| Publicerad 2014 | Lämna synpunkter |
VASKA vas3ka2, v.1 -ade (G1R 7: 391 (1531) osv.) ((†) pr. sg. -er VocLib. avd. 25 (c. 1580)). vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING; -ARE (se avledn.), -ERSKA (se avledn.); jfr VASK, sbst.2
1) (numera ngt vard.) tvätta l. skölja l. rengöra (ngn l. ngt); äv. dels med refl. obj., dels utan obj.; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. (se särsk. b, c). Thet vatn, som .. the siuke vaske sigh och theris befleckede kläder udi, dragz utåff strömen umkringh slottedt och hele stadhen. G1R 22: 77 (1551). Distillera Römisk Victriol, wask tigh ther medh hwarest som helst tu swarter är. Hildebrand MagNat. 56 (1650). Hon (dvs. själen) waskas, hon skÿres och krattsas. Stiernhielm Herc. 424 (1658, 1668). När ankor waska, twätta och doppa sig mycket neder i watnet, så är stor[m]wäder intet långt borta. Broman Glys. 3: 356 (c. 1740). Solen bränner. Bäckens bölja plaskar. / Lockig pilt i kyligt bad sig vaskar. Jensen FjStig 64 (1893). Mamma står och vaskar. Henrikson GökTig. 88 (1964). — jfr BORT-, REN-, RUND-, UPP-, UT-VASKA m. fl. — särsk.
a) (förr) i fråga om rengöring av tryckformar o. d. i tryckeri. Täubel Boktr. 1: 190 (1823). Sedan tryckningen är verkstäld, vaskas formarna med lut för att befrias från svärtan och återvända derefter till sätteriet. UB 1: 565 (1873).
b) (förr) i oeg. anv., med avs. på ylletyg l. skinn o. d.: valka (se VALKA, v.2 1). Cläde waskare, then ther cläde walkar, waskar och bereder. VarRerV 14 (1538). Det med vatten fuktade och på bordskifvan utbredda skinnet utstrykes (”vaskas”) medelst ett slags järnlinjal (kallad ”vaskjärn”). 2UB 8: 553 (1900). Vid vaskningen pressades .. överflödig, icke absorberad, barklag ur. HantvSv. 136 (1996). jfr SEG-VASKA.
c) (vard.) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.: blanda (ngt); äv.: spä ut. Weste (1807). Internerna berusade sig ofta på rödsprit, som de ”vaskade”. GbgP 1951, nr 19, s. 1. Han vaskade de två kortlekarna för en ny omgång. Ahlin Markn. 162 (1957).
2) gm sköljning o. sållning utskilja l. utvinna (ngt, särsk. (ädel)metall); numera i sht med avs. på guld; äv. med obj. betecknande det varur ngt utskiljs osv.; förr äv. i fråga om att (med hjälp av vatten) särskilja o. sortera (malm o. d.), sovra. G1R 7: 25 (1530). Den Gullsand som uti Tyskland utur Rehnströmmen, Aaren, Sala och andra Strömmer waskas, är intet fijnt Gull. UHiärne Berghl. 445 (1687). Slaggen stampas [och] waskas. Linné Dal. 389 (1734). Genom bokning, råstning, vaskning och smältning fås Silfver .. utur sin malm. Wallerius Min. 317 (1747). I det större .. verket vaskas per dygn 230 tonn malm. JernkA 1885, s. 145. Vi har runt 4 000 personer som kommer hit varje säsong för att lära sig vaska guld. KvällsP 22/7 2010, s. 24. — jfr OM-, PROV-, REN-, UPP-, UT-VASKA o. DIAMANT-, GULD-, MJÖL-, RÄNN-, SAND-, STOSSHÄRDS-VASKNING m. fl.
VASKA FRAM10 4. till 2; särsk. bildl.: leta upp l. söka fram (ngn l. ngt). Munthe Nap. 36 (1885). Enligt förslaget ska de sex grupperna jobba med att vaska fram mark, provisoriska lokaler, sponsorer och studentbostäder åt skolan. SDS 30/9 1996, s. A1. —
VASKA OM10 4. (ngt vard.) till 1 c: blanda l. ändra om i (ngt); äv. med obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av i; förr äv.: ruska om (ngn). Söderhjelm Runebg 2: 307 (cit. fr. 1857). Tre Kronors ledning har rejält vaskat om den blågula spelarleken inför onsdagens drabbning mot Sovjet. DN(A) 9/3 1965, s. 17. VF-tränaren rev sig i skägget och bestämde slutligen att vaska om rejält i laguppställningen. GbgP 13/1 1992, s. 20. —
VASKA UPP10 4, äv. OPP4. särsk. till 1: tvätta upp (ngt, i sht klädesplagg o. d.). Du är så snål att du stjäl såpa i kabyssen då du nån gång vaskar opp ditt skitiga töj. Holmström Däck 10 (1927). jfr uppvaska. —
VASKA UT10 4. särsk. till 2: gm vaskning utvinna (ngt); äv. mer l. mindre bildl. Nyblom Twain 2: 157 (1874). Vaskar man ut ideer, synpunkter och krav ur ordsvallet skall man finna de flesta av dem mer än väl värda att begrunda och realisera. SvD(B) 1945, nr 265, s. 10. jfr utvaska.
