| Publicerad 2014 | Lämna synpunkter |
VAR va4r, adv. o. konj.
I. ss. adv. (jfr II) med rumslig bet.
1) ss. interr. adv., för att ange att ngns l. ngts befintlighet (äv. i mer l. mindre bildl. bet.) är okänd l. oavgjord (o. efterfrågas), utgörande det led som i sitt sammanhang betecknar detta okända osv.: på vilket ställe; äv. i fråga om riktning l. mål (se c); i sht dels inledande direkt l. indirekt frågesats (i sht förr äv. med efterföljande som (se SOM, konj. osv. 17 a β), förr äv. såsom (se särsk. g)), dels inledande l. ensamt utgörande icke satsformad fråga; äv. med annat rumsadverbiellt led i satsen angivande rumslig ram för den okända osv. befintligheten; jfr EVAR, adv. osv. I 3, VART 1 b. Var ligger saxen? Jag undrade var utgången kunde vara. Det är lite oklart var gränsen för regeringens makt går i sådana fall. Var sade du att hon bodde? – I Norrland. – Var? – Jag vet inte var. Mötet skall äga rum imorgon, ovisst var. Var, när och hur? Huar haffuer tw thet läset .. j Luthers scriffuelse ath intit härskap eller offuerheet wara skal? OPetri 1: 156 (1527). Ther tiill frågade wij hustru Sara, hwar salige her Christoffers godz och ägodeler war bleffuen. TbLödöse 59 (1587). Hwar skal obedin sittia? .. På Tryskelen; Så blijr han budin vth eller inn. Grubb 348 (1665). Förlöper mannen sin hustru, eller hustrun mannen, och wet man, hwar then skyldige wistas. RB 10: 10 (Lag 1734). (Vi) fingo .. nu tak öfver hufvudet. Men hvar få något att äta? Nilsson Dagb. 189 (1816, 1879). Så här års kan man inte lokalisera makrillstimmen på var måsfåglarna samlas. DN 21/8 1987, s. 28. Var människor bor avgörs allt mer av tjockleken på plånboken. SäljSkiten 116 (2009). — särsk.
a) i förb. med omedelbart följande bestämning; särsk. dels (vard.) någonstans (se NÅGONSTÄDES 1 a)), dels förstärkande satsadverbial, särsk. svordom o. d. Var i Norrland är det hon bor? Var i all världen har du lagt saxen? (Han) wijste mig, hwar wid lag håfwen woro belägne. KKD 1: 55 (1705). Var fan ska jag börja? Berglin DagSeger 54 (2009).
b) i förb. med prep. (i)från, placerad senare (o. oftast sist) i satsen, i fråga om oavgjord utgångspunkt l. källa l. ursprungsort o. d.; jfr VAR-IFRÅN I 1. Var kommer han ifrån egentligen? Hwar kommer detta gny och buller från? Hagberg Shaksp. 4: 160 (1848). När hon en gång undrade var han tog alla sina pengar ifrån, mumlade han bara något om ett arv. Siwertz Tråd. 55 (1957).
c) (i sht i vissa trakter, vard.) i fråga om riktning l. mål o. d.: vart(hän); äv. i förb. med (förtydligande) hän (se HÄN 1 a α); jfr g. Hwar troo han hafuer nu wägen tagit? Asteropherus 30 (1609). ”Hwar skall du gå”, frågade han. Lovén Folkl. 40 (1847). Han följde efter mig. Då sa jag: Var ska du? Sydsv. 17/9 2014, s. C17. — särsk. (†) i uttr. var ut, äv. sammanskrivet varut, vartåt; särsk. i förb. med verbet vilja; jfr VART 1 a β o. VAR-ÅT I. The Suenske merckte well huar vth thet skulle lända medt thet förbundet. OPetri Kr. 200 (c. 1540). Hållande en altid suspens, hwaruti han må lychta, och hwarut han will. Swedenborg RebNat. 1: 209 (1711). Högberg Vred. 2: 244 (1906).
d) inledande mer l. mindre retorisk fråga (ss. uttryck för värdering l. känsla o. d.); särsk. i uttr. var är den l. den, ss. reaktion på missförhållande som den l. den gm sin aktiva närvaro skulle ha kunnat råda bot på o. d. Hwar finner man skönare ord om fröghd än vthi the Loffpsalmer och tacksäyelse Psalmer. FörsprPsalt. (Bib. 1618). Verldsbeherrskare! hvar är den gräns du mödorna gifvit? Adlerbeth Æn. 9 (1804). Hvar är ert öga, gossar, hur sigten J? Runeberg (SVS) V. 1: 65 (1848). Vad är det som drabbat lilla Flen? .. Var är polisen? Var är socialen? Expressen 23/9 1999, s. 60.
e) i uttr. veta var man har ngn, särsk. (o. i sht) i bildl. anv.: veta vad man kan l. skall förvänta sig för reaktion l. ståndpunkt l. handlande o. d. av ngn. BEMalmström 7: 400 (1845). Vi skulle hafva allt för mycket .. missbrukat våra läsares tålamod, om de icke någorlunda visste hvar de hade oss uti hvarje vigtigare samhällsangelägenhet. Samtiden 1873, s. 407. Då känner sig den lilla flickan mycket lugnare, för då vet hon var hon har busen. Gustaf–Janson ÖvOnd. 19 (1957).
f) i uttr. var som helst (äv. sammanskrivet; jfr g slutet), äv. (vard.) var som, förr äv. var helst (jfr g slutet), i indefinit adverbiell anv., betecknande godtyckligt l. fritt vald befintlighet; jfr HELLER, adv. III 2 g. Hon kan dyka upp var som helst i landet. Sahlstedt 222 (1773). Du dina skott mot dygden lossar / Hvar hälst, i kojor eller Hof. Kellgren (SVS) 2: 116 (1781). Det fins ett stort antal mindre konststycken, som kunna utföras hvar som helst och med obetydliga eller inga förberedelser. Hoffmann NutidMagi 1: 5 (1882). Nog kunde han vara säker om, att i Saivovattnen och för resten hvar som utöfver Sjaunjape fanns där folk och makter. Berg Sjöf. 55 (1910). En diamant på över 6 carat kan säljas varsomhelst och närsomhelst. Guillou TjuvMarkn. 82 (2004).
g) inledande allmän rel.-sats; särsk. i förb. med (omedelbart) efterföljande adv., särsk. (o. i sht) helst (se slutet) l. nu (jfr NU, adv. osv. I 7 a) l. än; i vissa (ä.) språkprov utan sådant adv. utan klar avgränsning från 2 a (jfr DÄR III b); äv. (i sht i vissa trakter, vard.) i anv. som motsvarar c (se särsk. slutet); förr äv. med efterföljande såsom, särsk. sammanskrivet; jfr III 1 a o. EVAR, adv. osv. I 1. Ni får vara var ni vill. Han hade köpt rysk kaviar, var han nu hade hittat det. Var det än förekommer är det förkastligt. Hwar een wijs Offuerheet är, ther gåår all ting skickeligha til. Syr. 10: 1 (”10: 3”) (Bib. 1541). OxBr. 12: 324 (1614: hvarsåsom). Hvar Oden framdrog, utbredde sig ock dess rycktbarhet. Botin Hist. 1: 35 (1789). Middag äter de andra flickorna .. var .. det bär sig. Wägner Norrt. 7 (1908). Var han än gömde sitt brännvin så hittade hon det. Jonasson Hundraår. 8 (2009). — särsk. i förb. med helst, numera nästan bl. omedelbart efterföljande, dels i uttr. var helst (äv. (o. numera företrädesvis) sammanskrivet; jfr f), dels i sht förr i uttr. var som helst (äv. sammanskrivet; jfr f); jfr HELLER, adv. III 2 f. Varhelst du är, där vill ju jag också vara. Hwar som helst j hela werldene thetta euangelium wardher predicat. Mat. 26: 13 (NT 1526; Bib. 1917: Varhelst). På Swartesiöö, Tönnelsöö eller och Räffsnääs, hwar them helst lyster. RR 1561, s. 71 b. At ock ens opsyn röja will / Hwar hälst en Men’skia dåger till, / Hwad hon i hiertat hyser. Frese VerldslD 138 (1726). Hwarsomhelst du wistas här i werlden. Hagberg Shaksp. 4: 335 (1848). Varhelst jag blickar – förödelse. Bergman Patr. 117 (1928).
h) övergående i anv. ss. indefinit rumsadv., i uttr. här och var (se HÄR, adv.1 IV b), i sht förr äv. där och var (se DÄR IV 3).
