Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VERIFIKAT vær1ifika4t l. ver1, n.; best. -et; pl. = ((†) -er VDAkt. 1766, nr 467, Cannelin (1939)).
Ordformer
(förr äv. -c-)
Etymologi
[av mlat. verificatis, till verificare (se VERIFIERA)]
handling (se d. o. 10) som verifierar ngt, verifikation (se d. o. 2). Med sanning enlige påminnelser och Verificater. VDAkt. 1766, nr 467. Hvilket han alt med vittnen och andre verificater bestyrckte. HA 8: 158 (1820). Visst vet jag .. att kvitton och andra verifikat skall sparas precis som förr. Men de var helt enkelt försvunna. Hufvudstadsbl. 8/6 2000, s. 9.

 

Spalt V 717 band 37, 2017

Webbansvarig