-BRÄDE. (vask- 1790 osv. vaske- 1823) särsk. (förr) till 1 a, om för rengöring av tryckform o. d. använt bräde (se d. o. 2). Möller (1790). —
-BÄNK. (vask- 1763 osv. vaske- 1603) särsk. (numera mindre br.) till 2: bänk (se d. o. V) varpå vaskning utförs; jfr -ränna. JernkA 1903, s. 65 (1603). Hvarför konungen gaf en tysk bergsman .. i uppdrag att .. bygga bokverk och vaskbänkar. JernkA 1903, s. 38. —
-FAT.
1) (†) till 1 a: fat vari tryckform rengörs. Möller (1790). (Tryckaren) öser utur lutkittelen småningom den kokande luten på den i waskfatet eller waskstenen liggande formen. Täubel Boktr. 1: 195 (1823). Cannelin (1939).
2) till 2: vaskpanna. Heinrich (1814). Don Juan, som med den gamle prospektorns vana handrörelser skakar sitt vaskfat. Kranck SlocknEldL 83 (1930). —
(2) -GODS. gods (se d. o. 3 a β) som skall vaskas. Rinman 1: 228 (1788). Trumsiktarne .. medföra den olägenheten att vaskgodset hopar sig på en mindre del af siktens yta, till följd hvaraf de finare kornen hafva svårare att falla igenom. Wetterdal Grufbr. 336 (1878). —
(2) -GULD, äv. -GULL. om guld(partiklar) som gm vaskning kan utvinnas l. har utvunnits ur lösa avlagringar; jfr -silver. VetAH 1745, s. 128. Vaskguldet bildar vanligen mindre och större korn, men stundom klumpar af 50–60 skålpund och någon gång ännu större vigt. Wetterdal Grufbr. 38 (1878). —
-HUS. (vask- 1613 osv. vaske- 1613–1659)
1) (numera mindre br.) till 1: hus avsett l. använt för tvätt l. rengöring av ngt; jfr -rum. En Gårdh .. medh tuå Sma Kryddegårdar .. Torke- och Waskehuus. BoupptSthm 14/5 1659. PT 13/9 1901, s. 1.
2) (förr) till 2: (till fabriksanläggning hörande) hus vari vaskning skedde; jfr -verk. Hallenberg Hist. 2: 870 (i handl. fr. 1613). Byggnaderna omfattade ett malmkrossverk med vaskhus, smälthytta (osv.). TurÅ 1958, s. 282. —
(2) -HÄRD. (numera mindre br.) härd (se härd, sbst.1 6) för vaskning; jfr -ränna. VetAH 1763, s. 320. FinSvStorordb. 120 (1968). —
-JÄRN. särsk. (förr) till 1 b: redskap för vaskning (av hudar); jfr järn 5 b. ArbB 83 (1887). Huden utbredes på det stora bockbordet med narvsidan upp och med vasksten och vaskjärn pressas ytterligare barklag ut. Fatab. 1935, s. 182. —
-LÅDA. särsk. (numera mindre br.) till 2: vaskpanna; förr äv.: vaskränna. Linnerhielm 1Br. 29 (1787, 1797). Den Californiska guldsökaren tog sin vasklåda i hand och letade .. i flodbäddarne efter större eller mindre klimpar af gul metall. SD(L) 1895, nr 302 A, s. 4. Östergren (1966). —
(2) -MALM. (vask- 1610 osv. vaske- 1645) vask (se vask, sbst.2); jfr gruv-vask. HammFackl. 1: 26 (1610). Af det uppfordrade berget (i Sala gruva) gifver endast en tredjedel fyndigt gods, vaskmalm. LbFolksk. 256 (1890). —
(1 a) -MEDEL. (numera mindre br.) jfr medel, sbst. 13 b (β). NordBoktrK 1906, s. 273. Med vaskmedel avses de lösningsmedel, som i tryckerier och klichéanstalter användas för att rengöra tryckformar, valsar, dukar, klichéer etc. TT 1943, Allm. s. 40. GrafUppslB (1951). —
(2) -PANNA. handredskap för vaskning; jfr panna, sbst.1 2, o. -fat 2, -låda, -tråg. VermlBergsmFA 1893, s. 6. Sedan blir det dags för vaskpannan, där man med vatten låter gruset gå runt runt, och har man tur glimmar lite guldsand bland de tyngre partiklarna i mitten av pannan. SDS 31/5 1980, s. 12. —