2) (numera bl. i Finl., vard.) ss. rel. adv.: där (se d. o. II 1); särsk. med syftning på föregående där; äv. dels utan korrelat (se a), dels med förbleknad rumsbet. (se b); förr äv. dels med efterföljande som (se SOM, konj. osv. 17 a γ), äv. såsom, dels i fråga om riktning o. d. (Det) är vpmuratt udhi rundelen udhi gamble skipgården och annor stedz huar behoff waritt haff:r. SthmSlH 1: 75 (1553). Dee store prestegell, hvar såssom åhörarne haffve 8 eller 10 miel till kyrkian. RP 7: 481 (1639). Det måhl, hwar hän Wij i begynnelsen hafwe syfftat. Stiernman Com. 3: 319 (1665). Men der, hvar hon gjort sina Gudar til Tyranner, gaf hon Tyrannerne Guds magt. Kellgren (SVS) 5: 257 (1793). Jag .. lopp strax dit, / Hvar ljudet kom ifrån. Atterbom LÖ 1: 32 (1854). Der stod han glad hvar han sig ställt. Runeberg (SVS) V. 3: 1 (1860). ”Folk frågade efter en garderob var de kan lämna ytterkläder och väskor”, stod det nyligen i en tidningsnotis. Hufvudstadsbl. 21/11 1986, s. 8. — särsk.
a) utan korrelat; särsk. i bisats inledande huvudsats o. åtföljd av mer l. mindre pleonastiskt där (jfr DÄR I 2 e); i sht förr äv. efter prep.; jfr b β, 1 g o. DÄR III. The förde hans lijk medh begengilse .. till hwar then Kyrckia, Closter och Cappel i Staden war. Svart G1 104 (1561). Hvar .. (skrifterna) äro skönast, der finnes fullkomlig rätthet, både i tankar och styl. 2SAH 10: 195 (1822).
b) (†) med förbleknad rumslig bet.
β) närmande sig l. övergående i mer l. mindre emfatisk sättsadverbiell anv. o. d., ungefär liktydigt med: hur (se d. o. 2, 3 (b)) l. som (se SOM, konj. osv. 10) l. så (se SÅ, adv. osv. I 4 c (slutet)), i förb. med se (i sht i imper. l. utgörande interj.), dels utan korrelat (motsv. a), dels med överordnat där; jfr DÄR III d. Seer hwar han kommer thär. Prytz G1 G 2 a (1621). Se hvar Movitz sitter där / Vid sin tafla tyst och kär. Bellman (BellmS) 1: 223 (c. 1780, 1790). Se der, hvar alla kämpar komma / från gillet. Ling Styrbj. 79 (1824).
II. ss. adv. (jfr I) övergående i pron., inledande (direkt frågesats l.) bisats o. styrd av följande prep.; numera bl. ss. förled i adverbiella ssgr.
1) († utom i ssgr) motsv. I 1, med interr. funktion: vad (se VAD, pron. osv. I 1 a, d). Tå Duffwan fan icke hwar hon kunde hwila sin foot vppå kom hon igen. 1Mos. 8: 9 (Bib. 1541). Att almogen motte få wetta huar the skulle retta sigh effter. Svart G1 129 (1561).
2) († utom i ssgr) motsv. I 2, med rel. funktion: som (se SOM, konj. osv. 13 a) l. vilken l. vilket l. vilka; ngn gg äv. utan styrande prep. Itt gott svar, hvar hans Nåde sig epther rätta eller till forlata skall. RA I. 1: 195 (1533). Anno 1706. D. 1 September till Mässen i Saxen, huar Callmar regemente anslagit war till qwarter. KKD 3: 106 (c. 1740).
1) († utom i a) ss. konditional konj.: om (se OM, konj. osv. I); jfr DÄR VII 4, DÄREST II 2. Hwar någhor will göra them oondt, så motte han dödhas. Upp. 11: 5 (NT 1526). Hwar hon thet görendis warder schall dhå hennes breff bliffwe fast och gillt. HH XIII. 1: 33 (1562). Men hwar Christus Gudz Son hafwer allenest en Natur, huru kan honom tilläggies the ting som äre emoot hwart annet? Carl IX Bew. A 4 a (1604). Then som tijt reser, han måste föra brödh medh sigh, hwar han thet eliest haffua wil. Petreius Beskr. 1: 54 (1614). Och hade fuller Feldtherren fienden med alla vthur Landet jagat, hwar thet fremmande krijgzfolcket icke hade til fienden förrymdt. Widekindi KrijgH 678 (1671). Än blifwer du en Man, uti dine dagar, hwar du får länge lefwa. Celsius G1 1: 3 (1746). Du skall hålla dig till honom i tron .. Och hvar så sker, skall du ock kunna svärja rätt och heligt. Flensburg KyrklT 149 (1872). — särsk.
a) (fullt br., tillf.) med mer l. mindre tydligt framträdande bibet. av (o. numera bl. med bevarad anslutning till) I 1 g; jfr DÄR III b. Var hon försöker klättra över staketet, så blir det värst för henne själv. Huar nogen vore vtj vore beskydd then j eller nogon annen ville tilltala med retta .. skulj ecke fynna Ath wj honom ther emooth förswara ville. G1R 1: 233 (1524). (Tillåtelse att resa) kakelungen låfuades honom som och täd andra (dvs. lagning av tak o. dörrar) hvar tädh nödigt funnos. Hall KultInt. 131 (i handl. fr. 1644). Hwar någor små Hemman, Torp eller utjordar, kiöpte woro ifrån Kyrkan, så gifwes Församlingen lof och tilstånd, at gifwa Köparen sina utlagda penningar igen. LandtmFörordn. 56 (1723).
b) i förb. med negation, i uttr. var (ock, ngn gg äv. så (se särsk. slutet)) icke (äv. ej), äv. sammanskrivet varicke, om inte; särsk. negerande enbart satsled o. d. (jfr OM, konj. osv. I 7). Hwar och iche han tå betaler, schall gården wärderis och betalas gälden medh. TbLödöse 77 (1587). Litet the hade wunnit, / Hwar ey förräderij, / The hos oss hade funnit. PolitVis. 244 (1626). Att h. Johan Gyllenstierna .. skall .. till berörde tijd, hwar icke förr, kunna wara här. HTSkån. 1: 179 (1658). VDAkt. 1674, nr 48 (sammanskrivet). Hvar icke Sigismund låter beveka sig till en billig fred, ville de mot honom våga lif. Topelius Vint. II. 1: 254 (1881). — särsk. utgörande elliptisk sats; jfr VAROM, konj. Huar och ecke, thå nödgas wij jw komma ther wp till edher. G1R 8: 169 (1533). Huar så ecke, wore tha lichare och bättre atj gåffue eder emott wort folk. G1R 9: 190 (1534). Huar icke skulle Hr. Peer Petri i Lackoberg, dett bekomma. VDAkt. 1653, nr 201. Hvar icke, milda Mor! så hör den enda bön. Bergklint Vitt. 68 (1837). Schulthess (1885).
c) i förb. med annan konj., dels med efterföljande mer l. mindre pleonastiskt att l. (så)som, dels i mer l. mindre tautologisk förb., särsk. fast var, fastän l. även om (jfr f). Dock hvar Gudh förbiude, att fienderne komme så vijdt in i landet, att I icke kunne komme till vårt resigtygh. G1R 26: 39 (1556). Hwar som så hende att the Danske skulle endelige beholla Gotland, tå skulle the widergella K(onung) G(ustav) halff krigxkostnadt. Svart G1 79 (1561). OxBr. 12: 326 (1614: såsom). Fast hwar det usligt ser; dock skal det lykligt heta. Roman Holbg 272 (1746).
