| Publicerad 2014 | Lämna synpunkter |
VADA va3da2, v. -ade (AOxenstierna 7: 218 (1632: vadat, sup.) osv.) ((†) pr. sg. -er Spegel GW 87 (1685), Swedberg Ordab. (1725); imper. vad Jes. 47: 2 (Bib. 1541); ipf. sg. -dde NorrlS 1–6: 362 (1604); sup. -it Botvidi 24Lijkpr. e 3 a (1619, 1628)), vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.); jfr VAD, sbst.5, 6
(med långa l. höga l. tunga steg) gående ta sig fram i l. genom vatten l. snö l. högt gräs o. d.; äv. med särskild tanke på sättet att röra sig vid sådant gående; äv. med obj.: gående ta sig över (vattendrag l. sund o. d.); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr b). Dragh aff skonar, blotta benen, waadh offuer flodhena. Jes. 47: 2 (Bib. 1541). När alla wadat the ringa wad, iag wadat, så torde hetan gå litet öf(we)r. VDAkt. 1752, nr 137. Wi se .. (prinsen) söla sina händer uti sin Broders och sin Gemåls blod .. Wi se honom Wada genom Monarchens, sin egen Faders blod til thronen. GT 1787, nr 116, s. 3. Här skole vi ligga i blomstren, då .. fåren vada omkring oss uti det höga gräset. Enbom Gessner 12 (1794). Vadande i snö nära upp till midjan. Læstadius 1Journ. 255 (1831). Att jobbet hade gällt pressande skogshyggen, det såg man på hans vadande gång. Carlsson ÄlvTimm. 41 (1949). Om du planerar att vada ett vattendrag kontrollera alltid aktuella vattennivåer innan du ger dig av. Staffansson Berger Hiking 114 (2006). — jfr SVÅR-VADAD, SNÖ-VADNING. — särsk.
a) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) gå upp rågång (jfr GÅ UPP 6) (i gräs före slåtter); äv. med obj. betecknande rågång o. d. Verelius 267 (1681). Vadningen uti Riddar ock Måsängen skall skje i morgon middag. EtnolKällskr. 2: 56 (1773). Nedslagna pålar, mellan vilka prickade skiljelinjer uppdragits, erinrande om de gränssträngar, som här och där ännu i dag pläga upptrampas, ”vadas”, i gamla oskiftade byars ängsmarker. 2SvKulturb. 1–2: 27 (1934).
b) i mer l. mindre bildl. anv., i uttr. vada i ngt, vara omgiven av l. ha tillgång till l. äga o. d. ngt i rik mängd. Han vadade i konst. Johanson SpeglL 46 (1921, 1926). Man formligen vadar i storhetstid (på herrgården Sturefors), som en man av facket uttryckte det. Böök ResSv. 105 (1924). Plötsligt vadade han i pengar. Knutsson Kjærstad JagBrödWalker 208 (2009).
VADA OMKRING10 04. vadande förflytta sig omkring (ngnstans). Söderström LäkKvacksalv. 77 (1926). Man måste .. vada omkring i vattnet, och vintertid gäller det naturligtvis att hålla fötterna varma och torra. Kulturen 1945, s. 32. —
VADA UT10 4. vadande bege sig ut (i l. till ngt). Träsk- eller Wadfoglar .. antingen springa längsmed hafs- och sjöstränderna .. eller ock wada ut i wattnet. Holmström Ström NatLb. 2: 45 (1852). Arthur och Pyk skyndade ner till stranden, vadade ut till båten, som låg på sidan .. för att rädda sina tillhörigheter. Henning HbgMinn. 2: 61 (1953). —
VADA ÖVER10 40. vadande förflytta sig till andra sidan av ngt; äv. tr., med obj. betecknande vatten(drag). Serenius 158 (1734). En 23-årig stockholmare skulle i tisdags vada över till en liten ö i Hjälmaren. Expressen 17/7 1997, s. 14. Vi skumpade i väg tidigt på morgonen, fick gå i djungel och vada över samma flod tre gånger. DN 28/1 2001, s. E2.
