-VARO ~va2rω, r. l. f.; best. -on; förr äv. -VARA, r. l. f.; best. -an; pl. (†) -or (Crusenstolpe Mor. 5: 357 (1843: bortovaror)).
Ordformer
(-var- (-u-, -w-, -ah-) 1525 (: fraaware) osv. -vår- 1614 (: fråvåru). -wär- 1526 (: fråwäre)–1712 (: samwäro). -a, nom. 1555 (: samwära)–1902 (: frånvara). -a, oblik form 1527 (: fråuara)–1903 (: frånvara). -e, oblik form 1525 (: fraaware)–1723 (: samware). -o, nom. c. 1581 (: Frånwaro) osv. -o, oblik form 1526 (: frånwarone) osv. -u, nom. 1729 (: frånwaru). -u, oblik form 1526 (: fråwaru)–1744 (: samwaru))
Etymologi
[fsv. vara, f., vistelse(ort), varande, beskaffenhet; jfr fsv. bortovara, franvara, närvara, samvara m. fl.; jfr fd. være, f. (d., nor. bm. –vær, n.), fvn., isl. vera, f. (nor. nn. -vere); avledn. av VARA, v.1 (l. av motsv. sammansatta verb). — Jfr BIVARO, FÖREVARO, FÖRHANDENVARO, NÄRVARO, TILLVARO, UTEVARO]
ss. senare led i ssgr med adverbiell förled, om vistelse l. befintlighet l. förekomst l. existens på sådan plats l. av sådant slag som anges av förleden; särsk. i ssgrna BORTO-, DÄR-, FORT-, FRÅN-, HEM-, HEMMA-, HOS-, HÄR-, KVAR-, LÅNG-, MED-, OMBORD-, SAM-, SAMMAN-, STILLA-, UTE-, VEDER-VARO.
Spalt V 446 band 37, 2014
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se