d) i fråga om (hypotetiskt) återkommande handlingar l. händelser l. förhållanden o. d. av samma slag, närmande sig temporal bet.: när(helst). Hware i ecke swaa göre, thaa äre i then thet wolle och wolliith haffwe alth thet ewiighe forderff, ther nv acktes göre .. vppaa riichith. SvTr. 4: 11 (1521). Här effter lärer jag intett få finna lägenhet att skriwa, dock war lägenheth gies skall jag dett intett försumma. Stenbock o. Oxenstierna Brefv. 1: 61 (1692). Hwar .. (rättvisan) tröst ej känna får / I gråt (hon) sin ögon smälter. Frese VerldslD 25 (1714, 1726).
e) i förb. med senare i bisatsen stående eller följt av negation: vare sig; jfr OM, konj. osv. I 11. Hvar han rymmer eller eij, så varder han lijkväll blasmerandes. RP 7: 266 (1638). Frese AndelD 6 (1726).
f) i förb. med senare i bisatsen stående ock l. än, ngn gg äv. så, angivande otillräckligt hinder för det som anges i den överordnade satsen (jfr c), ungefär liktydigt med: även om (se OM, konj. osv. 13 b). Hwar .. (boken) och skal lydha på the Christna .. kan man doch ey mera bewijsa ther medh, än (osv.). OPetri 1: 476 (1528). Hwar han än hade warit (Sten Stures son) wore the honom intedt plichtige. Svart G1 106 (1561). Hwar det så i sanningh ähr, att han .. (bryggan) uttrifuitt .. wele wij honnom thett icke till gode holle. BrinkmArch. 1: 17 (1612). Annerstedt UUH Bih. 2: 150 (i handl. fr. 1671).
2) (†) ss. interr. konj.: om (se OM, konj. osv. I 14), huruvida; äv. inledande självständig frågande sats (jfr OM, konj. osv. I 14 b, MÅNNE, adv. a α); jfr DÄR VII 5. Hwar Swenske och Göter icke hade aff Gwdi bekommit thenne Staaffwen? Svart Ähr. 50 (1560). Sedan hade hon frågat samme Hans till om desze ordh, huar han hade seedt så månge ghå vth eller in till henne. ÄARäfst 183 (1596). Til eftersyn man taga kan / Hwar honom thet äy förtrytte. Ståhle VersVasat. 109 (i handl. fr. 1606).
I. till II 1, ss. interr. adv.: av vad. särsk.
1) (†) motsv. av I 1: varifrån; jfr 3. Betenk hwar aff tu fallen är och bätra tigh. Upp. 2: 5 (NT 1526; äv. Bib. 1541).
2) motsv. av I 8 (a), ungefär liktydigt med: av vilket ämne l. innehåll o. d. Reynick .. sägher om .. Speglen, hwar aff han giord war. Forsius Fosz 436 (1621). Varav bestod denna pedagogik? SvD 8/3 2011, Kultur s. 8.
3) motsv. av I 9: av vilken orsak l. grund l. vilket skäl o. d.; varför; särsk. i förb. med dels komma sig (förr äv. veta), ungefär liktydigt med: hur, dels icke-refl. komma (äv. motsv. av I 7 a γ, förr äv. med kvardröjande bibet. av 1). Huar aff weest tu, at Saul och hans son Jonathan äro dödhe? 2Sam. 1: 5 (Bib. 1541). Hwaraf skal jag nu ha den ähran at få se Min Herre åter här? Knöppel Mannsschol. 45 (1741). Varav kom det sig .. , att han måste gå så många fler steg, än han brukade? Lagerlöf Holg. 1: 14 (1906). Varav kommer denna osäkerhet i ett annars välmående, upplyst och harmoniskt litet land? Expressen 7/2 2002, s. 4.
II. till II 2, ss. rel. adv.: av vilken l. vilket l. vilka. särsk.
1) motsv. av I 6 l. 7 a (γ), i fråga om källa l. ursprung l. upphov o. d. En kiälla .. medh mycket sööt watn, hwar aff han drack. Bolinus Dagb. 28 (1667). Gudomligheten hvarutaf han är. Kellgren (SVS) 5: 208 (1789). Ljuset går .. vägen 2d på tiden 1/8n, varav följer, att ljusets hastighet är 16nd. Bergholm Fys. 4: 11 (1957).
2) motsv. av I 8 (a), ungefär liktydigt med: av vilket ämne l. innehåll o. d. Vi känna omkring 50 särskilta grundämnen, hvar af .. de jordiska kropparna bestå. Enberg SvSpr. 300 (1836).
3) motsv. av I 9: av vilken orsak l. grund l. vilket skäl o. d.; varför; särsk. (o. i sht) med syftning på hel sats l. motsv.; jfr -igenom II 2, -över II 5. Effter .. Frw Anna .. inthet krafde samme Penninger mäden the både lefde, huar vthaf synnes att the vthan twifwell wore betalthe. Rääf Ydre 1: 348 (i handl. fr. 1595). (Hon) berättar att hennes försäljningssiffror alltid gick ned under den muslimska fastemånaden ramadan – varav hon drar slutsatsen att det fanns många vanliga muslimer bland fläskkonsumenterna. SvD 24/12 2010, s. 25.
4) motsv. av I 10 (a), för att ange agent l. orsak vid pass. verb; särsk. med syftning på hel sats l. motsv. De hade knuffat omkull honom, varav han åsamkats smärta i ryggen. At the Bönder som någhre Willwahrer bekomme .. blifwe icke så til fyllest betalte therföre, som skäl kan ware, Hwarvthaf förorsakes, at the vndstinge them hemlighen bort. Stiernman Com. 1: 411 (1593).
5) motsv. av I (14 l.) 15, i fråga om delmängd; särsk. (äv. stilistiskt mer l. mindre neutralt) motsv. av I 15 e, i förb. med räkneord. The förre Påfweske Påfunder och Ceremonier, hwaraf åtskillige öfwerlefwor äntå funnos, både i theras Hiertan, och uti Kyrkiorne. Kyrkol. 1686, Föret. s. 3 b. Jag hade nio okända halvsyskon, varav tre bodde i USA. Berg Fotogr. 113 (2006). —
I. till II 1, ss. interr. adv., förr särsk. motsv. efter, prep. osv. I 10, närmande sig l. övergående i bet.: av vilket skäl, varför. Hugg .. (trädet) bort, hwar effter skall thz förhindra iordhena? Luk. 13: 7 (NT 1526). Hwarefter sinkar tu så länge med tin dom? Brenner Pijn. 96 (1727).
II. (utom i 2 numera bl. tillf.) till II 2, ss. rel. adv.: efter vilken l. vilket l. vilka. särsk.
1) motsv. efter, prep. osv. I 9, i fråga om (före)mål o. d. för sökande l. strävan o. d. Slijkt Folk är, huar efter huar Man leter. Lucidor (SVS) 269 (1672; uppl. 1997). Hvarje tidsålder har sitt ideal, hvarefter flertalet sträfvar. Fahlbeck Ad. 1: 505 (1898).
2) (fullt br., äv. stilistiskt mer l. mindre neutralt) motsv. efter, prep. osv. I 11, i tidslig bet.: efter vilket (syftande på förut angiven handling l. händelse o. d.); varpå (se d. o. II 6). PH 5: 3469 (1752). Den lille mannen .. skyndade över till motsatta trottaren. Varefter han från Sturegatans hörn stack in under Humlegårdens träd. Siwertz Tråd. 12 (1957).
3) motsv. efter, prep. osv. I 15, i fråga om rättesnöre l. mönster o. d. HH XXXIII. 1: 179 (1561). Den plan, hvarefter staden omsider .. blef återbyggd. Atterbom Minnest. 1: 241 (1847). —
-EMELLAN4~010 l. 1032. särsk. till II 2, ss. rel. adv.: emellan (se särsk. d. o. I 1, 2) vilka. UrFinlH 269 (1730). Den 28 fortsattes resan öfver Elsterwerda och Grossenhayn, hvaremellan och Dresden man till vänster på något afstånd ser .. jagtslottet Morizburg. Atterbom Minn. 74 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Där kostas det .. på med skrapa och grusbil åtskilliga gånger per år, varemellan vägen mestadels består av gegga och potthål. Sydsv. 19/11 2007, s. C2. —
(I 2 b) -EMELLERTID. (†) då l. varvid … emellertid. Om de witnens inställelse, hwilka nu warit frånwarande .. wil Kongl. Slotts-Rätten foga anstalt, hwaremedlertid Kongl. Slotts-Rätten tillåter Abraham Pettersson .. at sig härifrån begifwa. TörngrenMål. 180 (1801). Cronholm Minnesbl. 203 (1908). —
-EMOT4~01 l. 104, förr äv. -MOT. (numera bl. tillf.) särsk. till II 2, ss. rel. adv.: emot vilken l. vilket l. vilka; jfr evaremot.
