp. okänd l. inte påträffats: (lyckas) finna; få reda på l. kunskap l. insikt om; äv. dels: uppmärksamma, dels: bli medveten om; ss. p. pf. i adjektivisk anv.: påträffad l. funnen l. känd. Sjukdomen upptäcktes lyckligtvis i ett tidigt skede. Swedberg Schibb. 118 (1716). Att allehanda Coraller, som finnas på sjöbotnen, äro gjorde af lefvande djur, är i nyare tider uptäkt. Biberg Linné Oec. 23 (1750). Är det en glädje att på fältet upptäcka en ny blomma, eller i naturen en ny lag – hvad månde det då betyda, att hos lärjungar upptäcka gryende anlag, nya talenter, mognande kunskaper! Genberg VSkr. 1: 3 (1859). Jag har haft öga för att upptäcka det vackra, äfven där det af de flesta varit obemärkt. De Geer Minn. 1: 26 (1892). Den i östra Kongolandet nyss upptäckta okapin. Stuxberg o. Floderus 2: 349 (1902). Sker obduktion, upptäcks naturligtvis giftet. Söderberg Glas 100 (1905). Nu har jag lämnat de där stora idéerna, du vet Spinoza och Lucretius. Det är så mycket viktigare att veta att man genom kärleken upptäckt världen, att man faktiskt lever och kan se, eller i alla fall någon gång har sett livet. Anderson Brev. 24 (2004). — jfr NY-, O-, SJÄLV-UPPTÄCKT. — särsk.
a) med avs. på hemlighet l. oegentlighet l. kriminell handling o. d.: uppmärksamma; uppdaga; äv. med avs. på person som vill hemlighålla sitt beteende: få syn på, finna; ertappa; jfr 4. Inbrottet upptäcktes av en förbipasserande. Colmari .. som war förnemst utj hela werket och blef therföre hengd .. efter M:r Oaths angijfwande, som hela förräderiet uptecht hafwer. Spegel Dagb. 137 (1680). Det sades, att märkelig skillnad är imellan husvisitationers anställande till upptäckande af inpracticerade varor, och då man ransakar efter tjufgods. 2RARP 16: 187 (1747). Har han att klaga, gör jag undersökning, / Så som jag gjort, då nyligen han trodde / På inbrott i sitt rum. Om intet upptäcks, / Så visar jag med godhet blott hans misstag. Oscar II 2: 14 (1861, 1887). Ägaren kom till jobbet vid sjutiden på morgonen, upptäckte tjuven sovande i en kontorsstol och slog larm. DN 24/3 2007, s. A8.
b) med avs. på geografisk företeelse l. folkslag l. viss kultur o. d. Sedan then nya werlden af Columbo .. åhr 1492, vptäkt war (osv.). Isogæus Segersk. 284 (c. 1700). Hamburgska kiöpmannens Erlecamps tilbud at .. söka at uptecka fahrten omkring Nordkap och altså upfinna en så mycket kortare wäg til Japan och China. Benzelius Anecd. 25 (1711). Vesta, Juno, Ceres och Pallas äro 4 små planeter, som nyligen blifwit upptäckta. Hartman Naturk. 16 (1836). För ett tjugotal år sedan upptäckte A. Nummedal spår av mycket gammal mänsklig bosättning uppe i Nordnorge, den s. k. komsakulturen. Selander LevLandsk. 117 (1955).
c) i fråga om personlighet l. egenskaper l. känslor o. d.: komma till insikt l. medvetenhet om (ngt); särsk. i uttr. upptäcka sig själv, bli medveten om det egna jaget. Hasselroth Campe 96 (1794). Han upptäcker likväl snart, till sin .. outsägliga glädje och bestörtning, att det är kärlek han hyser för den unga flickan. Bjurström KamrLundb. 111 (1875). I kväll upptäckte hon sig själv. Beijer BritaGrossh. 282 (1940). Men det är lätt att se hur andra är bundna, svårare att upptäcka det fångade hos sig själv. Lindqvist Reklam. 10 (1957).
d) i speciellare anv.: finna l. uppmärksamma (ngn) för viss talang l. vissa egenskaper (o. därigm bidra till att denne blir känd l. gör karriär); äv. med avs. på ngt sakligt (särsk. verk av konstnär l. författare o. d.). En ung flicka, vid namn Angelika .. skall i afton biträda oss vid våra tablåer. Min slägtinge, Friherrinnan Palmin, har upptäckt henne uti en liten provins-stad. Bremer Pres. 18 (1834). Hur det gick till att hon fick börja ta lektioner hemma i småstaden, hur hon ”upptäcktes”, det första uppträdandet på konsert. Öberg Makt. 1: 50 (1906). Häftet väckte intet synnerligt uppseende och upptäcktes först efter någon tid av en litteraturintresserad person, som genast såg, att här något utsökt erbjöds publiken. 3SAH LXVIII. 1: 25 (1959).
e) i allmännare anv., särsk. med avs. på ngt l. ngn som sedan tidigare är bekant: få syn på; se, lägga märke till l. bli varse; uppfatta. Förgäfves sökte han upptäcka att flere båtar skulle nalkas bryggan; de foro alla derifrån. Sparre Frisegl. 96 (1832). Men jag lyssnade skarpt; ty, efter hvad qvarnbullret tillät mig upptäcka, tyckte jag mig förnimma, att .. (den sovande flickan) framsade några besynnerliga, afbrutna ljud. Almqvist Skälln. 42 (1838). I samma ögonblick jag igenkände dem, upptäckte de äfven mig bland den öfriga hopen. Palmblad Nov. 2: 70 (1841). Han spanar efter Marta utan att upptäcka vare sig henne eller nån av hennes kompisar. Flygt Verkan 66 (2004).