-FOT. hos vadare: fot vars tår delvis är förenade gm simhud; jfr sim-fot 1. Retzius Djurr. 152 (1772). —
-FÅGEL. (numera bl. tillf.) vadare. Träsk- eller Wadfoglar. Hit räknas: Wipfoglar, Snäppfoglar, Hägerfoglar och Wattenhönsfoglar. Holmström Ström NatLb. 2: 45 (1852). —
-HJUL. (förr) om typ av underfallshjul med plana skovlar drivet av strömmande vatten utan fall (se fall, sbst. IV). VetAH 1813, s. 2. —
-STÄLLE. vad (se vad, sbst.6). Ekelund 1FädH 1: 78 (1829). Över mindre vattendrag hade man spänger .. men oftast sökte sig stigen fram till ett vadställe. Ymer 1936, s. 305.
2) art l. individ av den till ordningen vadarfåglar hörande underordningen Charadrii; särsk. (zool.) i pl., om underordningen; äv. allmännare om fågel tillhörande annan underordning bland vadarfåglarna; förr äv. om ordningen vadarfåglar. Retzius Djurr. 18 (1772). Vadarnes ordning består af i allmänhet högbenta och långhalsade foglar med långt näbb och väl utbildade, till flygt tjenliga vingar. Thorell Zool. 2: 193 (1861). (Fältpiplärkan) slog ned och sprang hastigt framåt, nedhukad som en liten vadare. Rosenius SvFågl. 1: 319 (1919). (Pojken) hade .. upptäckt att just denna plats är ett eldorado för måsar och tärnor och alla sorters vadare. Ruin Rumm. 113 (1940). Kolymasnäppan är en mindre vadare som häckar i nordöstra Sibirien. UNT 19/6 2012, s. 12. jfr små-, tundra-vadare.
Ssgr: vadar-, äv. vadare-byxor, pl. till vadare 1: (av vattentätt material tillverkade o. till bröstet nående) (hängsle)byxor (med fastsvetsade stövlar) avsedda för vadning i vatten (l. fiske l. vistelse i vattenfyllda utrymmen o. d.); jfr vad-byxor. Vadarebyxorna göras ofta så långa, att de räcka upp på halfva lifvet. Balck Idr. 2: 350 (1887).
-fågel. till vadare 2, om art l. individ av ordningen Charadriiformes; särsk. i pl., om ordningen. Berlin Lsb. 82 (1852). Den viktigaste gruppen av de sträckande vadarefåglarna är storsnäpporna. Rosenberg OsKvism. 162 (1934). Vadarfåglarna utgör en mycket stor ordning, omfattande ca 315 arter, bland vilka småvadarna, måsfåglarna och alkorna utgör flertalet. DjurVärld 9: 315 (1961).
-liv. till vadare 2, sammanfattande, om de vid visst vatten levande vadarna; jfr liv I 11 a. En vacker majdag innevarande år afreste undertecknad jämte en kamrat till Öland för att lära känna det rika vadarlifvet därstädes. FoFl. 1906, s. 177.
-svala. till vadare 2: art l. individ av den till ordningen vadarfåglar hörande (o. utseendemässigt om svalor påminnande) familjen Glareolidae; särsk. (zool.) i pl., om familjen. FoFl. 1906, s. 285. Vadarsvalorna, vilka samtliga utom en australisk art räknas till sl(äktet) Glareola, omfattar ca 7 arter. DjurVärld 9: 454 (1961). Från ett fikonträd höll en rödhuvad törnskata utkik. Fyra svartvingade vadaresvalor uppdök helt plötsligt, men försvann lika hastigt som de kommit. FoFl. 1974, s. 103. —
VADBAR, adj. om vatten(drag): möjlig (l. lätt) att vada i l. över; jfr -vadig. Cyrus (befallde) sitt folk at gräfva mellan Euphrat och grafven, som således mottog flodens vatten så at den blef vadbar. Lefrén Förel. 1: 38 (1818). (En) bro öfver den djupt nedskurna men .. på flera ställen vadbara ån. Nordensvan FinKr. 468 (1898).
Spalt V 40 band 37, 2014