1) motsv. emot I 1, i rumslig bet.; äv. i bildl. anv. Min obändiga ren .. rännde .. till en björk, hvaremot jag fick en så häftig stöt, att bloden strömmade från mun och näsa. Castrén Res. 1: 107 (c. 1850). Under 1990-talet blev nazisternas folkmord den punkt varemot diskussionerna om andra världskriget graviterade. Östling NazSensm. 25 (2008).
2) motsv. emot I 4, i fråga om motstånd o. d. Thet Rooss för hennes Dygd som Odygd öfwerwan, / Huar moot ey Momus siälff ey Zoil säya kan. Lucidor (SVS) 250 (1672; uppl. 1997). Hufvudvärk .. hvaremot hon nu dricker en tisan (dvs. ett växtavkok). MoB 2: 17 (1791).
3) motsv. emot I 5, i fråga om motsättning o. d., i sht förr särsk. närmande sig mer l. mindre konjunktionell anv.: medan (…) däremot (se d. o. 3). Hvar emot är K. M:t .. affslaget att icke må föra sine vapn .. genom Sundet. OxBr. 1: 235 (1624). De, som icke göra vederbörliga framsteg, måte dock sitta der längre, huaremot de, som visa synnerlig flit, understundom få gå förbi någon flyttning. ÄSvBiogr. 1–6: 85 (1782).
4) motsv. emot I 6, 7, i fråga om motsvarighet l. jämförelse l. förhållande o. d. HSH 31: 172 (1663). Ursägta det engelska ordet, hvaremot jag ej vet något svenskt svarande. Törneros (SVS) 2: 217 (1827). —
-FÖR, se d. o. —
-FÖRINNAN. (†) särsk. till II 2, ss. rel. adv.: innan vilket(s förverkligande) l. vilken tidpunkt o. d. 2BorgP 7: 380 (1741). Från nyåret, hvarförinnan Mörner icke begärde ledighet för riksdagen. De Geer Minn. 1: 125 (1892). Lundell (1893). —
-FÖRUTAN4~010 l. 1032. särsk. (o. i sht) till II 2, ss. rel. adv.
1) (†) motsv. förutan I 2: varförutom; ngn gg äv. övergående i icke rel. anv.: dessutom. 2BorgP 7: 151 (1741). Hvarförutan, och i fall hvarje nations författare nyttjade sit egit modersmål .. , skulle hela den tiden medtagas til dessa språks lärande, som på sjelfva kunskaperne borde användas. Kellgren (SVS) 4: 242 (1781). Adelsköld Dagsv. 3: 113 (1900).
2) (†) motsv. förutan I 3: med undantag av vilken l. vilket l. vilka. Desze äro laga orsaker, hwarförutan Fästning ej må gifwas up: om yttersta hungers nöd förhanden är (osv.). PH 6: 3805 (1755). Schulthess 618 (1885).
3) motsv. förutan I 4: utan vilken l. vilket l. vilka; jfr -utan, -utom 2. Wollin Stilgjut. 70 (cit. fr. 1764). Utsträckning är en egenskap, hwarförutan ingen kropp kan exsistera. Hartman Naturk. 4 (1836). —
-FÖRUTOM4~010 l. 1032. särsk. (o. i sht, numera bl. tillf.) till II 2, ss. rel. adv., särsk.: förutom (se d. o. 1) vilken l. vilket l. vilka; varutöver; jfr -förutan 1, -utom 3. Welander VenerSj. 65 (i handl. fr. 1822). Gamla Sparbanken hålles öppen .. Onsd. och Lörd. kl. 10–12 f. m. hwarförutom denna senare dag äfwen 3–5 e. m. LdVBl. 1870, nr 64, s. 1. —
-HOS4~0 l. 04. (†) särsk. till II 2, ss. rel. adv., särsk. motsv. hos I 6, 7: varjämte (se d. o. 2) l. varvid (se d. o. 3). Hwilkett iagh .. förnimmer, sålunda aff Högwälborne H. Rix Cantzelehren wahra förordnadt (hwarhos iagh lickwäll intett kan vnderlåtta vnderdånigest att påminna, dedh (osv.)). HSH 7: 131 (1637). Alla Insjöar (m. m.) .. måste uti sin rätta situation och figur aftagas och upritas, hwarhos Landtmätaren ochså bör afmäta alla Grund (m. m.). LandtmFörordn. 85 (1725). SAOL (1973). —
-I4~1 l. 04, äv. (numera bl. vard., företrädesvis i vissa trakter) -UTI4~01 l. 104.
I. till II 1, ss. interr. adv., särsk.: i (se i, prep. osv. I 19, 20) vad; särsk. (motsv. i, prep. osv. I 20 b) i förb. med verbet bestå; förr äv. med åtföljande som; jfr -utinnan I. Gudh skee loff iagh nu någhot weet, / Hwar i som står min Saligheet. Prytz OS E 2 b (1620). Men vari består skillnaden? Engdahl Cigarett. 87 (2011).
II. till II 2, ss. rel. adv.: i vilken l. vilket l. vilka. särsk.
1) motsv. i, prep. osv. I 1, 2, 4, 5, i fråga om befintlighet i l. förflyttning in i ngt l. i oeg. l. bildl. anv. härav; äv. inledande elliptisk rel.-sats; jfr -in 2, -innan, -inom 2, -utinnan II 1. Ett consilium H. Excell. begärer, hvar uthi han på tillstundande möthe skall stanna med recompensen för Sveriges Crono. RP 4: 33 (1634). Min Herre har .. tilstält mig et bref, hvari min Herre .. säger sig bevisa (osv.). Kellgren (SVS) 4: 65 (1779). På vänstra axeln (av dräkten) stod tecknadt ett rödt kors, hvari hvita cirklar. Weibull LundLundag. 126 (1882). Blå ögon, vari den .. amerikanska blicken grävt sig in. Hallström Händ. 33 (1927).
2) motsv. i, prep. osv. I 9, 10, 13, 14, i fråga om (inträde av) omständighet l. tillstånd l. beskaffenhet o. d.; jfr -utinnan II 2. In under Kiärleeks Lagen, / Hwar i han war en Gäst. Lucidor (SVS) 135 (1674; uppl. 1997); möjl. till 1. Ebraiska tungomålet. Hwar vti Gamla Testamentsens förbund blef skrifwit. Swedberg Schibb. a 3 b (1716). De lika tiondedelar, hvaruti den (dvs. längdmåttet fot) är delad, (måste) utmärka decimaltum. Almqvist Geom. 88 (1833).
3) motsv. i, prep. osv. I 19, särsk. ungefär liktydigt med: varom (se -om III 2). UHiärne Berghl. 441 (1687). Att berätta henne allt det, hvari hon ännu sväfvade i okunnighet. Geijerstam LycklMänn. 242 (1899). —
-IBLAND4~01 l. 104. särsk. till II 2, ss. rel. adv., särsk.: bland (se bland, prep. 4) vilka; jfr -under 2. Auerbaks Källare, hwarest jag .. åtskilliga Studenter anträffade, hwar ibland en mig mycket höfligen bemötte. Humbla Landcr. 66 (1740). Att dessa ätter .. bära på sig dödens tecken, hvaribland öfvertalighet uti kvinnkönet är ett. Fahlbeck Ad. 1: 395 (1898). —
-IFRÅN4~01 l. 104, ngn gg äv. -FRÅN4~1 l. 04. [fsv. hvar i fra]
I. till I 1 l. II 1, ss. interr. adv.: från vilket ställe o. dyl. l. från vad; var … ifrån. särsk.
1) motsv. från I 1, i fråga om rörelse l. förflyttning; äv. i substantiverad anv. Törs man väl fråga Ehr hwar från i kommer nu. Runius (SVS) 1: 296 (1713). I sin ursprungliga betydelse betecknar ablativen ett hvarifrån i rummet. NF 1: 46 (1875). Hvarifrån och hvarthän, du vandringsman? Rydberg Dikt. 1: 94 (1876, 1882).