(1 (a)) -RUM. (numera bl. tillf.) rum för tvätt l. rengöring av ngt; jfr -hus 1. UB 1: 587 (1873; i boktryckeri). Snart var Åttan på väg till logementets vaskrum, med ett par nog så dammiga och skavda lågskor. Wallander KnäppKanin 80 (1984). —
(2) -RÄNNA. (vask- 1762 osv. vaske- 1543–1544) ränna vari uppslammad malm l. metall vaskas; jfr ränna, sbst.1 1 h, o. -bänk, -ho, -härd, -låda, -tråg. G1R 15: 314 (1543). I bokverket har kopparmalmen söndermalts till ett finkornigt grus som i vaskrännorna anrikats till slig. Lindroth Gruvbrytn. 2: 172 (1955). —
(2) -SAND. (vask- 1894 osv. vaske- 1687) sand ur vilken malm o. d. kan utvinnas. NoraskogArk. 4: 55 (1660; normaliserat). Från en flotte i floden fraktas den med skopor upptagna vasksanden till land. 2UB 5: 118 (1902). —
(2) -SILVER. (vask- 1545. vaska- 1547) (†) gm vaskning utvunnet silver; jfr -guld. Hallenberg Mynt 273 (i handl. fr. 1545). G1R 18: 904 (1547). —
(2) -TRÅG. tråg för vaskning; särsk.: vaskpanna; förr äv.: vaskränna. VetAH 1755, s. 104. Denne bergartens frånskiljande kan .. bäst låta sig göra på et vask- eller sickertråg, innan smergeln hunnit blifva finare än som små gryn. Rinman 2: 738 (1789). Ibland hade de mat för dagen, ibland hade de det inte. Men vaskpanna hade de eller vasktråg, och med dessa redskap kämpade de i floderna i Alaska. DN 28/5 1994, s. A17. —
-VATTEN. särsk. till 2: vatten som används l. har använts för vaskning. Rinman (1789). Den betydliga qvantiteten vaskvatten, som mjölvaskningen fordrar. JernkA 1827, s. 313. —
(2) -VERK. (vask- 1706 osv. vaske- 1545–1687) (förr) maskin l. anordning l. anläggning för vaskning av malm (jfr seifen-verk, vaskeri); äv. om byggnad inrymmande sådan maskin osv. (jfr -hus 2). G1R 17: 298 (1545). De smärre bitarne och mullen anrikas .. ofta på vaskverk. Wetterdal Grufbr. 329 (1878). 2UB 5: 202 (1902; om byggnad).
B (†): VASKA-SILVER, se A.
C (†): VASKE-BRÄDE, -BÄNK, -HUS, se A. —
(2) -KLAPPER. (†) om brutet berg innehållande utvinningsbar ”klapper” (se klapper, sbst.1 1). JernkA 1903, s. 54 (1570). —
-MALM, -RÄNNA, -SAND, -VERK, se A.
1) (numera bl. tillf.) till 1: person som diskar l. tvättar; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. (se slutet). Suneson GGrund 74 (1926). särsk. [jfr fsv. klädha vaskare] (†) till 1 b: valkare. Sedhan berömer han honom ock för then alrabesta Waskare och klädhe Walkare. PErici Musæus 6: 61 a (1582).
2) till 2: person som (i sht förr äv. yrkesmässigt) ägnar sig åt vaskning; numera i sht om person som vaskar guld. G1R 15: 314 (1543). För alla andra embetzmen, som ere sijlffuersmeltare, drifuare, vaskare, bokare, stijgare, sådana måste nu dageligen till-leras. OxBr. 11: 147 (c. 1636). Fennia XXXVI. 1: 475 (1915; om person som vaskar guld). jfr guld-, krats-, kräts-vaskare. —
VASKERI104, n. till 2: vaskning; äv.: anläggning för malmers vaskning, vaskverk. Rikast på guldgrufvor och vaskerier är vestra delen af (Ungern). UB 4: 305 (1873). TT 1903, K. s. 2. jfr guld-, krats-, kräts-vaskeri. —
Spalt V 481 band 37, 2014