1) person som upptäcker ngt l. ngn; numera i sht om ngn som gör l. har gjort geografisk l. vetenskaplig upptäckt. PH 3: 1756 (1741). (Platon) är den sannskyldige upptäckaren af själens immaterialitet. Rein Psyk. 1: 55 (1876). Inom den svenska insektvärlden torde ännu drygt 2000 arter vänta på sina upptäckare. FoFl. 1943, s. 259. Komet Hyakutake, mycket ljusstarkare än Lagerkvist, som syntes tydligt på himlen i våras. Kometerna får namn dels efter upptäckaren och dels efter tidpunkten. SDS 20/9 1996, s. A6.
2) [efter eng. detector] (†) del i viss typ av patentlås (se d. o.) som visar om ngn försökt öppna låset med fel nyckel; jfr detektiv-mekanism. Eneberg Karmarsch 2: 745 (1862). 2NF (1920).
Ssgr (till upptäckare 1): upptäckar-, förr äv. upptäckare-anda. anda (se ande VIII 5) som kännetecknar upptäckare; drift l. lust att göra upptäckter. Utsikt 1949, nr 5, s. 28. 1700-talets storresenärer, fyllda av upptäckaranda, encyklopediskt kunskapsbegär och nyfikenhet på allsköns ”curiositeter”. SvLittTidskr. 1965, s. 133.
-bragd. Lösningen af problemet om sjön Lop-Nors vandringar och uppdagandet och utforskandet af bergskedjan Transhimalaja äro erkändt stora upptäckarbragder. 3SAH 25: 250 (1913).
-glädje. glädje över att upptäcka ngt, särsk. ngt man tidigare inte lagt märke till l. känt till; jfr -lycka. Ymer 1904, s. 223.
-håg. jfr -lust. Att egga upptäckarhågen hos vandringslystna ungdomar af alla åldrar. TurÅ 1914, s. 260.
-lust. lust att upptäcka ngt l. göra upptäckter; jfr upptäckts-lust. Ren upptäckarlust, begäret att ständigt utvidga den gamla begränsade synkretsen. Blanck NordRenäss. 98 (1911).
-lycka. upptäckarglädje; förr äv. om tur l. framgång med upptäckande. 2Saml. 12: 5 (1891). Dædalus 1960, s. 133.
UPPTÄCKARINNA, f. (†) kvinnlig upptäckare. Hvarföre .. (Linné) uppmanade upptäckarinnan att till Kongl. Wetenskaps-Akademien inlemna den berättelse härom, som under titel ”Om Indianska krassens blickande” finns införd i dess handlingar för nämnda år. BotN 1858, s. 106. Östergren (1966; angivet ss. sällsynt). —
UPPTÄCKBAR, adj. möjlig att upptäcka (med mänskliga sinnen l. instrument o. d.), märkbar, synbar; äv. närmande sig: mätbar. LärovKomBet. 1884–85, III. 11: 520. Amerikanska arbetarskyddsstyrelsen har föreslagit att gränsvärdet för vinylklorid nu skall fastställas till omkring 1 ppm, en del vinylklorid på en miljon delar luft. Det är den lägsta i dag praktiskt upptäckbara halten. DN 25/8 1974, s. 3. jfr o-upptäckbar. —
UPPTÄCKELSE, r. l. f. (†)
1) (†) till 3, 4, = upptäckning 1. Jagh betacker honom på dett flijttvenligeste för hans gode menings optäckelsse. OxBr. 9: 198 (1633). Syndennes Vptäckelse. Schroderus Os. III. 2: 220 (1635). Wij äre intet altid i alla måhl plichtige, til at vptäckia allom alt thet wij weta .. Särdeles när vptäckelsen oss skadeligare är; än gagneligare. Isogæus Segersk. 865 (c. 1700).
2) (†) till 5, = upptäckning 2. Lind (1738). Johanna Stephens fulkomliga uptäckelse af den Medicin, som är lyckeligen brukad emot Sten Passion. HushBibl. 1757, s. 66. —
UPPTÄCKNING, r. l. f. (†)
1) (†) till 3, 4, om förhållandet att ngn meddelar l. förklarar ngt; äv. om förhållandet att ngn avslöjar ngt l. att ngt avslöjas. Linc. Fff 4 a (1640). Fruktan för uptäkning af et eller annat ofta mindre fel, tubbar .. under tiden bort (soldaterna). SvSaml. 5: 235 (1765).
2) (†) till 5: upptäckt; i sht om geografisk l. vetenskaplig o. d. upptäckt. Rön och uptäckningar i naturen. KyrkohÅ 1912, MoA. s. 111 (1747). Den store uptäckningen som Columbus gjorde af nya världen. VetAH 1749, s. 6. Expedition emot Garamanter, Ethioper, Araber och Tyska folkslagen öster om Rhen tjänte Handeln med nya uptäckningar. Eberhardt AllmH 2: 378 (1768).
Ssg (till upptäckning 2; †): upptäcknings-period. tidsperiod som kännetecknas av upptäckter. Wulf Köppen 2: 869 (1800).
Spalt U 744 band 36, 2011