| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VENIA ve4nia, sbst. oböjl., r. l. f. Anm. Ordet förekommer hos Leopold (SVS) II. 1: 132 (1782) med den latinska ack.-formen veniam.
lov l. tillåtelse (att utöva visst ämbetsgöromål); särsk. (o. numera bl., teol.) om av biskop utfärdat skriftligt tillstånd för icke prästvigd att predika (vid offentlig gudstjänst) i kyrka tillhörande Svenska kyrkan. Swedberg Schibb. 301 (1716). (Komministern) har av domkapitlet .. tilldelats varning för att han tillåtit person utan venia predika i högmässan. SvD(A) 30/4 1966, s. 15. Jag fick venia av biskopen 1985, vilket innebar att jag kunde hålla gudstjänst. HbgD 20/3 2010, Helg s. 25.
Spalt V 699 band 37, 2017