2) motsv. från I 8, 9, i fråga om härkomst l. ursprung l. upphov o. d.; äv. till var, adv. osv. I 1 g, inledande allmän rel.-sats. De undra, hwarifrån det kommer, at de under Friheten och sielfwa Freds-lugnet äro så hårdt utaf skatter och pålagor tryckte. Oelreich 409 (1755). Hvarifrån namnen än må vara hämtade, äro dock figurerna .. fullt originella. Ljunggren Bellm. 124 (1867). Jag vet inte varifrån jag fick det, om det bara var en ingivelse. Östergren SistCig. 286 (2009).
3) (†) motsv. från I 10: varför. Därföre jag ock undrar, hvarifrån .. Burgos vill räkna den dräkten från Amazonernes. Eneman Resa 1: 94 (1712).
II. till II 2, ss. rel. adv.: från vilken l. vilket l. vilka. särsk.
1) motsv. från I 1, i fråga om rörelse l. förflyttning; äv. med syftning på rumsadv., särsk. dit. (Manskapets) församlande sker wid Fanorne, hwarifrån Regements-Qwartermästaren dem i ordning afförer til Magazinet. PH 5: 3141 (1751). Vid femte timmen på natten red de dit varifrån de kommit, till lägret längst uppe i sluttningen. Strömholm Fält. 294 (1977).
2) motsv. från I 3, i fråga om utgångspunkt för handling l. sinnesförnimmelse o. d. En höjd, hvarifrån utsigten var fri öfver hafvet och kuststräckan. Rydberg Frib. 3 (1877).
3) motsv. från I 8, 9, i fråga om härkomst l. ursprung l. upphov o. d.; i sht förr äv. med syftning på hel sats l. motsv.: varigenom (se d. o. II 2), särsk. inledande elliptisk rel.-sats. De hjeltars blod hvarfrån hon härkomst leder. Kellgren (SVS) 3: 208 (1785). (Handlingarna) erbjödo .. svårigheter, som de närmaste verkställarne voro sins emellan långt ifrån ense, hvarifrån splittring och osammanhang i en del åtgärder. 2SAH 42: 179 (1867). —
-IGENOM4~010 l. 1040.
I. till II 1, ss. interr. adv., särsk.: genom (se d. o. 5) vad. Een lijten boock ther vthi forclarat warder hwar igenom menniskian får then ewiga salighetena. OPetri 2: 449 (1535). Varigenom kan detta vara berättigat? Hufvudstadsbl. 8/1 2012, s. 17.
II. till II 2, ss. rel. adv.
1) motsv. genom 1, i fråga om passage o. d. Stora trummor och Watustollar, hwarigenom watnet altjämt utan någons tillhielp utflyter. UHiärne Berghl. 444 (1687).
2) motsv. genom 5, i fråga om medel l. redskap l. orsak o. d.; äv. med syftning på hel sats l. motsv.; jfr -av II 3, -ifrån II 3, -med II 2, -utinnan II 2, -över II 5. Och är thet ecke then minste orsak .. hwar egenom Guds ord och lärdom .. hoss mången vdj foraktning .. kommit är. Hansson Norman 3 (c. 1550). (Ögonmuskeln) sammandrager sig .. på ett sådant sätt att linsen blir mera konvex, varigenom bilden av närbelägna föremål faller på näthinnan. Bergholm Fys. 4: 97 (1925). —
-IN. (†) ss. rel. adv.
1) till I 2: dit (in). Jag har en kammare .. hvarin ingen fähund Inspector inkommer. CAEhrensvärd Brev 2: 311 (1799).
2) [sannol. efter (l. av) ä. t. warin, t. worin] till II 2: vari (se d. o. II 1); där. Lind 1: 1839 (1749). —
-INNAN4~10 l. 032. särsk. (o. i sht, numera bl. tillf.) till II 2, ss. rel. adv., förr särsk. motsv. innan II 1: vari (se d. o. II 1); jfr -utinnan. Profess. M. Wanochii skrifft hwar innan han anhaller om fulle lonens åthniutande för 1681. ConsAcAboP 5: 183 (1681). Rüdling Suppl. 273 (1740). —
-INNANFÖR4~101 l. 0302. särsk. (o. i sht, numera bl. tillf.) till II 2, ss. rel. adv.: innanför vilken l. vilket l. vilka; jfr -inom 1. Jag (lät) skranckdören, hwar innan före jag penningarne uttog, stå öppen. Humbla Landcr. 35 (1740). —
(I 2) -INNE. [fsv. hvar inne] (†) ss. rel. adv.: inne i vilken l. vilket l. vilka; jfr -inom 2. Packhuset, hwarinne then, som handla wil, sigh angifwa måste. Stiernman Com. 3: 703 (1668). Dalin 1: 723 (1852). —
-INOM4~10 l. 032. särsk. (o. i sht, numera bl. tillf.) till II 2, ss. rel. adv.
1) motsv. inom I 1, 3: inom vilken l. vilket l. vilka; jfr -innanför. Weste 1: 1156 (1807). (De) angrepo den fiendtliga hären inom den vangborg, hvarinnom Norrbys höfvidsmän stängt sig. Strinnholm Vas. 2: 245 (1820).
2) motsv. inom I 2, 4, särsk. 4 c: (inne) i vilken l. vilket l. vilka; vari (se d. o. II 1). Herrarne finna den krets hwarinom jag står. AdP 1789, s. 724.
3) (†) motsv. inom 5 a: innan vilken l. vilket l. vilka. Tiden till inlemnande af anbud .. (blir) förlängd intill den 14 nästinstundande December, hwarinom de samma böra .. wara ingifne. ÅboAllmT 1818, nr 126, s. 3. —
-INTILL4~01 l. 104. särsk. (o. i sht, numera bl. tillf.) till II 2, ss. rel. adv.: intill vilken l. vilket l. vilka, i sht förr särsk. motsv. intill I 4, i fråga om tid. LandtmFörordn. 13 (1765). Denna examens ordning kommer att gälla från början af år 1858, hvarintill med examina vid navigations-skolorne förhålles på sätt hittills varit vanligt. SPF 1851, s. 80. —
-JÄMTE4~10 l. 032. särsk. (o. i sht) till II 2, ss. rel. adv.
1) (†) motsv. jämte, adv. osv. II 1: bredvid l. intill l. i närheten av vilken l. vilket l. vilka. Foglesång är en gård 3/4 mihl från Lund, hwar jämte naturen giort sina theatrar och konstspehl. Linné Ungd. 1: 58 (1729).
2) motsv. jämte, adv. osv. II 2, 3: jämte vilken l. vilket l. vilka; varutöver; särsk. (o. i sht) med syftning på hel sats o. d.; äv. inledande elliptisk rel.-sats, särsk. närmande sig konjunktionell anv.: och dessutom, ävensom; jfr -hos. Deputation hafver .. bättre betäckning (av Karlskrona) befunnit .. oumgiängeliget .. Hvarjempte och deputation tyckt nödigt vara, at Gottland .. måtte .. på något beqvämt ställe befästas. 2RA 1: 697 (1723). 329 Sk(eppund) .. 19½ L(ispund) .. tackjern och 203 Sk(eppund) .. 18½ L(ispund) .. stångjern, hvarjemte 138 st. grytor samt något rörplåt. Hultin BergshFinl. 23 (1896). Det var .. (vid tingsrätten) han fick den betydelsefulla kontakten med den praktiska juridiken varjämte han erhöll kunskaper om elementa i svensk rättskipning. SvD 20/10 2004, s. 49. —
-MED4~1 l. 04. [fsv. hvar mädh]
I. till II 1, ss. interr. adv., särsk. (o. i sht): med (se med, prep. osv. I 18 (e), 19) vad; ofta ungefär liktydigt med: hur. Varmed kan jag stå till tjänst? Wij wete icke huar medh wij skole tiena Herranom. 2Mos. 10: 26 (Bib. 1541). Hvarmed skall jag lindra din oro, och dämpa din fruktan? Kellgren (SVS) 4: 114 (1780). Varmed kan en krönikör berika en gestalt som den heliga Birgitta? Expressen 29/7 2003, s. 6.
