Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VESÄLL ve3~säl2, adj.; adv. -T.
Ordformer
(vesal (w-) 1628–1769. vesäll c. 1875 osv. wesall 1674. wesel 1716. wäsal 1669–1741. wäsel 1681–1725. wäszel 1709)
Etymologi
[fsv. väsal, væsel, sv. dial. wisäl; motsv. nor. vesal, fvn. (nyisl.) vesæll; parallellform till OSÄLL, USEL, bestående av det prefix som äv. föreligger i VELIG o. SÄLL, adj. — Jfr VESLING]
(numera knappast br.) olycklig l. olycksalig l. fattig; jfr OSÄLL, USEL 1. Såsom .. elaka menniskior plägha göra, när de få någhon eenfaldighan för sigh, måste han wesal wara theras gäck. Wallius 2Likpr. 97 (1628). Han vesäll åldras i öde bo, / kring härden stå sätena tomma, / och väntar han något af åren, / så väntar han döden och båren. Rydberg Dikt. 1: 60 (1882). NEOrdb. (1996).

 

Spalt V 804 band 37, 2017

Webbansvarig