Publicerad 2014   Lämna synpunkter
VALEN va3len2, adj. valnare; adv. VALET; äv. VAL, adj., anträffat bl. i pl. best. vala samt (o. numera bl.) i avledn. VALHET.
Ordformer
(vala, pl. best. 1847–1952. valen (w-, -aa-, -ah-) 1648 osv.)
Etymologi
[fsv. valin; motsv. d. valen; jfr äv. nor. dial. vale, djup sömn, mlt. welen, vissna, torka, welk, kraftlös, vissen; möjl. till VAL, sbst.5 — Jfr VALBJÖRK, VALHÄNT, VALLMO]
i sht om hand l. finger: stel l. domnad (o. känsellös) av köld; äv. dels närmande sig bet.: kraftlös, nedslagen, dels bildl. Brasck Apg. J 3 a (1648). Stå the icke och kunne ey Händerna röra / Ewen såsom the walne woro? Brasck TyKr. C 3 a (1649). (Sorgen) blir aff sådan tijdh (dvs. hösten) nu tyngre än dhet troos / At starcke och dheraff förswagade gå walna. Skogekär Bergbo Wen. 120 (c. 1650, 1680; uppl. 1993). Vi blåste i händerna när de blefvo för ”valna”. Rosenius Naturst. 39 (1897). Ty ordens blommor skulle, frostigt valna, / ej äga färg. Ahlman LivDröm 66 (1909). Medan han fumlar med valna fingrar för att lösgöra hunden .. funderar han över vad han tycker om planerna. UNT 18/1 2010, s. 10.
Avledn.: VALENHET, r. l. f. (numera bl. tillf.) tillståndet l. egenskapen att vara valen; jfr valhet. Serenius D 1 b (1734). Jag kan försäkra att det var ingen valenhet i fötterna på mig. Sydow O’Leary Schíane 103 (1921). —
VALHET. (numera bl. tillf.) valenhet. Björkman (1889). (Han) gnuggade .. händerna och krökte dem och rätade ut dem för att få bort valheten. Bäckström FastPunkt. 26 (1919). Östergren (1966; angivet ss. ”mindre vanl.”). —
VALNA, v. bli valen. Arvidi 44 (1651). De klädde händerna med stora ullvantar .. men även inne i detta hölje valnade fingrarna och blev klumsiga och stela som träpinnar. Moberg SistBr. 76 (1959).

 

Spalt V 137 band 37, 2014

Webbansvarig