II. till II 2, ss. rel. adv.: med vilken l. vilket l. vilka. särsk.
1) motsv. med, prep. osv. I 11, i fråga om ömsesidiga parter o. d. Den siffra i Multiplikator, hvarmed multiplicerades. Almqvist Räkn. 8 (1832).
2) motsv. med, prep. osv. I 14–16, i fråga om redskap l. instrument l. medel o. d.; äv. motsv. med, prep. osv. I 17, i fråga om ss. sådant verkande handling l. händelse l. egenskap o. d. (äv. med syftning på hel sats o. d.); ofta liktydigt med: varigenom (se d. o. II 2); jfr -medelst. 2Mos. 10: 26 (Bib. 1541). Allenast hwadh then nijondhe puncht belangar, hwarmedh H. K. M:t gunsteligen uppåbiuder städerne i Rijket .. att tillsettia och förordna wisse förmän. RA II. 2: 256 (1617). Förswarer hwad så wel Edart som mitt är. Hwarmed I bewisen fäderneslandet en god tienst. Swedberg Gr. Tilskr. 8 (1722). Werksynd är hwarje begär, .. ord eller gerning, hwarmed wi bryta mot Guds bud. Kat. 1878, nr 76.
3) motsv. med, prep. osv. I 18 (b, e), 19, i fråga om form l. sätt l. beledsagande omständighet o. d.; förr äv. utan korrelat. Dhen Spettelske Siukan, hwarmedh dhetta Folcket mehr än andre plågade wore. RelCur. 107 (1682). De främmande ord, hvarmed Svenskan till betydlig mängd blifvit uppfylld. 2SAH 1: Föret. 2 (1801). särsk. med syftning på förb. inledd av determ. pron. o. angivande det sätt o. d. på vilket ngt äger rum. Ordet Styl .. bemärker det sätt hvarmed Konstnären har känt. CAEhrensvärd (SVS) 1: 229 (1782). Den snabbhet varmed till exempel just teaterlivet väcktes upp efter kungens död och fredens slutande. Englund Silverm. 157 (2006). —
-MEDELST l. -MEDELS4~10 l. 040. särsk. (o. i sht, numera bl. tillf.) till II 2, ss. rel. adv.: medelst vilken l. vilket l. vilka, varmed (se d. o. II 2) l. varigenom (se d. o. II 2); i sht förr äv. med syftning på hel sats l. motsv., förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: till följd l. på grund av vilken osv. (jfr medelst, prep. osv. I 3). Såsom Wij i nåder wele hafwa tillagt Öfwer-Intendenten Nicodemus Tessin den Rang, hwarmedelst han kommer att alternera med Hofmarskalckarne, efter åldren i tiensten. Stiernman Com. 5: 684 (1698). Att gallejan stötte emot, så att styrbords sidan tog något wattn in, hwarmedelst princessan blifwit .. förskräckt. Roland Minn. 53 (c. 1748). På de bättre pulsometrarne (används) plana ventiler med pendelupphängning, hvarmedelst bättre tätning af ventilöppningarna ernåtts. TT 1887, s. 47. —
I. till II 1, ss. interr. adv. (jfr II): om vad. särsk.
1) motsv. om, prep. osv. I 12, i fråga om intresse l. bemödande l. anhållan o. d., särsk. bön. Hwar om skole wij bedia? Om alt thet som länder til Gudz Ähra. Swebilius Cat. 2: 60 (1689).
2) motsv. om, prep. osv. I 21, i fråga om framställning o. d. Ännu mindre bör man tilspöria hwar om man samtalade. SwFrOrdeB 158 (1703). Ty varom talar valar? DN 1/2 1998, s. A15.
II. [trol. efter l. utvecklat under inflytande av t. warum i motsv. anv.] (†) varför. Hwar om leer tu ther åth? Palmchron SundhSp. 234 (1642). Ja, hwar om icke dätta? Dahlstierna (SVS) 261 (c. 1696).
III. till II 2, ss. rel. adv.: om vilken l. vilket l. vilka. särsk.
1) motsv. om, prep. osv. I 12, i fråga om intresse l. bemödande l. anhållan o. d.; äv. med syftning på hel sats l. motsv. Ekeblad Bref 1: 40 (1650). Wänstra Magmun jämte Magens lilla bukt war gangrænerad, hwarom Medici dagen för Hans Maj:ts död woro högeligen bekymrade. PH 5: 3078 (1751).
2) motsv. om, prep. osv. I 16, i fråga om föreställning l. kunskap o. d.; jfr -i II 3. Den ödets dag, den ”Makternas afton”, hvarom blott Nornorna visste. 2SAH 20: 156 (1840). Allt sker för att kunna möta den framtid varom de ledande politikerna gör sig så många skimrande men orealistiska föreställningar. GbgP 4/7 1996, s. 44.
3) motsv. om, prep. osv. I 21, i fråga om framställning o. d.; äv. inledande elliptisk rel.-sats, särsk. sådan som utgör textuell hänvisning; jfr -över II 4. Stiernhielm WgL Föret. 1 (1663). Til någon upmuntran för förläggaren skall jag bjuda det ut till subscription, hvarom framdeles. Florman BrRetzius 18 (1826). Frågan om åtta timmars lagstadgad arbetsdag, varom regeringen lovat framlägga förslag till nästa riksdag. Höglund Branting 2: 250 (1929). —
-OMKRING4~01 l. 104, äv. -IKRING4~01 l. 104, förr äv. -KRING. särsk. (o. i sht, numera bl. tillf.) till II 2, ss. rel. adv., särsk.: omkring (se kring, prep. osv. I 1, 2) vilken l. vilket l. vilka. Lind 1: 1832 (1749). Då stora eldar uptändas, hvaromkring de dansa uti en ring. Brelin Resa 47 (1758). Ett stort torn .. hvaromkring Arcesilaus lät upptrafva ved. Carlstedt Her. 2: 133 (1833). —
-PÅ4~1 l. 04, äv. (numera bl. tillf.) -UPPÅ4~10 l. 104, förr äv. -OPPÅ l. -Å. [fsv. hvar (up) a] (Sv.) Hwarpå, (lat.) In quod, vel in quo. Sahlstedt 222 (1773).
I. (numera bl. tillf.) till II 1, ss. interr. adv.: på vad. särsk.
1) motsv. på I 34, i fråga om grundval l. förutsättning o. d. Hvarpå lefva då alla dessa människor? Schück o. Lundahl Lb. 1: 43 (1901).
2) (†) motsv. på I 51, i fråga om avsikt l. ändamål o. d., ungefär liktydigt med: varför l. vartill. Vij kunne icke vette .. hvar opå thätt sändebudh förnämpligenn kann utskicketh vare. G1R 28: 375 (1558). Chesnecopherus Skäl Ccc 2 b (1607).
II. (utom i 6 numera bl. tillf.) till II 2, ss. rel. adv.: på vilken l. vilket l. vilka. särsk.
1) motsv. på I 1, 13, i fråga om befintlighet l. förflyttning. Werlden är intet annat, än en stor skådeplatz, hwar vppå the dödelige kallas the spelande eller agerande personer, hwilcka äfwen måste wid theras föreställningar åskådare blifwa. Humbla Landcr. 1 (1740). Ett uppdukat bord varpå det står en bukett fresia och rosor. DN 17/5 2014, Lördag s. 8.
2) motsv. på I 4 (c), i fråga om mer l. mindre abstrakt underlag. Hwad dett andra Eenighetz bandet widhkommer, hwaropå näst Gudh wår timmeliga wälferd hänger. RARP 2: 35 (1633). Alla de grunder, hvarpå man tillförene sökt bygga stafningsläran. Broocman SvSpr. 104 (1810).
3) motsv. på I 24, i fråga om ngts inriktning o. d. (Det) är .. inalles fyra tal, hvarpå uppmärksamheten skall rigtas. Almqvist Räkn. 58 (1832).
