| Publicerad 2014 | Lämna synpunkter |
VAN va4n, sbst.1, m.//ig.; best. -en; pl. -er.
mytol. om var o. en av de fornnordiska gudar som är av annan ätt än asarna (men sedermera kom att upptas bland dessa); i pl. äv. [efter Snorre Sturlassons framställning] om jordisk folkstam som förde krig mot asarna (se AS, sbst.1 2). De Vaner, som skola vara ett Folkslag med de Quader, voro ofta oense med de Geter. Botin Utk. 12 (1757). När på Vaners borg / En blodröd fana svajade förmätet. Stagnelius (SVS) 3: 22 (1814). Grundtvig (har letts) till den otillfredsställande splittringen af Gudarne i Asar och Vaner. SvLitTidn. 1819, sp. 23. Vanerna voro helt säkert intet annat än .. ur dödstron uppkomna vättegudar. PopEtnolSkr. 8: 105 (1912). Vanerna var fruktbarhetens och välståndets liksom handelns och sjöfartens gudar. Religionslex. (1996).
Spalt V 202 band 37, 2014