| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VILLANDE vil3ande2, adj. oböjl.
1) om trakt l. område o. d.: vild (se VILD, adj.1 1 a); särsk. med tanke på sådan trakts osv. ödslighet l. vidsträckthet (i sht i y. språkprov äv. [med anslutning till VILLA, v.2] med mer l. mindre framträdande bibegrepp av att sådan trakt osv. är lätt att gå l. fara vilse i, närmande sig bet.: villsam (jfr VILLA, v.2 1 e)); särsk. (o. numera nästan bl., ngt ålderdomligt l. skämts.) i sådana uttr. som på villande hav (jfr VILD, adj.1 1 a δ) l. mo l. i villande skog (jfr VILD, adj.1 1 a γ), förr äv. i villande marken, i vildmarken (jfr VILD, adj.1 1 a α), i villande öknen, i ödemarken (jfr VILD, adj.1 1 a β); förr äv. om fors l. ström o. d.: vild (se VILD, adj.1 2 a); äv. mer l. mindre bildl. Stoodh thet så medh mwnkar j en long tijdh ath the wore och bodde then ene her then andre ther j willene markenne ther the jntit folk vmginges medh. OPetri 1: 279 (1527). I villendhe mossar och kärr. G1R 20: 176 (1549). Wägen war .. inte brädare, än hiulan kunde knapt gå på, och der nedan stora wilande strömana, så at iag mången gångh tänke, at iag skule aldrig koma mädh lifwe fram. Horn Beskr. 99 (c. 1657). Nedföre sluttar den väg, som leder till döden .. oförmärkt förlorar den sig i villande öcknar. Melin Pred. 1: 118 (1844). Direktören .. ger sig återigen ut på villande haf! Strindberg NRik. 191 (1882). (Han kom) ridande mitt i gråa natten och villande skogen. Lagerlöf Holg. 2: 277 (1907). Är man uppvuxen i Småland förväntas man ha ett utilistiskt förhållande till de lingonröda tuvorna på den villande mon. BoråsTidn. 1/7 2003, s. 14.
2) (†) om djur: vild (se VILD, adj.1 1 c). The giorde alt som the willende diwr / Som effter rooff pläge ligge på lwr. Svart Gensw. G 5 b (1558). Iagh drömbde alt om den willande Örn / och så den willande Gam. Visb. 1: 340 (c. 1657). Villande djur i skog. Palmblad SophSorg. 399 (1840).
Spalt V 1110 band 37, 2017