5) motsv. på I 29, i fråga om kännetecken l. exempel; särsk. med syftning på hel sats l. motsv. At medelst .. verba auxiliaria formera verba passiva, hwarpå jag wil allenast gifwa et eller annat prof. Kullin EngGr. 44 (1744).
6) (fullt br., äv. stilistiskt mer l. mindre neutralt) motsv. på I 46, i fråga om tidsföljd: följande på vilket; varefter; särsk. (o. i sht) med syftning på hel sats l. motsv. AOxenstierna 8: 663 (1633). Sedermera igenläser (han) Stadsportarne, hwarpå han går til Commendantens qwarter och aflefwererar nyklarne. PH 5: 3133 (1751). Så dängde han den lilla porslinsskönheten i golvet, så att huvudet flög i tusen bitar. Varpå han störtade ut och tog en bil. Siwertz Varuh. 195 (1926). Hon nickade, vagt och försiktigt, varpå hon stelnade till och blev tveksam. Östergren SistCig. 319 (2009).
7) motsv. på I 48, i fråga om sätt o. d. Kellgren (SVS) 5: 61 (1786). Jag hoppade av i protest mot det odemokratiska sätt varpå nomineringen gick till. Sydsv. 18/3 2014, s. C2.
8) motsv. på I 52: i fråga om l. med avseende på o. d. vilken osv.; jfr -över II 4. Swenska gamla, gäfwa, och wackra ord och ordalag .. Hwar uppå jag ett ymnogt register .. upsatt hafwer. Swedberg Gr. 81 (1722). —
-TILL4~1 l. 04. [fsv. hvar til]
I. till II 1, ss. interr. adv., särsk.: till (se d. o. I 14) vad; till vilket ändamål l. vilken nytta o. d.; särsk. dels i förb. med verbet tjäna, dels inledande elliptisk frågesats; jfr -på I 2. Hwar til skulle thet nu dogha, dogher thet ock til någhors? Hes. 15: 4 (Bib. 1541). Hvartil din bön och klagan nu? Bellman (BellmS) 19: 143 (1793). Vartill tjänar då hans och hela hans valmaskineris ansträngningar för att uppnå detta? SvD 7/11 2000, s. 14.
II. till II 2, ss. rel. adv.: till vilken l. vilket l. vilka. särsk.
1) motsv. till I 1, i fråga om rumsligt mål o. d.; särsk. (o. numera nästan bl.) motsv. till I 1 h, särsk. i förb. med kalla. Almqvist AmH 1: 219 (1840). Sammanträdet, hvartill Mäster Gudmund .. kallat sin lilla akademi. Rydberg Vap. 120 (1891).
2) motsv. till I 10, 11, i fråga om resultat (av förändring o. d.) l. följd o. d. Grefveståndet .. hvartill kongel. Maj:t har tänkt herr Svante Sture till Hörningsholm .. uphöija. RA I. 2: 8 (1561). Han .. (har) aldrig så högt intagit allas sinnen, som här såsom Hercules, hvartil hans växt, gång och röst icke litet bidraga. Kellgren (SVS) 4: 215 (1781).
3) motsv. till I 14, i fråga om ändamål l. avsikt o. d.; särsk. med syftning på hel sats l. motsv.; förr äv. utan korrelat. Vill och kalkenn giöras påå nÿtth och renoueras huar till och behöffwes hielp. VgFmT III. 3–4: Bil. 2, s. 26 (1583). Ty vti .. (Kristi) ord är Gudz Faders alszmechtuga krafft, at vtretta hwar til the äro ordnad. Swedberg Cat. 626 (1709). Om det är något, hvartill ett folk kan förpligtas, så kan det förpligtas till allt. Kolmodin Liv. 3: 137 (1832).
4) motsv. till I 15, i fråga om tillägg l. komplement o. d.; särsk. (äv. stilistiskt mer l. mindre neutralt) i förb. med verbet komma. Hwar til kommer trogen och trägen vnderwisning: och ett idkeligit och achtsamt läsande, och en flitig öfning. Swedberg Gr. Förrspr. 26 (1722).
5) motsv. till I 16, 17, i fråga om samhörighet l. inbördes förhållande o. d. The synder, hwar til wi sielfwe äre orsaken. Bælter Christen 86 (1743, 1748). Denna min öfvertygelse har jag ej .. sökt dölja hvarken för Rosenstein eller någon annan, hvartill jag stått i ett närmare förhållande. Tegnér Brev 2: 15 (1818).
6) motsv. till I 19, i fråga om föremål för handling l. händelse o. d. Men ähr än ingen säkerhet fölgdh, hvartill K. M:tt sig hafver att förlåte. AOxenstierna 7: 14 (1632). Detta afsked och denna skilsmessa, hvartill jag var vittne. Atterbom Minnest. 2: 243 (1849). —
-UNDER4~10 l. 040. [fsv. hvar undir] särsk. till II 2, ss. rel. adv.: under vilken l. vilket l. vilka. särsk.
1) motsv. under, prep. osv. I 1, i fråga om lägre befintlighet o. d., särsk. bildl. Det ges en gräns, hvaröfver och hvarunder / Ej något rätt, ej något skönt kan bli. Franzén Skald. 7: 124 (1841).
2) (numera bl. tillf.) motsv. under, prep. osv. I 5, i fråga om underordning o. d.; förr äv. med mer l. mindre framträdande anslutning till under, prep. osv. I 4, övergående i bet.: varibland. Mark .. hwarunder dock på wisza ställen de bästa jordarter til Sädes bärande sig skola befinna. LandtmFörordn. 99 (1731). Söke käranden then Rätt, hwarunder han hörer, som saken förnämligast angår. RB 10: 7 (Lag 1734).
3) motsv. under, prep. osv. I 7, i fråga om tidsbestämning. Ej må någor .. wara längre sluten i Järn än Tiugufyra timar, hwarunder honom dock lemnas tre timars frihet. PH 6: 3824 (1755). —
-UR4~1 l. 04, äv. (numera mindre br.) -UTUR4~01 l. 104. [fsv. hvar ur] särsk. till II 2, ss. rel. adv.: ur vilken l. vilket l. vilka. särsk.
1) motsv. ur, prep. osv. I 1, i fråga om rörelse l. förflyttning; äv. mer l. mindre bildl. LykkoPris C 1 a (1689). Läkaren fann gift i koppen, hvarutur den döda druckit. Blanche Band. 183 (1848). Historiskt räknas .. (Ukraina) som skötet varur den ryska nationen föddes. ÖgCorr. 26/2 2014, s. B2.
2) motsv. ur, prep. osv. I 4, mer l. mindre liktydigt med: (med utgångspunkt) från vilken osv. (Jag) wil .. skrida til wigtigare ting, hwarvtu man bättre döma kan, om mitt stora och widriga öde. Humbla Landcr. 357 (1740).
3) motsv. ur, prep. osv. I 5, i fråga om härkomst l. ursprung o. d. AOxenstierna 8: 304 (1633). En supporterkultur varur våldet kan växa. GbgP 1/4 2014, s. 2. —
-UTAN. (numera bl. tillf.) särsk. till II 2, ss. rel. adv., särsk.: varförutan. Schück VittA 3: 304 (i handl. fr. 1684). Den kroppsdel, hvarutan det vore omöjligt att sitta på kuskbock. Blanche Våln. 628 (1847). —
I. till II 1, ss. interr. adv., särsk. motsv. ut-innan 1 o. -i I. Så säye j tå, Hwar vthinnan skole wij vmwenda oss? Mal. 3: 7 (Bib. 1541). Wallin 1Pred. 2: 349 (c. 1830).
II. till II 2, ss. rel. adv. särsk.
1) motsv. ut-innan 1 o. -i II 1. Åthskillige patenter och mandater .. hwar uthinnan han .. min sahl. K. Herrfader och mig .. smäder. Gustaf II Adolf 126 (1616). En Lagerkrans, hvarutinnan läses the orden: Snille och Smak. 1SAH 1: 22 (1786).
2) motsv. ut-innan 2 o. -i II 2; äv. motsv. i, prep. osv. I 15, i fråga om medel o. d., ungefär liktydigt med: varigenom (se d. o. II 2). I betracktande .. af de förträffeliga sinnes gåfwor och många prof, hwarutinnan .. Gref Carl Bonde .. betygat sin trohet. Nordberg C12 1: 32 (1740). Jag .. ber dig .. förlåta det bryderi, hvarutinnan jag .. försatt dig. Atterbom Minn. 610 (1819). —
-UTMED4~10 l. 4~01 l. 040 l. 104. särsk. (o. i sht, numera bl. tillf.) till II 2, ss. rel. adv., förr särsk. motsv. ut-med 2: (tätt) bredvid l. intill vilken l. vilket l. vilka. Nordforss 1: 1031 (1805). Schulthess 619 (1885). —
-UTOM4~10 l. 032. (numera mindre br.) särsk. (o. i sht) till II 2, ss. rel. adv. särsk.
1) motsv. utom I 2: utanför vilken l. vilket l. vilka. Hemmanen och Torpen .. (bör) med deras rätta omägor .. rörläggas .. , hwarutom de sedermera icke någon inkräcktning af Allmänningen göra skola. LandtmFörordn. 105 (1734). SAOL (1973).
2) (†) motsv. utom I 3: varförutan. Ibland de oumgängeligheter, hwarutom det menniskeliga lifwet swårligen kan bestå, är des krops beklädande. Kiellberg KonstnHandtv. Skrädd. 1 (1753). Lindfors 1: 695 (1815).
3) motsv. utom III 1: varförutom l. varutöver. Hwarutom Bohman, som förorsakat Ingelstedt Rättegång, skal des omkostningar ersättia. VRP 11/4 1739. Auerbach (1916). —
-UTÖVER4~010 l. 1040. särsk. (o. i sht) till II 2, ss. rel. adv.: (ut)över vilken l. vilket l. vilka. särsk.
1) (numera mindre br.) motsv. utöver I 1, 2, äv. 4 b: varöver (se d. o. II 1); förr äv. i fråga om bortre gräns vid tidsfrist. Skolandes den sidsta Terminen til .. (12 dalers) Sedlars aflefwerering wara .. den sidsta Aprilis nästkommande år 1755. Hwarutöfwer om någon dröjer, har han at skylla sig sielf för all olägenhet. PH 5: 3633 (1754). Ett visst pris, hvarutöfver vexlar icke skulle få stegras. Malmström Hist. 3: 164 (1870). Cannelin (1939).
2) (†) särsk. med syftning på hel sats l. motsv.: ss. reaktion på l. under inflytande l. till följd av vilket; varvid (se d. o. 3); varför; jfr utöver I 3 a. RARP 1: 30 (1627). Tå kom Öfwersten Drake marcherandes med några trouppar .. hwarutöfwer fienden hirtade (dvs. hejdade) sig. Spegel Dagb. 65 (1680).
3) motsv. utöver I 4 a: i tillägg till l. vid sidan av vilken l. vilket l. vilka; varförutom; jfr -jämte 2, -utom 3, -över II 2. PT 1758, nr 65, s. 4. —
-VID4~1 l. 04. särsk. (o. i sht) till II 2, ss. rel. adv.: vid vilken l. vilket l. vilka. särsk.
1) (numera bl. tillf.) i fråga om rumslig närhet. Det berg, hvarvid du bor, en kula öfvertäcker. LBÄ 11–13: 196 (1798).
2) i fråga om ståndpunkt o. d.; förr särsk. utan korrelat. Effter som samme Arfföreningh .. innehåller och förmäler, hwar wid thet och här effter till ewerdelige tijdher blifwa skall. Lagförsl. 273 (c. 1606).
3) vid vilket tillfälle; i samband med l. (omedelbar) anslutning till vilken l. vilket l. vilka; särsk. (o. i sht, äv. stilistiskt mer l. mindre neutralt) med syftning på hel sats l. motsv.; ngn gg äv.: med avseende på l. gällande vilken osv. (med syftning på generellare förhållande o. d.); jfr -hos, -utöver 2. KulturbVg. 1: 136 (1708). För att förklara det Förfärliga, hvarvid man varit vittne. Almqvist DrJ 208 (1834). För detta ändamål begär ni litet kli, hvarvid er medhjelpare genast bär fram .. en bägare. Hoffmann NutidMagi 2: 304 (1883). Såväl riktningen som styrkan i denna ytvattenström är .. beroende av lufttrycksförhållandena, varvid ett högt lufttryck över Östersjön och ett lågt över Nordsjön påskyndar ytvattnets utströmning. SvGeogrÅb. 1934, s. 48. En mast på galären San Pietro bröts av i vindarna och föll ned, varvid minst sex människor dödades. Englund Silverm. 81 (2006). —
-ÅT4~1 l. 04.
I. (ngt vard.) till I 1 c, ss. interr. adv. (jfr II): åt vilket håll; äv. mer l. mindre bildl.; jfr var, adv. osv. I c slutet, vart 1 a β. Nordforss 1: 1031 (1805). Nu vet jag ej hvaråt jag skall ställa mina steg. Lagerlöf KristLeg. 114 (1904). Han börjar förstå varåt det lutar. Sjögren TaStjärn. 96 (1957).
II. (numera bl. tillf.) till II 1, ss. interr. adv. (jfr I): åt vad; särsk. i fråga om överlämnande o. d. (Det) är .. klart, att måste framställningen sjelf öfverlåtas åt den menskliga friheten .. – ty hvaråt skulle den annars öfverlemnas? – så måste (osv.). Biberg 1: 54 (c. 1814).
III. till II 2, ss. rel. adv.: åt vilken l. vilket l. vilka. särsk.
1) i fråga om överlämnande o. d. Ett sällskapsjoller, hvaråt man blygdes att öfverlemna sig, utom vid lediga stunder. Tegnér (WB) 3: 149 (1817).
2) i fråga om föremål för ngt; jfr -över II 3. Meurman 1: 468 (1846). En ny och intensifierad kristocentricitet, varåt just inkarnationstanken på sitt sätt vill ge uttryck. SvTeolKv. 1932, s. 319. —
-ÖVER4~10 l. 040. (numera bl. tillf.)
I. till II 1, ss. interr. adv.: över vad; särsk. i fråga om föremål för reaktion l. sinnesstämning o. d. Hvaröfver ler man, hvaröfver gråter man på den nuvarande tidens trånga .. decorations-theatrar? Atterbom Minn. 352 (1818).
II. till II 2, ss. rel. adv.: över vilken l. vilket l. vilka. särsk.
1) i fråga om befintlighet o. d. ovanför ngt. Två förgylte dahlepijlar i kors, hvaröfver en yppen förgyld crona opp emillan begge uddarne. MeddRiksheraldÄmb. 10: 262 (1686).
2) (†) varutöver. Ther igöno(m) blef godzett förleggat och icke ko[m] fordt, huar öffuer 4 fadt jern bleff bordt stulett. TbLödöse 537 (1619). PH 5: 3500 (1753).
3) i fråga om föremål för reaktion l. sinnesstämning o. d.; särsk. med syftning på hel sats l. motsv.; jfr -åt III 2. Verelius Gothr. 167 (1664). Murar Pettersson .. öppnade kurtis med sin ”kamrats” huspiga, hvaröfver frun och dottern blefvo galna. Strindberg NRik. 23 (1882).
4) angående l. gällande vilken osv.; varom (se -om III 3); förr äv. med efterföljande rel. som; jfr -på II 8. RelCur. Föret. 2 (1682). (Vi diskuterade) om icke bättre vore att upsättia ett .. bref(.) .. Hvaröfver som vi blefvo ense. HH XXI. 1: 50 (1710). Nya rättsfall, hvaröfver bestämmelser förut saknats. 3SAH 4: 208 (1889).
5) (†) varigenom (se d. o. II 2) l. varav (se d. o. II 3); särsk. (o. i sht) med syftning på hel sats l. motsv. Att en del prester haft för manér att på sön- och helgdagar låta sälja och uttappa öl och bränwin, hwaröfwer orsakas att folket kommer drucket i Kyrkan och annan oskicklighet. Cavallin Herdam. 1: 78 (cit. fr. 1683). Humbla Landcr. 22 (1740).
Spalt V 308 band 37, 2014